Axolotl - Skötselråd och fakta
I detta skötselråd går vi igenom skötsel av Axolotl (Ambystoma mexicanum), en av de mest fascinerande varelserna inom akvariehobbyn.
Axolotl - Inledning
Axolotl (Ambystoma mexicanum) är en säregen salamanderart från Mexico, och en av de allra vanligaste salamandrarna i fångenskap.
Axolotl tillhör familjen mullvadssalamandrar (Ambystomatidae). Släktet Ambystoma är det enda släktet i familjen, och innehåller drygt 30 arter av salamandrar, som alla lever i Nordamerika.
En ovanlig egenskap hos många av arterna i släktet är förekomsten av neoteni, eller pedomorfos. Hos neotena arter behåller salamandrarna sitt karakteristiska larv-utseende hela livet, de stannar alltså i vattnet och behåller även sina yttre gälar. Hos vissa Ambystoma-arter är detta något som endast ses hos en del av individerna i vissa populationer, men hos andra arter, såsom Axolotl, är alla individer neotena. De flesta neotena arterna och populationerna hittas i sjöar på hög höjd, omgivna av terrestra miljöer som är svåra eller riskabla för salamandrar att leva i.
Axolotl är alltså en helakvatisk art, som behåller sitt larvutseende hela livet.
Liksom övriga mullvadssalamandrar är Ambystoma mexicanum en relativt stor art, och kan som fullvuxen bli omkring 30 cm lång.
Tidigare kunde man hitta arten i en serie av sjöar och vattendrag i Mexicodalen (Valley of Mexico), men idag klassas Axolotl som kritiskt hotad i naturen, och förekommer endast på tre ställen i södra delen av Mexico city.
Ambystoma mexicanum står därför med på bilaga B av EU:s CITES-förordning. Det krävs alltså ett utförligt härstamningsintyg för att få lov att utföra kommersiella aktiviteter som att köpa eller sälja arten. Som tur är kan man nu för tiden i stort sett utgå ifrån att alla individer som förekommer i handeln är fångenskapsuppfödda.
Axolotl - Utseende
Axolotl har en cylindrisk och bastant kropp med förhållandevis små ben och fötter. Huvudet är brett, med små uppåtriktade ögon, utan ögonlock samt en stor mun. Gälarna är stora, iögonfallande strukturer, med tre ”gälstjälkar”, täckta med gälfilament, på vardera sida av nacken. Gälstjälkarna består bland annat av muskelfibrer, och alltså rörliga.
Ambystoma mexicanum tar upp det mesta av syret de behöver från vattnet, med hjälp av gälarna, men de har även lungor och kan gå upp till ytan och snappa luft vid behov.
En vildfärgad är A. mexicanum olivgrön eller brun i olika nyanser, med mörka prickar (som kan vara mer eller mindre tydliga), men nu för tiden finns det även fångenskapsuppfödda djur i ett antal olika färgvarianter, såsom albino, leukistisk, samt helt svarta individer.
Livsmiljö
I naturen behöver Axolotl djupa permanenta vattendrag, med rikligt med vegetation. Arten är känslig för förändringar i vattenkvalitet. Föroreningar, sjunkande vattennivåer och annan förstörelse av dessa salamandrars naturliga habitat är den primära orsaken till att arten nu har ett så litet utbredningsområde.
Vattentemperaturen i de sjöar och andra vattendrag Axolotl lever i stiger sällan över 20°C, och på vintern kan den sjunka så lågt som 6-7°C.
Axolotl - I akvarium
Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby (SJVFS 2019:15, saknr. L80) krävs ett akvarium med en bottenyta på minst 0,5 m2, och med ett vattendjup på minst 20 cm för akvatiska salamandrar med en kroppslängd på 21-40 cm. Vi rekommenderar dock ett större akvarium (förslagsvis minst ca 150x50x50 cm), till en fullvuxen individ.
Man kan ofta läsa varningar om att Axolotlar äter grövre grus, mindre stenar och liknande i akvariet, och att dessa sedan kan orsaka stopp eller andra problem i mag-tarmkanalen. Använd finkorning akvariesand, eller till exempel stora platta stenar (skifferplattor eller liknande) som bottensubstrat om du helt vill utesluta risken. När detta är sagt kan vi också konstatera att vilda A. mexicanum medvetet äter grus för att underlätta avvägning i vattnet och/eller matsmältning. Beteendet finns beskrivet även hos andra akvatiska arter i släktet. Vissa menar därför att det är ett helt naturligt beteende som salamandrarna bör ha möjlighet att utföra även i akvariemiljö. Då rekommenderas istället ett bottensubstrat med både sand och grus i olika grovlek.
Inredning
Akvariet bör inredas med gott om skuggiga gömställen, använd gärna rikligt med levande växter, rötter, stenar med mera. Tänk på att en Axolotl är en stor och kraftig salamander så bäst är att prioritera växter som kan fästas på fötter och annat, eller kan planteras djupt ner i bottensubstratet, så att de inte grävs upp när salamandern bökar runt i akvariet. Växterna bör klara både svag belysning och kalla vattentemperaturer. Exempel på växtarter som funkar bra under sådana förhållanden är bland annat Anubias och javaormbunke.
Belysning
Akvariet bör ha någon form av allmänbelysning för att skapa en tydlig dygnsrytm, få akvarieväxterna att klara sig och för att du ska kunna observera dina salamandrar och akvariet. Använd någon form av LED-armatur som passar till ditt akvarium. Du bör inte använda någon form av UVB-källa till en Axolotl.
Filtrering
Akvariet behöver även ha en väl tilltagen filtrering. Till mindre akvarium kan det räcka med ett innerfilter, men till större akvarium med vuxna individer är det ofta smidigast att använda sig av ytterfilter. Som i alla akvarium är det viktigt att sträva efter en bra balans i akvariet, genom biologisk filtrering, levande växter och regelbunden rengöring. Se dock till att du inte skapar för mycket rörelse i vattnet, då detta kan innebära en stressfaktor. Använd strilrör eller försök att på något annat sätt sprida vattenströmmen som kommer från filtret för att minska kraften på strålen.
Vattenvärden
Mät dina vattenvärden regelbundet. Det får inte finnas något ammonium/ammoniak eller nitrit i akvariet, och optimalt pH är ca 7,4-7,6, och får absolut inte gå under 6,5 eller över 8. Tänk även på att klor och kloraminer kan skada din Axolotl. Du bör använda någon form av vattenberedningsmedel varje gång du byter vatten, för att binda eventuella skadliga ämnen i vattnet. Undvik vattenberedningsmedel som innehåller Aloe vera eller andra växtextrakt, då dessa också kan irritera salamandrarnas hud. Klicka här för mer information om vattenkemi och nitrifikationsprocessen.
Temperatur
Vattentemperaturen bör ligga mellan 15°C och 20°C under större delen av året, och kan tillåtas sjunka ytterligare under 2-3 månader på vintern. Temperaturer över 20°C ökar risken för stress och sjukdom markant och bör alltid undvikas. För att hjälpa till att hålla temperaturen nere kan det vara fördelaktigt att välja ett akvarium utan lock, vilket underlättar avdunstning och därmed kylning. Hängande belysning eller belysning som fästs på kanten av akvariet fungerar bra som alternativ. Om temperaturen ändå stiger under varmare perioder kan en eller flera kylfläktar vara nödvändiga.
Detta innebär dessutom att du inte behöver investera i någon doppvärmare, eftersom doppvärmare endast kan värma vattnet och inte sänka temperaturen.
Mät regelbundet akvariets temperatur med en pålitlig vattentermometer och försök att placera akvariet på en så sval plats som möjligt.
Grupphållning
Axolotl är generellt ingen aggressiv art, men de är mycket glupska och kan skada varandra vid matning om man håller flera individer tillsammans. Det finns olika åsikter om huruvida man kan eller bör hålla Axolotl tillsammans med artfränder eller inte. I slutändan kan man nog bara konstatera att det absolut kan fungera utmärkt, förutsatt att djuren är jämnstora, och man har ett stort akvarium, med gott om gömställen och siktbarriärer. Vill man helt utesluta risken för skador vid matning, oönskad fortplantning och hålla nere nitratnivåerna i akvariet kan med dock med fördel hålla A. mexicanum en och en.
Du bör inte hålla en Axolotl tillsammans med fisk, på grund av potentiell skaderisk och smittoöverföring.
När du köper ditt akvarium och alla tillbehör får du räkna med en totalkostnad på minst 5-6000:- plus salamandern, om du köper ett nytt akvarium. Tänk på att förbereda akvariet i god tid innan du får hem djuret.
Utfodring av Axolotl
I naturen äter A. mexicanum det mesta den kan fånga och få in i munnen. Bytesdjur inkluderar akvatiska ryggradslösa djur såsom maskar, snäckor/sniglar, insekter och insektslarver, kräftdjur etc., men även små fiskar, och amfibier.
Bytet fångas genom att salamandern snabbt suger in vatten och byte i munnen, genom att skapa undertryck i svalget. Ibland slinker det även med växtdelar och alger, men det är inget en Axolotl äter medvetet.
I fångenskap bör man sträva efter att erbjuda en så varierad diet som möjligt, genom att kombinera olika fodersticks eller ryggradslösa djur såsom daggmask, krossade snäckor/sniglar, insekter, mygglarver, gråsuggor, och till större individer även räkor, musslor och fisk etc. Du kan med fördel även ge kalk- och multivitamintillskott inbakat i fisk- eller nötfärs (”baka” små bullar av färs med tillskott i, frys in och tina upp en bulle åt gången). Du kan ge kalciumtillskott 2 ggr/vecka, och multivitamin var 7-14:e dag.
Larver under tillväxt utfodras med fördel dagligen, och sedan kan man gå över till att utfodra vuxna salamandrar 2-3 gånger/vecka. Mata sparsamt, det är vanligt med överutfodring. Väljer du att sänka temperaturen under vintern bör du dra ner rejält, eller helt avbryta utfodringen, beroende på hur kallt du håller dina salamandrar.
Reproduktion / avel av Axolotl
Könsmogna A. mexicanum är relativt lätta att könsbestämma. Hanarna har en tydligt utbuktande kloak, vilket honorna saknar. Honorna är som regel mer robusta i kroppen än vad hanarna är, och har även oftast en kortare svans. Det är mycket svårare att könsbestämma juveniler.
Hur snabbt en Axolotl blir könsmogen beror på tillväxttakten, som i sin tur beror på temperatur och födotillgång. De flesta individer blir könsmogna när de är 18-24 månader gamla, men individer som vuxit snabbt kan bli könsmogna tidigare.
Parning sker som regel under våren. Liksom hos de flesta andra salamandrar producerar hanen ett spermiepaket (spermatofor) som han lägger på botten, sedan lockar honan att suga upp spermatoforen i sin kloak, och befruktningen sker inne i honan. En hona kan lägga upp till 1000 ägg, som fästs vid vattenväxter och annan inredning.
Äggen kläcks efter 2-3 veckor, och de små larverna är glupska rovdjur redan från start. Om du har kläckt fram yngel bör du ha i åtanke att de tillväxttakten kan variera stort och om du håller larver i olika storlek tillsammans finns det stor risk för att de största larverna äter upp sina mindre syskon.