Geyrs dabbagam (Uromastyx geyri) - Skötsel och fakta
Detta är ett skötselråd för Geyrs dabbagam (Uromastyx geyri). Skrivet av veterinären Jesper Agner Arnö.
Geyrs dabbagam - Inledning
Dabbagamer är taxonomiskt en underfamilj till agamider. Morfologiska efterforskningar har visat att denna underfamilj (Uromasticinae) består av två släkten, Uromastyx och Saara. Den senare består av endast 3 olika arter (S. asmussi, S. hardwickii och S. loricata) och har ett östligare utbredningsområde än släktet Uromastyx. Båda släktena förekommer inom reptilhobbyn men Uromastyx är klart vanligare. Arterna i underfamiljen har på det stora hela liknande livsmiljöer och beteenden, oavsett vilket släkte de tillhör. Hur släktskapet ser ut mellan Saara och Uromastyx är inte helt klarlagt och det finns även osäkerheter bland arterna inom Uromastyx.
De båda släktena består av totalt 18 arter vars utbredningsområde sträcker sig från nordvästra Indien till de nordvästra delarna av Marocko. Söderut återfinns de i halvöken- och ökenområden från Somalia till Mauretanien (dock ej på sanddyner). Den största arten i släktet, Uromastyx aegyptia, återfinns på den arabiska halvön, i Iran, Irak och Jordanien och kan bli mellan 75-90 cm lång.
Uromastyx geyri är en av de mindre dabbagamsarterna, och blir omkring 30-35 cm från nos till svansspets, som fullvuxen.
I naturen lever arten i ett område som inkluderar Algeriet, Mali, och Niger.
Utbredningsområde
© Rune Midtgaard, repfocus
Dabbagamer är marklevande ödlor och alla arterna är dagaktiva. Man bör dock tillhandahålla klättringsmöjligheter i form av stenformationer och grenar vilket de utnyttjar ifall det erbjuds. De kommer från karga områden där de lever i hålor som de gräver i den steniga jorden. När de känner sig hotade gömmer de sig i sin grotta eller en skreva med huvudet längst in. De blåser upp kroppen och låter den taggiga svansen fungera som försvar mot rovdjur.
För entusiaster inom reptilhobbyn är de ett mycket bra alternativ till den mer populära skäggagamen eftersom dabbagamer äter en helt och hållet vegetarisk kost. Därtill är de inte lika benägna att brumera i tid och otid som många skäggagamer är. På minussidan finns det överkomliga faktum att de behöver ett mycket varmt terrarium med mycket ljus.
Arter i familjen Uromasticinae har förekommit i djurhandeln sedan 1800-talet. Dabbagamer blir vanligen 15-20 år i terrarium men den hittills äldsta dabbagamen i fångenskap blev åtminstone 46 år gammal (U. nigriventris). Den äldsta dabbagamen som påträffats i det vilda var åtminstone 33 år (U. aegyptia).
Alla arter i släktet Uromastyx står med på bilaga B av EU:s CITES-förordning. Det krävs alltså ett utförligt härstamningsintyg för att få lov att utföra kommersiella aktiviteter som att köpa eller sälja U. geyri.
Geyrs dabbagam - Utseende
Uromastyx geyri är en relativt liten och slank ödla, för att vara en dabbagam. Det är även av de mest färggranna dabbagamerna.
Det finns olika naturliga färgvarianter, med allt ifrån beige till gul, eller röd grundfärg. Ovansidan har mörk teckning i form av ringar och prickar, i varierande grad. Ofta kan man se ett antal tvärgående band i ödlans grundfärg över den mörkare tecknade ryggen.
Kroppsformen är kompakt, och svansen är, liksom hos andra dabbagamer, täckt av hårda, taggiga fjäll.
Hanar och honor inom blir ungefär lika långa men hanar tenderar att ha bredare svansbas, proportionellt större huvud och framträdande femoralporer. I allmänhet är hanar även mer färgglada än honor.
Unga individer är i princip alltid enfärgade i bruna eller grå toner. Utfärgningen sker kontinuerligt för att nå sin topp vid 3-4 års ålder, samtidigt som ödlan blir könsmogen. Färgerna kan vara mer eller mindre uttalade beroende på kroppstemperatur, stressnivå och säsong.
Geyrs dabbagam - Livsmiljö
Uromastyx geyri lever mitt i Sahara, i klippiga miljöer i öken och halvöken, mellan 500 och 2000 meter över havet. Under större delen av året är klimatet mycket varmt och torrt, och totalnederbörden på ett år är som regel under 75-100 mm. Detta är alltså en ödla som på flera sätt anpassat sig till att leva i ett klimat där långa perioder av extrem torka hör till vanligheterna. Dabbagamer tillgodoser sitt vätskebehov genom det vatten de får i sig genom växterna de äter. Under nätterna och under dagens varmaste timmar ligger dabbagamer gömda i klippskrevor eller hålor, med ett mer jämnt klimat och en något högre luftfuktighet. I deras naturliga livsmiljö fungerar hålorna eller skrevorna alltså som en säker tillflyktsort som även hjälper dem att reglera kroppstemperaturen.
När man hör "ökenlandskap" tänker man kanske på sanddyner, men det är inte den typen av landskap som de lever i. Marken är hårt packad jord med mycket sten i olika storlekar. I terrariet bör substratet vara minst 15 cm djupt, så att ödlorna kan gräva och skapa hålor, samt skrevor och håligheter mellan större stenar de kan gömma sig i. Se till så att eventuella stenar i terrariet inte kan ramla och klämma djuren.
Som bottensubstrat kan man använda en blandning av sand i olika grovlek, grus och jord. Inred vidare med stenar i olika storlekar, grenar, bark etc. Försök gärna att hålla levande växter i terrariet, men se till att dessa är ätbara och inte besprutade. Ofta kommer växterna dock att grävas-, ochg eller ätas upp av ödlorna.
Det ska alltid finnas en liten skål med färskt vatten i terrariet (enligt svensk lagstiftning). Detta kommer, envisa rykten till trots, inte att påverka luftfuktigheten i ett väl tilltaget terrarium.
Duscha terrariet lätt var 7:de-14:de dag, gärna på morgonen, och se till att det alltid finns gömställen med lite högre luftfuktighet för ödlorna att gömma sig i.
Terrarium till Geyrs dabbagam
Enligt Jordbruksverkets bestämmelser (L80) krävs ett terrarium på 0,64 m2 med en höjd på minst 40 cm för marklevande ödlor med en totallängd på 31- 40 cm. Vi rekommenderar dock betydligt större terrarium till fullvuxna djur (minst ca 1m2).
Dabbagamer är solitära djur och förr eller senare brukar det brukar det uppstå aggressioner även mellan kullsyskon oavsett kön. Honor kan vara synnerligen när de skyddar sina ägg så det är inte bara hanar som slåss sinsemellan. Det är bara under parning som de under en begränsad period och under uppsyn kan hållas i samma terrarium.
Temperaturer åt Geyrs dabbagam
I artens naturliga utbredningsområde blir det ofta över 40°C i skuggan under årets varmaste månader (juni-augusti), och under de kallaste månaderna (december-februari) ligger dagstemperaturerna omkring 25°C. Nätterna är avsevärt kallare, och kan komma helt ner på 5-10°under vintern. På sommaren ligger nattemperaturerna omkring 25°C.
Blir det för varmt eller för kallt så kommer ödlan söka skydd. I naturen varierar tiden som ödlorna solar under året och under den varmaste säsongen är det vanligt att djuren söker skydd under den varmaste delen av dagen när temperaturen ligger över 35 °C.
Forskning på Uromastyx aegyptia i Förenade Arabemiraten visade att temperaturen i ödlornas hålor i genomsnitt var 6 °C lägre än utanför, medan Uromastyx acanthinura verkar föredra en håla som håller en relativt konstant temperatur mellan 20-25 °C.
Man bör alltså erbjuda dabbagamer gömställen med ett relativt konstant klimat, då dessa gömställen är en viktig del av deras naturliga biologi.
I terrariet bör man sikta på att komma upp i 45-50°C rakt under värmelampan, och resten av terrariet bör ha en temperaturgradient (på substratet) mellan ca 25 och 35°C under sommaren för att sedan sjunka något under hösten. Nattemperaturen bör ligga mellan 20 och 25°C, förutom under vintern.
Under vintern (ca 3 månader) kan man med fördel successivt sänka nattemperaturerna till omkring 15-17°C. Låt lamorna vara tända som vanligt på dagen så att ödlorna kan komma fram och sola sig.
UVB, värme och belysning till Geyrs dabbagam
Alla dabbagamer placeras i Fergusonzon 4 vilket innebär att UV-index i terrariet bör ligga runt 4.0-6.0 men aldrig högre än 8.0. För att uppnå rätt temperatur och ett kraftigt ljusflöde rekommenderar vi en HID-belysning på 150 W. Det går även att använda ett Arcadia 12% UVB-lysrör men de avger inte mycket värme och inte lika stort ljusflöde som HID-belysning.
HID-lampan kommer med all sannolikhet att behöva kompletteras med en eller flera halogenlampor för att uppnå en korrekt värmegradient.
Vi rekommenderar att man försöker lösa djurens behov av värme med olika typer av lampor. I naturen kommer värme alltid uppifrån, även om solen värmer upp stenar som sedan strålar värme när solen gått ned. Det bör man försöka efterlikna i terrariet också genom att lägga stenar under värmelampan som kan ge värme efter lamporna släckts.
Tycker man ändå att nattemperaturen blir för låg kan man med fördel använda sig av en kolfilamentlampa som t.ex. Arcadia Deep heat projector. Den avger inget synligt ljus och stör därmed inte djurets dygnsrytm.
Till allmänbelysning passar moderna LED-armaturer (t.ex. Arcadia Jungle dawn) bäst. Även för allmänbelysning behöver du ofta använda flera armaturer/ljuskällor, så att du får belysning i hela terrariet.
Antalet belysningstimmar bör ligga på ca 12/dygn året runt.
Föda
I dabbagamernas naturliga habitat finns för det mesta inget överflöd av föda. I allmänhet utgör en handfull arter av perenna ökengräs majoriteten av födan, åtminstone under den torraste delen av året. Efter regn kan växtligheten öka markant och de får då tillgång till ett större utbud av arter vilket de utnyttjar. Tillgången till föda kan alltså variera stort under året och har en tydlig koppling till årstiderna. Variation är mycket viktigt för att de ska få i sig alla näringsämnen de behöver, men det betyder inte att man ska överdriva mängden mat man ger vid varje tillfälle eller hur ofta de utfodras.
Ökenlandskap är som bekant inte en frodig lustgård av näringsrika växter vilket gör det lätt att av välvilja övermata sin ödla. I huvudsak (>75%) så ska fodret bestå av fiberrika bladgrönsaker som Brassica (salladssenap), endiv, vatten- och bladkrasse, rucola, ärtskott, morotsblast och machésallad. Groblad, svinmålla och maskros är utmärkt foder som man kan plocka själv i naturen förutsatt att man gör det på en plats som inte är förorenad på något sätt. Grönkål och andra arter i den familjen av växter (broccoli, spenat, pak choy, brysselkål etc.) kan ges ibland.
Squash, zucchini och morot (dock sparsamt) anses vara säkra grönsaker. Blommor från maskros, klöver, hibiskus, penséer, dahlia och krasseväxter är omtyckta. Dabbagamer äter även fröer och torra eller blötlagda baljväxter som röda linser, quinoa, ärtor, linfrö, hirs och chiafrön. Man bör inte ge sina dabbagamer frukt. Även grönsaker med mycket vätska som isbergssallad, tomat och gurka bör undvikas. Däremot kan man prova att ge olika typer av gräs- och örtblandningar eller sköldpaddspellets, exempelvis Zoo Med Natural Grassland.
Ungar och juveniler kan matas dagligen tills de är omkring 1 år, äldre djur kan matas 3-5 gånger/vecka. Minska portionsstorlek och intervall något under vintern.
Levande insekter kan användas som berikning någon gång ibland. Använd kalciumtillskott vid varje matning, och multivitamintillskott ca 1 gång/vecka.
Avel av Dabbagamer
Som hos övriga reptiler är det kroppsstorleken som bestämmer när dabbagamer blir könsmogna, snarare än åldern. Ödlorna blir som regel könsmogna vid 3-4 års ålder, beroende på hur mycket mat de har fått.
Parningen kan se ganska våldsam ut – hanen försöker bita sig fast i honans nacke och kan nästan släpa runt henne innan själva parningen faktiskt kan börja. En hona som inte är parningsvillig kan lägga sig på rygg för indikera detta till hanen. U. geyri kan lägga 5-20+ ägg/kull, beroende bland annat på storlek på honan.
Äggen kan inkuberas vid 30-33°C och kläcks då efter ca 70-95 dagar.
Inköpslista för Geyrs dabbagam
Vi rekommenderar även starkt att alla reptilägare införskaffar en UV-indexmätare samt en handhållen digital hygrometer, för att kunna säkerställa korrekta värden i terrariet.