Vietnamesisk skogsskorpion (Heterometrus laoticus) - Skötsel och fakta
Orginalförfattare: Johan Källström - Modifierat av: Jesper Agner Arnö
Skorpioner tillhör klassen spindeldjur (Arachnida) och är nära besläktade med spindlar. Det finns ungefär 1000 arter av skorpioner och Heterometrus-släktet innehåller några av de större arterna.
Efter kejsarskorpionen (Pandinus imperator) utgör Heterometrus-släktet några de mest populära skorpionerna i fångenskap Sverige. Till skillnad från kejsarskorpionen är Heterometrus sp. inte CITES-listade.
På engelska kallas Heterometrus-arterna ofta för ”Asian Forest Scorpion” eller ”Giant Forest Scorpion”. Namnet Heterometrus kommer från grekiskans hetero som betyder annan eller olika och metrus vilket betyder mått.
Vetenskapligt namn: Heterometrus laoticus
Familj: Scorpionidae
Släkte: Heterometrus
Livslängd: ca 5-8 år
Ursprung: Vietnam och Laos
Fullvuxen storlek: 10-12 cm (inkl. svans)
Föda: Insekter
Aktiv: Nattaktiv
Miljötyp: Marklevande, tropisk regnskog
Inköpslista för Vietnamesisk skogsskorpion
- Ett väl tilltaget terrarium
- Grenuttag och timer
- Allmänbelysning (förslagsvis Arcadia jungle dawn LED, eller T5 dagsljuslysrör)
- Värmelampa eller värmematta
- Bottenmaterial
- Grenar, rötter, löv, mossa, levande växter mm. för inredning
- Sprayflaska
- IR-termometer
Utseende och beteende
Heterometrus laoticus är en medelstor skorpion med en genomsnittlig vuxenstorlek runt 12 cm. Arten är oftast nästan helt svat, men med brunare partier längs sidorna. Benen är oftast mörkbruna.
Klorna är relativt släta och täckta av små hår, som kan känna av små vibrationer och på så sätt upptäcka faror, eller bytesdjur. Generellt sett är Heterometrus sp. inga särskilt aggressiva skorpioner, och använder vid försvar som regel först klorna innan de tar till sin giftgadd.
Heterometrus laoticus är, liksom övriga arter i släktet en marklevande art och gräver gärna ner sig för att gömma sig. De är även duktiga på att klättra.
Det går att hålla dessa skorpioner tillsammans med artfränder, förutsatt att man erbjuder dem tillräckligt stora terrarium. Det finns dock alltid en risk för slagsmål, speciellt under parningstid, och det finns även risk för kannibalism. Risken för sistnämnda ökar om skorpionerna är hungriga. De är även extra känsliga medan de ömsar, då en nyömsad skorpions skal är mjukt innan det hinner hårdna.
Vill man vara på den säkra sidan bör man hålla skorpionerna en och en, och bara släppa ihop dem vid eventuell parning.
Heterometrus sp. är primärt aktiva under natten, och kommer ofta först fram vid skymningen, när mörkret lagt sig.
Artbestämning
Att artbestämma arter ur Heterometrus-släktet är svårt för det otränade ögat. De är alla mycket lika varandra och det är endast små saker som skiljer dem åt morfologiskt.
Heterometrus laoticus har dock, till skillnad från de andra arterna i släktet ett slätt cephalothorax (”huvud”), det ska inte finnas några ”knölar” eller ”knottror”.
Är man intresserad av att lära sig att artbestämma arterna i släktet själv kan man ta hjälp av Zoologische Verhandelingen - en holländsk forskningsjournal som gavs ut 1948-2002. Volym 184 gavs ut 1981, och innehåller en revision av Heterometrus-släktet skriven av H.W.C. Couzijn. Här finns även bestämningsnycklar för arterna i släktet.
Volymen går att ladda ner genom att klicka här. Tänk dock på att informationen i denna artikel är över 40 år gammal, och taxonomin har ändrats sedan dess.
Terrarium
Vi rekommenderar ett terrarium med en bottenyta på minst 45 x 45 cm till en individ, men som vanligt får terrariet gärna vara större än så. Man bör ha minst 30 cm höjd för att få plats med tillräckligt djupt bottenmaterial för att skorpionerna ska kunna gräva ordentligt. Som bottensubstrat är en jord och sandblandning att föredra, och man kan med fördel även blanda i torv/kokosfibrer/mossa samt täcka åtminstone delar av botten med gamla löv. Bottenmaterialet bör vara grävvänligt för skorpionen och hålla fukt bra. Se till att det är åtminstone 10-15 cm djupt så att skorpionen kan gräva ner sig.
Luftfuktigheten måste vara så pass hög så det inte finns risk att skorpionen torkar ut, tillför fukt genom att vattna/duscha dagligen, och se till att det finns gott om gömställen under barkbitar/rötter/löv/mossa/levande växter osv. för att skapa fuktigare mikroklimat. En vattenskål bör alltid finnas i terrariet.
Temperaturen i terrariet bör ligga på 24-28 °C. För att uppnå denna temperatur kan man använda sig av en svag värmelampa placerad en bit ovanför terrariet (för att undgå uttorkning). Alternativt kan man placera en värmematta mot ena sidan av terrariet. Tänk på att skorpionerna gräver ner sig bland annat för att söka fukt och svalka, så det är viktigt att inte tillföra värme underifrån.
Terrariet bör ha någon form av allmänbelysning för att få till en uttalad dygnsrytm samt för at få växterna att trivas.
Gift
Giftet hos skorpionerna i släktet Heterometrus anses inte vara särskilt farligt för människor. Som tidigare nämnt är det även vanligast att dessa skorpioner försvarar sig med klorna i stället för att försöka sticka med gadden.
Man bör dock naturligtvis komma ihåg att detta är giftiga djur, och alltid vara försiktig om man behöver hantera sina skorpioner. Man kan vara överkänslig mot giftet och få en mycket större reaktion på ett stick än vad man hade förväntat sig. Ta inga onödiga risker genom att hantera dem med händerna utan använd alltid redskap/mindre burkar om du t.ex. behöver flytta din skorpion.
Ska man lyfta upp en skorpion gör man det lättast genom att försiktigt fösa in den i en burk. Man kan även försiktigt lyfta skorpionen med en pincett/tång. Ta i så fall ett stadigt men försiktigt tag i svansen på dem, precis under deras gadd. Var försiktig så du inte klämmer för hårt och gör illa skorpionen, eller att du tappar den.
Föda
Heterometrus sp. äter primärt insekter och andra små ryggradslösa djur i naturen. I fångenskap kan mata dem med syrsor, gräshoppor, kackerlackor, mjölmask, zophobas och andra insekter. Man bör, precis som med andra djur, sträva efter att variera kosten så mycket som möjligt.
Vanligast är att skorpionen ligger i bakhåll och väntar på att maten ska komma till dem, för att sedan hugga tag i dem med sina klor. Blir de tillräckligt hungriga kommer de dock även att aktivt söka föda och jaga. Gadden används som regel inte vid jakt.
En frisk skorpion kan gå i flera månader utan att äta. Vanligaste orsakerna till att de inte äter är att de ska ömsa, eller att de helt enkelt inte är hungriga. Erbjud mat varje till varannan vecka, beroende på hull och ålder (mata unga/växande individer oftare än vuxna) och plocka ut ej uppätna foderdjur efter ett dygn.
Könsbestämning
Det är relativt svårt att könsbestämma Heterometrus sp. om man inte har något både en hane och en hona man kan jämföra, eller om man har ett tränat öga. Hanarna har större så kallade pektiner (kamliknande utväxter på undersidan, bakom det fjärde benparet) än vad honorna har.
Figur 4, Booncham et al.(2007); Sexual Dimorphism in the Asian Giant Forest Scorpion, Heterometrus laoticus Couzijn, 1981. NU Science Journal 2007; 4(1): 42 - 52
Avel
Heterometrus-arter är som regel relativt lättavlade, förutsatt att man har både hanar och honor.
Om skorpionerna inte går tillsammans bör man introducera hanen till honan under uppsikt. Vid tecken på aggression får man separera djuren och försöka igen. Tänk dock på att Heterometrus-arter tar tag i varandras klor under sin ”parningsdans”, vilket kan misstolkas som att de slåss.
I samband med parningsdansen lägger hanen sitt spermiepaket (spermatofor) på parken, och leder sedan honan fram så att hon kan ta upp spermatoforen med sin könsöppning. Honan använder sedan spermierna för att befrukta sina ägg.
Äggen utvecklas inne i honan, och efter en lyckad parning tar det 5-10 månader innan ungarna föds. Efter födseln kryper ungarna upp på honans rygg. Honorna kan lagra spermier från en parning till flera kullar.
Varje kull består som regel av 10-20 ungar, som vid födseln är helt färglösa. Klorna och gadden är heller inte helt utvecklade på de nyfödda skorpionerna. Under de första dagarna äter de ingenting, utan lever på gulsäcken de har kvar. Skulle en unge ramla av honans rygg dör den oftast snabbt. Honan beskyddar ungarna fram till den första ömsningen som äger rum efter 2-3 veckor och efter detta lämnar ungarna honans rygg. Då kallas de nymfer, har fått en mörkare färg och har fungerande klor och giftgadd. Ömsningen brukar gå felfritt om de hålls vid 25-27°C och man håller en hög luftfuktighet.
När man märker att mamman inte längre gömmer sig tillsammans med ungarna kan separera dem. Det kan fungera att låta ungarna växa upp tillsammans med de vuxna, men det finns risk att de blir uppätna.