I värsta fall görs det drastiska ändringar utifrån åsikter, snarare än fakta, vilket riskerar att leda till att djurhållare antingen inte vet att de inte längre följer reglerna, eller väljer att strunta i dem för att de tycker att reglerna är överdrivna.
Troligen hamnar vi någonstans mitt emellan, och förhoppningsvis närmare det första alternativet än det andra. Den nya versionen av L80 går ut på remiss nu i mars, och sedan finns det en kort period där det kan komma in kommentarer på texten, innan det färdigställs. Tanken är att den nya versionen ska träda i kraft vid årsskiftet 25/26. Vi får se om tidplanen håller.
L80 är ju en nationell författningssamling, och rör endast djur, och djurägare i Sverige. Samtidigt som detta arbete har pågått har det dock flera gånger föreslagits att Jordbruksverket ska implementera en så kallad ”positiv lista” i Sverige. I det här sammanhanget innebär en positiv lista en lista på djurarter man får lov att hålla, och alla arter som inte står med på listan blir automatiskt förbjudna. I Sverige har vi idag istället en ”negativ lista”, med ett antal olika typer av djur som vi inte får lov att hålla (apor, rovdjur, rovfåglar, hybrider mellan tamhund och vilda hunddjur eller hybrider mellan tamkatt och vilda kattdjur). Detta innebär alltså att du får hålla andra djur än de som står med på listan, så länge du följer de regler som gäller för de olika djurslagen/djurarterna.
Positiva listor är egentligen inget nytt, det finns till exempel en positiv lista som innehåller ett antal reptilarter i Norge. Nu lobbas det dock för positiva listor i ett stort antal länder i EU, och även för en positiv lista på EU-nivå. I de länder detta har implementerats har nästan alla reptil- och amfibiearter alltså förbjudits rakt av.
Det är framför allt den stora paraplyorganisation Europgroup for animals, och organisationer anslutna till dem som arbetar för positiva listor. Det uttalade målet är att i slutändan förbjuda alla ”icke-domesticerade” arter. Argumenten som används av förespråkare till positiva listor och förbud handlar framförallt om risken för zoonoser, negativ påverkan av handeln med djur på vilda populationer samt bristande kunskap hos djurägare.
Det låter ju fint och nobelt så långt, men problemet är att detta inte är någon nyanserad och faktabaserad debatt, utan handlar mer om åsikter och känslor än faktiska fakta. Det finns, mig veterligen inte heller några studier som undersökt huruvida positiva listor och andra typer av förbud faktiskt har någon positiv effekt för djurvälfärden.
Jag tror personligen att fokus på förbud är helt fel väg att gå, om man vill förbättra djurvälfärden hos de mer ”udda” sällskapsdjuren på riktigt. Det finns massor av uppdaterad information och kunskap om dessa djur runt om i världen, det gäller bara att ta tag i arbetet med att samla den och se till att den når fram. Det är det absolut bästa sättet att arbeta framåt enligt mig.
När vi inte ens vet hur många reptiler och amfibier som finns i svenska hem känns det som en märklig och tandlös åtgärd att förbjuda de flesta av dem utan att ha mer kött på benen. Det är inte ens någon som säkert kan säga att det finns problem med välfärden hos dessa djur i fångenskap, speciellt inte i Sverige där vi inte handlar med vildfångade djur…