Föda
I dabbagamernas naturliga habitat finns för det mesta inget överflöd av föda. I allmänhet utgör en handfull arter av perenna ökengräs majoriteten av födan, åtminstone under den torraste delen av året. Efter regn kan växtligheten öka markant och de får då tillgång till ett större utbud av arter vilket de utnyttjar. Tillgången till föda kan alltså variera stort under året och har en tydlig koppling till årstiderna. Variation är mycket viktigt för att de ska få i sig alla näringsämnen de behöver, men det betyder inte att man ska överdriva mängden mat man ger vid varje tillfälle eller hur ofta de utfodras.
Ökenlandskap är som bekant inte en frodig lustgård av näringsrika växter vilket gör det lätt att av välvilja övermata sin ödla. I huvudsak (>75%) så ska fodret bestå av fiberrika bladgrönsaker som Brassica (salladssenap), endiv, vatten- och bladkrasse, rucola, ärtskott, morotsblast och machésallad. Groblad, svinmålla och maskros är utmärkt foder som man kan plocka själv i naturen förutsatt att man gör det på en plats som inte är förorenad på något sätt. Grönkål och andra arter i den familjen av växter (broccoli, spenat, pak choy, brysselkål etc.) kan ges ibland.
Squash, zucchini och morot (dock sparsamt) anses vara säkra grönsaker. Blommor från maskros, klöver, hibiskus, penséer, dahlia och krasseväxter är omtyckta. Dabbagamer äter även fröer och torra eller blötlagda baljväxter som röda linser, quinoa, ärtor, linfrö, hirs och chiafrön.
Man bör inte ge sina dabbagamer. Även grönsaker med mycket vätska som isbergssallad, tomat och gurka bör undvikas. Däremot kan man prova att ge olika typer av gräs- och örtblandningar eller sköldpaddspellets, exempelvis Zoo Med Natural Grassland.
Ungar och juveniler kan matas dagligen tills de är omkring 1 år, äldre djur kan matas 3-5 gånger/vecka. Minska portionsstorlek och intervall något under vintern.
Levande insekter kan användas som berikning någon gång ibland.
Använd kalciumtillskott vid varje matning, och multivitamintillskott ca 1 gång/vecka.