Marsvin - Skötsel och fakta 

Skötselråd & fakta för marsvin. Skriven av veterinär Jesper Agner Arnö

Senast uppdaterad 2025-03-26

Marsvin - inledning

De marsvin (Cavia porcellus) vi håller som husdjur är ingen art som finns vilt i naturen. Troligen är de en framavlad blandning av olika arter av vilda marsvin från Sydamerika. Ursprungligen höll man marsvin för deras kött, men idag håller man primärt marsvin som sällskapsdjur. Marsvin är växtätande gnagare som är anpassade till en fiberrik och energifattig diet. Liksom hos kaniner växer marsvinens alla tänder hela livet.

Marsvin är populära husdjur på grund av deras sociala natur och lugna temperament. De är dagaktiva och älskar att utforska sin omgivning. Marsvin kan bli mycket fästa vid sina ägare och är kända för sina olika läten som visar deras humör. Att förstå deras beteende och behov är viktigt för att kunna erbjuda dem en trygg och stimulerande miljö.

Marsvin är mycket sociala djur, som trivs bäst i så kallade haremsgrupper med en hane och flera honor. Vill man undgå att få en massa ungar kan man med fördel kastrera hanen. Det kan fungera att ha två hanar tillsammans, men det finns definitivt risk för att det blir bråk, speciellt om det även finns honor med i bilden. Det säkraste är att inte hålla mer än en hane per hage.

Man varken får, eller bör hålla ett ensamt marsvin, och marsvin ska endast hållas tillsammans med andra marsvin. Det är alltså inte lämpligt att hålla marsvin tillsammans med kaniner, eller med andra gnagare.

De flesta marsvin väger 800-1100 g som vuxna, hanarna väger ofta något mer än honorna.

Med bra skötsel kan marsvin leva i 6-8 år.

Marsvin – Utseende 

Marsvin är ganska stora för att vara gnagare, med en kompakt kroppsform. De har relativt korta ben och saknar svans. Kroppen är täckt av päls, vars längd och utseende kan variera stort, beroende på ras. Det finns även nakenmarsvin, som helt saknar päls.

Trots att marsvin kommunicerar mycket med hjälp av olika ljud, är deras öron relativt små.

Framtänderna är långa, och runt nosen sitter det långa morrhår.

Alla tänderna i en marsvinsmun växer hela livet – en anpassning till att deras naturliga kost innebär ett stort slitage på tänderna. När vi håller marsivn som husdjur behöver vi alltså se till att de får ett foder som medför att de sliter sina tänder ordentligt.

Marsvin - Livsmiljö

De arter av marsvin som finns vilt i naturen kan hittas i olika typer av miljöer, men de är alla betande djur, som framförallt äter gräs, och annan växtlighet på marken. De lever oftast i grupper om en hane, flera vuxna honor, och deras ungar.

De gräver inga bohålor själva, men kan utnyttja hålor som andra djur har grävt som skydd.

Vilda marsvin är som regel framförallt aktiva i gryning och skymning, men våra tammarsvin verkar inte ha någon tydlig aktivitetsperiod – de kan vara aktiva i perioder, med korta viloperioder emellan, både dag och natt.

Marsvin inomhus kontra utomhus

Även om de flesta marsvin får bo inomhus, kan man absolut hålla marsvin utomhus, åtminstone under den varma delen av året. Om man har ett uppvärmt hus som de själva kan gå in och ut ur, kan marsvin få lov att ha tillgång till en utehage nästan året runt.

Har man inte möjlighet att bygga en stor hage med ett litet hus till sina marsvin, kan man naturligtvis välja att bara släppa ut dem i en mindre hage, eller stor utebur under dagtid, på sommaren.

Det finns många fördelar med att hålla marsvin utomhus. Oftast är det lättare att ge dem rejält med plats i en hage utomhus, jämfört med om man håller dem inomhus. Möjlighet att själv beta, och tillgång till UV-strålning från solen är också stora fördelar.

Nackdelarna är bland annat att det är svårare att ha uppsikt över marsvinen när de går utomhus. Alla utomhushagar och burar måste naturligtvis vara väl säkrade så att marsvinen inte kan ta sig ut, och rovdjur inte kan ta sig in.

Inomhus bör marsvin hållas i stora burar, hagar, eller på andra stora ytor, men det är bra om de även har tillgång till en trygg och säker bur de själva kan välja att uppsöka när de vill. Se till att marsvinen kan komma undan solen på sommaren, inomhus såväl som utomhus, så att de inte riskerar värmeslag. Var generellt försiktig med snabba temperaturomställningar.

Se till att dina marsvin alltid har gott om gömställen, man kan använda olika typer av hus, rör och liknande. Inred deras hage ordentligt, så att du skapar flera trygga platser där de kan gömma sig. Se till att alla material är ”gnagbara”. Marsvinen kommer med största sannolikhet att testa att gnaga på allt du ställer in till dem, så se till att de inte kan skada sig på inredningen.

Underlag för marsvin

Marsvinen behöver ha ett bra underlag som inte sliter onormalt mycket på deras trampdynor. I buren kan man ha tidningspapper som uppsugande material i botten, och sedan fylla på med ett tjockt lager spån och halm. Marsvin vill gärna ha några ställen där de kan böka sig in under en rejäl hög med halm. I inomhushagar bör det finnas gott om mattor, eller andra mjuka underlag, som marsvinen inte glider runt på. I utomhushagar behöver man oftast inte tänka specifikt på underlaget, men det bör inte vara konstant blött och lerigt i hagen.

Marsvin väljer ofta ganska snabbt ett hörn där de kissar och bajsar. Man kan ge dem en toalåda med papperspellets, eller liknande uppsugande material, så att det blir lättare att städa. Byt ut nersmutsat underlag varje dag, och storstäda i buren och hagen minst en gång i veckan.

Se till att hagen utgör en stimulerande miljö där marsvinen har grenar att gnaga på, saker att utforska, gott om gömställen och så vidare. Miljön bör tillåta så många naturliga beteenden som möjligt.

Marsvin - Utfodring

Korrekt kost är en förutsättning för att förhindra vanliga hälsoproblem som tandöverväxt, fetma och matsmältningsbesvär. Det är viktigt att förstå skillnaderna mellan olika typer av marsvinsfoder och hur de möter djurens näringsbehov.

Liksom kaniner är marsvin foderspecialister som är anpassade till en mycket näringsfattig och fiberrik kost. Deras tänder växer hela livet, för att kompensera för slitaget de utsätts för när marsvinen tuggar i sig fiberrikt gräs, blad och bark i naturen. Marsvinens tarmkanal är också ett avancerat och fininställt system som är helt beroende av att det kontinuerligt tillförs fibrer, för att systemet ska fungera optimalt. Blindtarmen är en mycket stor jäskammare full med små mikroorganismer som hjälper till att bryta ner fibrerna marsvinen tuggar i sig. Marsvin äter regelbundet sin egen avföring, för att få i sig de näringsämnen som produceras i blindtarmen. Till skillnad från kaniner producerar marsvin dock inga cecotrofer, alltså den speciella blindtarmsavföring som är den som kaninerna äter.

När vi håller marsvin som husdjur måste vi se till att de får en kost som liknar deras naturliga med mycket fibrer och lågt energiinnehåll. Då behöver marsvin äta mycket för att täcka sitt energibehov, och både tänder och tarmar får arbeta som de ska.

Basfoder för marsvin

Ett marsvins basfoder ska alltid vara hö. Detta är alltså det marsvinen ska äta mest av, och det går åt förvånansvärt stora mängder hö, trots att marsvin är såpass små djur. Ungefär 75-80% av ett marsvins kost ska utgöras av hö, och det ska alltid finnas färskt, och väldoftande hö tillgängligt. Ett bra marsvinshö bör vara baserat på gräs (oftast timotej). Undvik att använda Alfa-alfa hö som basfoder, på grund av det höga proteininnehållet. Det kan däremot vara ett utmärkt tillskottsfoder som ges då och då. Det är klokt att servera hö i någon form av höhäck, så att marsvinen inte lika lätt kan sprida ut allt höet och kissar och bajsar på det, men se till att höhäcken sitter i nivå med bottenmaterialet, så att marsvinen inte behöver sträcka sig upp efter höet. Under sommaren kan en del av höet ersättas av färskt gräs och ogräs, men det ska ändå alltid finnas färskt hö tillgängligt. Eftersom färskt gräs innehåller mycket mer vatten än vad de torkade höet gör, måste marsvinen äta mer färskt gräs för att täcka sina näringsbehov, jämfört med hö.

Resterande del av baskosten ska utgöras av C-vitaminrika grönsaker. Det kan till exempel vara paprika, olika sorters kål, broccoli, mangold, spenat, maskrosblad och annat ogräs, persilja, dill, morotsblast, grenar från fruktträd med blad, med mera. Variera kosten genom att erbjuda tre olika typer av blad varje dag. Du kan läsa mer om C-vitamin längre ner i skötselrådet.

Pellets bör ses som ett tillskottsfoder och ges som ett snack för att täcka upp eventuella näringsmässiga brister i den övriga kosten, och för att tillföra lite extra energi till dräktiga honor eller i andra situationer där det behövs. I normalfall bör ett marsvin inte få mer än max 0,5 matsked pellets per dag. Välj en pellets med minst 19% fibrer och mindre än 5% fett. Många ägare ger kornkross, eller havrekross, istället för pellets. Även detta bör naturligtvis ransoneras, och ses som tillskottsfoder.

Godis och snacks kan vara till exempel mycket små bitar av frukt, färdiga "marsvinsgodis" och liknande. Detta bör endast ges sporadiskt och i mycket små mängder, i förbindelse med träning och aktivering. Marsvin bör aldrig utfodras med fröblandningar/müsliblandningar eller liknande.

Marsvin måste alltid ha tillgång till friskt och rent vatten. Vissa marsvin föredrar vattenskål, medan andra föredrar vattenflaska. Oavsett vad du väljer (du kan med fördel använda dig av både och) är det viktigt att du ser att dina marsvin dricker, och dagligen diska skålen/flaskan.

Effekter av felaktig utfodring

Utan tillräckligt med fibrer i kosten kommer marsvinen inte att behöva tugga lika mycket, vilket innebär att deras tänder riskerar att bli för långa. På samma sätt kommer tarmkanalen inte att arbeta optimalt om den inte hela tiden får fibrer att ta hand om, och mikroorganismerna i blindtarmen riskerar att bli färre om det inte finns tillräckligt med fibrer i kosten.

En kost med för mycket pellets, eller grönsaker är inte farligt i sig, men medför att marsvinen inte kommer att äta tillräckligt mycket hö, vilket i sin tur leder till att de får i sig för lite fibrer. Och för lite fibrer kommer att medföra hälsoproblem. En kost med för mycket lättillgänglig energi, alltså med för mycket pellet och/eller grönsaker, leder även snabbt till övervikt. Detta kan i sin tur leda till problem med bland annat tassar och leder.

Att förstå och uppfylla dina marsvins näringsbehov är avgörande för att hålla dem friska och glada. Undvik att ge dem för mycket pellets och grönsaker, och var noga med att introducera nya livsmedel långsamt för att förhindra matsmältningsproblem.

Marsvin och C-vitamin

C-vitamin är en av de vattenlösliga vitaminerna (tillsammans med de olika B-vitaminerna), och liksom övriga vitaminer är det något som alla djur behöver. De allra flesta djur kan själva producera allt det C-vitamin de behöver, så länge de är friska. Marsvin och primater, inklusive oss människor, saknar dock möjlighet att producera C-vitamin, och är därför beroende av att få i sig C-vitamin i kosten.

C-vitamin används på många ställen i kroppen, och utan daglig tillförsel av C-vitamin kommer dina marsvin att utveckla C-vitaminbrist, eller skörbjugg som det ibland kallas. När du planerar skötseln för dina marsvin behöver du alltså även bestämma dig för hur du vill tillföra C-vitamin, och se till att marsvinen får i sig det.

Det normala dagsbehovet av C-vitamin hos marsvin är ungefär 10-20 mg C-vitamin per 1 kg kroppsvikt. Behovet kan variera beroende på situation och tillstånd. Dräktiga marsvin, unga marsvin som växer, eller sjuka marsvin kan ha ett dagsbehov på 30 mg/kg eller ännu mer. För stora mängder C-vitamin, speciellt om det ges som tillskott, kan leda till problem för dina marsvin. Det ska, som tur är, dock ganska mycket till för att man ska överdosera C-vitamin, då överskottet kissas ut. Se till att dina marsvin kan täcka sitt dagsbehov, och gärna får lite mer C-vitamin än så. Så länge du inte överdriver rejält behöver du inte vara orolig för att överdosera.

Hur kan man tillföra C-vitamin?

C-vitamin ska ingå i den dagliga kosten till dina marsvin, men det finns olika sätt att tillföra det på. De två vanligaste sätten är att antingen ge C-vitamin som tillskott, i dricksvattnet, eller på foder, alternativt täcka behovet av C-vitamin genom att ge C-vitaminrika grönsaker. De flesta pellets till marsvin innehåller också C-vitamin nu för tiden.

Det är viktigt att känna till att C-vitamin snabbt bryts ner när det utsätts för ljus. Detta innebär att tillskott som droppas i vattnet, eller strös ut på foder måste drickas, eller ätas snabbt, annars kommer C-vitaminet att brytas ner och då kan marsvinen inte längre utnyttja det. Detsamma gäller C-vitamin i till exempel pellets. Även om man har blivit bättre på att så att säga "packa in" C-vitamin i foder kommer det fortfarande att långsamt brytas ner över tid. Det innebär att en påse C-vitaminberikade pellets kommer att tappa i C-vitaminnivåer ju längre den står på hyllan.

Det enklaste, och mest utbredda sättet att tillföra C-vitamin är att se till att de grönsaker man ger sina marsvin innehåller mycket C-vitamin, och att de varje dag får i sig tillräckligt för att täcka sitt normalbehov. För ett friskt, normalstort marsvin räcker det med till exempel ca 5 g röd paprika, 10 g grön paprika eller 30 g vitkål för att täcka dagsbehovet av C-vitamin. De flesta grönsaker innehåller C-vitamin, och du kan även till exempel ge olika typer av kål, morotsblast, dill, persilja och broccoli.

Har du unga, växande marsvin, dräktiga honor, eller sjuka marsvin kan du öka givan genom att även använda dig av C-vitamintillskott. Lättast är då som regel att ge det på en liten grönsaksbit, så att du ser att marsvinen äter det direkt. Om det rör sig om sjuka marsvin kan du även ge det direkt i munnen, i lämplig dos. Detta görs bäst i samråd med veterinär. 

Hantering av marsvin

Marsvin kan vara ganska nervösa och lättskrämda. När du interagerar med, och hanterar dina marsvin bör du alltid göra det lugnt och kontrollerat.

Börja med att låta dina marsvin vänja sig vid dig, genom att umgås med dem dagligen. Handmata dem, klappa dem och vänj dem vid att du tar i dem.

När du ska börja lyfta dem är det bäst att göra det sittande på golvet. Håll marsvinet nära kroppen, med en hand under bröstkorgen och frambenen, och den andra handen under bakbenen.

Har du ett lätt stressat, och nervöst marsvin är det viktigt att du har tålamod och långsamt låter det vänja sig vid dig, och sedan din hantering.

Väg dina marsvin regelbundet, ibland är viktnedgång det första tecknet på sjukdom.

Klor och päls

Inspektera dina marsvins klor regelbundet. Ofta behöver man hjälpa till och klippa marsvinens klor.

På ljusa klor kan man tydligt se hur lång pulpan är, och det blir då lätt att klippa den delen av klon som ligger utanför pulpan. På mörka klor kan man ofta inte se pulpan alls, och det kan då vara svårare att veta hur mycket man kan klippa, om man är ovan. Man kan klippa en liten bit åt gången, och ofta går det att se när man börjar närma sig pulpan, genom att titta på snittytan man får på klon. Råkar man klippa i pulpan kommer det att blöda, men det är som regel inget som är farligt. Det finns speciella blodstoppande preparat att köpa i handeln som kan vara bra att ha hemma. Är man osäker på kloklippning kan man få hjälp med det hos veterinären eller i många zoo-butiker.

Äldre marsvin kan även få små förhårdnader som växer ut från tassarna. Dessa kan nästan se ut som en extra klo. Blir dessa långa kan man behöva klippa bort dem försiktigt. Klipp endast i den hårda, och ofta mörka förhårdnaden, och inte i rosa, normal hud.

Långhåriga marsvin behöver borstas regelbundet, ofta dagligen, och ibland även badas för att undvika tovig och smutsig päls. Marsvin har en doftkörtel långt ner på ryggen, precis vid svansen. Hos äldre hanar kan pälsen runt denna körtel bli helt kladdig av sekretet från körteln. Då kan pälsen behöva tvättas, för att hjälpa marsvinet att hålla sig rent. Använd ljummet vatten och lite handdiskmedel för att lösa upp sekretet, och skölj ordentligt rent efteråt, så att du tvättar bort allt diskmedel.

Avel

Marsvin blir könsmogna redan efter 5-8 veckor! Honor blir könsmogna något tidigare än hanar. Detta är viktigt att komma ihåg om man skulle vilja avla på sina marsvin, då man alltså behöver börja separera hanar och honor åt redan vid 5 veckors ålder. Annars riskerar man att få ännu fler ungar.

En marsvinshona brunstar ungefär var 15:e dag. Efter en lyckad parning föder honan en liten kull med 2-4 ungar efter att ha varit dräktig i hela 60-70 dagar, vilket är långt för att vara en gnagare. Ungarna föds dock stora och välutvecklade, med öppna ögon och päls. Ungarna kan börja äta fast föda redan efter bara några dagar.

Marsvin boar inte, som till exempel kaniner gör. Ungarna dias under ca 3 veckor.

En marsvinshona som man vill avla på bör paras första gången innan hon är 7 månader gammal. Efter det ökar risken för problem omkring förlossning.

Sjukdom hos marsvin

Liksom kaniner är marsvin väldigt duktiga på att dölja sjukdomssymtom. Observera dina marsvin noga och reagera snabbt på avvikelser i till exempel allmäntillstånd, aptit och viktnedgång.

Nedsatt aptit

Ett av de vanligaste symtomen på att ett marsvin inte mår bra är att den slutar äta, och därmed även slutar att bajsa. Detta är oftast ospecifika symtom i sig, men leder snabbt till att mag-tarmkanalen slutar att arbeta som den ska (den är ju beroende av konstant tillförsel av fibrer), vilket leder till att det fylls på med gas i tarmar, och/eller magsäck. Detta är obehagligt för marsvinet, vilket gör det ännu mindre benäget att äta.

Ett marsvin som inte har ätit eller bajsat på 8-12 timmar bör alltid tillses av veterinär.

Parasiter

Det är inte ovanligt att marsvin får parasiter i pälsen. Parasiter bör misstänkas vid alla former av överdriven klåda, pälsförändringar, och/eller krustiga skorpor i huden.

Tandproblem

Tandproblem hos marsvin kan bero på olika orsaker:

• Medfödda, faktiska bettfel. Yttrar sig nästan alltid innan 1 års ålder, inte särskilt vanligt.
• Traumatiska skador, oftast på framtänderna, kan uppstå hos marsvin i alla åldrar.
• Förvärvade, kroniska tandproblem, på grund av dåligt slitage av tänderna.

Sistnämnda kategorin är det man oftast syftar på när man lite löst pratar om tandproblem hos marsvin. Det är dessa förvärvade och kroniska problem som uppstår när marsvinen får för mycket foder med lättillgänglig energi, och för lite fibrer. När framförallt kindtänderna inte slits tillräckligt blir de helt enkelt för långa, och tandrötterna börjar snabbt trycka på blodkärl och nerver i käkarna. Detta leder till kronisk smärta från käkarna och ibland även till vassa nabbar på tänderna inne i munnen. När tillståndet väl fått gå så långt att man ser tydliga symtom kan det inte längre botas. Som tur är kan man lätt förbygga denna typ av tandproblem genom att helt enkelt utfodra sina marsvin med en artanpassad kost som innehåller mycket fibrer och lite lättillgänglig energi.

Inspektera framtänderna på dina marsvin regelbundet, och om de börjar se osymmetriska-, eller på annat sätt onormala ut bör du uppsöka veterinär.

Man ska aldrig klippa tänderna på ett marsvin.

Hornhinnesår

Marsvin har en tendens att få skador på hornhinnan, alltså det yttersta lagret av ögat. Ofta beror dessa skador på att de får in hö eller annat i ögat, vilket sedan ligger och skaver. Ett öga med hornhinnesår blir som regel snabbt alldeles ”mjölkigt”, och om man inte upptäcker det snabbt kan det även bli väldigt rött och irriterat runt ögat.

Ögonskador bör alltid tillses av veterinär så snabbt som möjligt, men man kan alltid spola försiktigt med koksalt, och använda smörjande ögondroppar, för att lindra obehag i väntan på veterinärbesöket.

Ringorm

Ringorm orsakas av små svamporganismer på huden, och visar sig oftast som pälslösa områden med hudflagor. Ofta uppstår förändringarna på huvudet, i ansiktet, eller runt öronen. Symtomen uppstår ofta i förbindelse med stress, och marsvin kan också vara symtomfria bärare.

Marsvinen är sällan påverkade av hudförändringarna, men ringorm är en zoonos, och kan alltså smitta till människor. Har man ett marsvin med flagiga hudförändringar som inte kliar bör man alltså vara lite försiktig med hantering till dess att man har kunnat utesluta ringorm. För säker diagnos krävs ett veterinärbesök för undersökning och provtagning. I behandlingen ingår noggrann sanering av marsvinens miljö, för att undgå spridning till ägare.

Inköpslista för marsvin

• Bur

• Toalettlåda

• Bottenmaterial, som halm, spån

• Material till toalåda, till exempel papperspellets

• Hö

• Torkade bladgrönsaker

• Pellets, som tillskottsfoder

• Marsvinssnacks, som belöning och aktivering

• Gömställen, hus, tunnlar, rör och liknande

• Höhäck

• Inredning, leksaker och liknande för aktivering

• Vattenskål

• Vattenflaska

• Borste & klosax

• Sele

• Våg, för regelbunden viktkontroll

Vidare läsning

På svenska marsvinsföreningens hemsida finns mycket bra marsvinsinfo

Skötsel av marsvin – Agria.se

Skötsel av marsvin – djurvårdguiden på Evidensia.se

↓ Följ oss på sociala medier ↓