Miljöberikning och aktivering

Här kan ni läsa generellt om miljöberikningar och riktlinjer hur man ska tänka när man ska aktivera sina djur, oavsett art. Skriven av Simon Irenheim.

Senast uppdaterad 2025-04-25

Inledning

När vi pratar djurvälfärd vill vi ge djuren mer än bara det mest grundläggande såsom mat och skydd. Att ge djuret möjlighet till mental stimulans, utlopp för naturliga beteenden och sociala interaktioner. Det är här miljöberikningar kommer in.

Att regelbundet förse sina djur med olika berikningar är ett fantastiskt sätt att ge sina djur mental stimulans och förutsatt att man berikar på rätt sätt, kommer att få tryggare och friskare djur. Hur vet man då hur man berikar på rätt sätt? Man brukar dela upp miljöberikningar i fem olika kategorier plus en träningskategori; kognitiv, foder, social, fysisk miljö, sensorisk och träning. Vi dyker nu direkt ner i de olika kategorierna och ser vad de handlar om!

Kognitiv

Ge djuren utmaningar som kräver problemlösning. Detta är perfekt för arter som i det vilda löser utmaningar som kräver mer tankekraft, såsom många papegojarter eller hund- och kattdjur. Det finns även många arter av reptiler och fiskar som är duktiga på detta förutsatt att de utmanas på rätt sätt. Många har hört talas om uttrycket ”minne som en guldfisk” men det finns många exempel där guldfiskar uppvisat förhållandevis komplexa beteenden när det kommer till inlärning och problemlösning. Även reptiler sa man länge att det är djur som helt drivs av instinkter och inte ska ses som tänkande individer.
Detta är dock motbevisat och man har konstaterat att reptiler är överraskande duktiga problemlösare. Men man måste ge dem liknande utmaningar som de stöter på i det vilda.

Du kanske nu tänker - Hur ska jag ge mina djur givande utmaningar?
För att veta hur du ska utmana ditt husdjur på bästa sätt så börja med att undersöka vad för utmaningar den arten möter i det vilda och se hur du kan imitera det. Tänk också på att anpassa svårighetsgraden efter din individ, ha rimliga förväntningar och framför allt tålamod. 
Om ditt djur verkar ha svårt att lösa en utmaning du gett den så fundera på om du kanske gett en (för tillfället) för svår uppgift. Men det kan även vara så enkelt att belöningen du lockar med inte är värt besväret. Finns det något ännu mer lockande du kan ge den?
Det kan även vara såpass enkelt att ditt djur bara behöver mer tid till att lösa utmaningen.

Foder

Foderberikningar är bland det vanligaste och i många fall den enklaste typen av berikning. Det involverar bl.a. att utfodra med andra fodertyper och att servera maten på olika sätt. Här får man helt enkelt studera sin arts födosöksbeteende, vad de äter i det vilda och efterlikna detta så gott man kan. Det finns extremt många olika sätt att förse sina djur med en bra foderberikning. Här är ett par enkla exempel för några olika djurslag:

• Herbivorer kan man förse med anordningar så de äter under en längre period. Man kan exempelvis använda olika slowfeeders, hänga upp mat för de arter som äter ur buskar och mata med nya fodermedel.
• Insektivorer kan man förse med så stor variation av bytesdjur som möjligt. Dels är det mer hälsosamt för djuren, men det minskar även risken för bristsjukdomar eller att de tröttnar på en viss typ av foderdjur.
  Genom att förse sina djur med någon form av slowfeeder kan man efterlikna ett mer naturligt födosök för insektivorer. Man kan exempelvis utfodra med syrsor ur en Termite Hill från Exo Terra där syrsorna går ut när de går ut sin egna takt.
• Ormar kan man också försöka ge en så pass varierad kost som möjligt. Har man en art som är mer aktiv jägare såsom många snokar så kan man testa att lägga ett spår i terrariet och sedan gömma bytet någonstans där ormen kan komma åt den. Håller man en art som är mer av ett bakhållsjägare så kan man ta tag i bytesdjuret med en tång och istället för att ta fram bytesdjuret till ormen direkt så försök att imitera att bytesdjuret går omkring i terrariet så man triggar ormens jaktrespons och sedan dra bytet närmare och närmare ormen tills den hugger tag i bytet.

Social

Sociala berikningar hör till de mer komplicerade berikningarna. Våra djur ska alltid leva i de sociala strukturer som de skulle göra i det vilda. Det vill säga djur som är naturligt solitära ska leva så även i fångenskap på samma vis som djur som lever parvis eller i flock i det vilda ska få leva parvis eller i flock i fångenskap. När vi pratar om sociala berikningar så kan det innebära att man gör om i en flock med exempelvis införandet av en ny individ, men även avel och vård av ungar klassas som en social berikning. Ett exempel där är man har använt förökning som en social berikning på reptiler är när man låtit honor av kungspyton (Python regius) ha kvar sina ägg och låta dem ”ruva” som de skulle göra i det vilda. Skillnad mellan i det vilda och i fångenskap är att honan inte äter under den här tiden i det vilda, men i fångenskap brukar de acceptera mat även under denna tid.

Fysisk miljö

Den här kategorin hör till bland de enklare berikningarna att genomföra. Kortfattat handlar denna kategori om att man genomför ändringar i djurets levnadsutrymme antingen genom att tillföra, byta ut eller göra om inredningen.

Här är det viktigt att ha god kännedom om sin art. Vissa arter kan man med fördel möblera om hela djurutrymmet  varje vecka, medans för vissa arter skulle det innebära en enorm stress. För våra terrariedjur räcker det med att byta ut eller tillföra något nytt för att berika, medans för många av våra gnagare och hardjur kan man med fördel ändra i hela djurutrymmet för att stimulera deras liv. Sen så finns det även tillfällen då man ska undvika den här typen av berikningar, exempelvis om du har en hamster med ungar så bör du inte börja möblera om i buren då detta kommer innebära onödig stress när honan redan har fullt upp med sina ungar.

Sensorisk

Här använder du berikningar som stimulerar djurens sinnen; syn, hörsel, lukt, känsel och smak. Här blir det extra viktigt att du tar hänsyn till din art då olika arter har olika starka sinnen. För ormar exempelvis så kommer en doftberikning vara betydligt mer givande än en berikning som ger ifrån sig ljud då deras luktsinne är betydligt mer utvecklat än deras hörsel. Fåglar har i regel ett sämre utvecklat luktsinne (men som alltid, till varje regel finns det undantag) men har istället mycket väl utvecklad syn och hörsel. Då ser man att det blir betydligt mer lämpligt att fokusera på berikningar med mycket färger och former eller även med ljud.

Ett exempel på sensorisk berikning för reptiler som jag testade när jag höll svartstrupade kapvaraner (Varanus albigularis ionidesi) var att jag gick till charkdisken i min lokala matbutik och köpte en liter nötblod. Det spädde jag ut med vatten och hällde ned i en sprayflaska och sprayade i två hörn i terrariet. Varanen höll sig aktiv från och till i flera timmar där han undersökte doften. 
Under min tid i djurpark var just sensorisk berikning en av de mest använda berikningssätten. Bland annat kunde vi borra hål i grenar som vi sedan fyllde med allt ifrån kryddor till blomblad och gav till orangutanger. De spenderade lång tid till att undersöka och provsmaka på det vi fyllt hålen med. 
I en djurpark som höll surikater ville man att deras vakt- och bevakningsbeteende skulle bli mer meningsfullt för dem, så en gång i veckan lät man en fake-rovfågel flyga i en linbana över hägnet. Surikaten som vaktade varnade resten av gruppen och alla sökte snabbt skydd. Givetvis ska man inte sträva efter att skrämma sina djur, men i det här fallet fick surikaterna utlopp för sitt naturliga beteende där någon/några individer håller vakt medans resten av gruppen letar föda. Händer det dessutom att man stöter på ”hot” så blir vaktuppgiften mer meningsfullt.
Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst, men istället uppmanar jag dig att läsa på om din art, undersök vilka naturliga beteenden den har och anpassar dina berikningar därefter.

Träning

Den här kategorin hör egentligen inte till en berikningskategori, men det är fortfarande ett fantastiskt sätt att aktivera dina djur och kan dessutom underlätta skötseln för dig och göra den mindre stressig för dina djur.

Med träning innebär att du formar önskade beteenden hos ditt djur. Innan vi går in på hur och varför detta är ett fantastiskt sätt att aktivera sitt djur ska vi gå igenom de fyra sätten att öka eller minska frekvensen av olika beteenden.

Positiv förstärkning

Detta innebär att när ditt djur utför ett önskat beteende så tillför du en belöning. Tanken är då att djuret ska koppla beteendet den utfört med en belöning. Man kan här även använda en ”bridge” eller ”brygga” mellan önskat beteende och belöning. En väldigt vanligt förekommande brygga är ett klick från en klicker. Klickerns uppgift är att meddela djuret att belöning är på väg. En klar fördel med klicker är att man tydligare meddelar djuret när det önskade beteendet utförs (förutsatt att man först lärt djuret vad klicket innebär och att man tajmar klicket så bra som möjligt) och på så sätt kan man få snabbare resultat på sin träning. Tajming blir EXTREMT viktigt här. Är du för snabb eller för långsam på din brygga så kommer djuret troligtvis förknippa belöningen med ett annat beteende än vad du tänkt på. Bryggan måste inte nödvändigtvis vara ett ljud. Ska vi använda en brygga för våra arter som har sämre utvecklad hörsel kan man i många fall använda exempelvis ljus istälett för ljud. Ännu ett tillfälle det blir extremt viktigt att läsa på om sin art.

Fördelen med positiv förstärkning är att djuret kommer att förknippa dig med något positivt och det blir kul att spendera tid med dig. Bäst resultat av positiv förstärkning får man om man låter bli att blanda in de andra tre sätten som jag berättar om nedan. Använder du endast positiv förstärkning kommer du få ett djur som vill spendera tid med dig och får ett förtroende för dig, då djuret vet att inget obehagligt kommer att hända.

Ett tips om du använder dig av godis när du tränar; använd väldigt små godisbitar och håll täta belöningsintervaller. Dels kan du belöna önskade beteenden oftare under en träningsession och djuret kommer inte bli mätt och tröttna lika snabbt.

Negativ förstärkning

Den här kategorin går ut på att belöningen blir att du tar bort något. Ett exempel på detta som är väldigt vanligt förekommande är när man ska lära en hund att sitta och man trycker på hundens svank. Trycket blir ett obehag och hunden kommer sätta sig för att bli av med trycket. Då utför hunden det önskade beteendet och blir av med den obehagliga känslan. Träningen blir inte en positiv händelse för djuret även om djuret får en belöning efter utfört önskat beteende.

Positiv bestraffning

Detta är en metod som så långt som möjligt bör undvikas. Den går ut på att man tillför ett obehag för att minska frekvensen av ett beteende. Exempel här är högljudda ”nej”, rycka i koppel och att tillföra fysiskt obehag för djuret. Även om detta kommer leda till en minskad frekvens i ett oönskat beteende så kommer djuret i fråga få sämre förtroende för sin tränare vilket kan synas på flera olika sätt beroende på art och individ. Ett jättevanligt sätt det syns på är att antalet beteenden djuret bjuder på kommer att minska och i många fall kommer djuret försöka undvika dig. Tränar man odomesticerade djur (såsom alla våra terrariedjur) så kommer djuren med största sannolikhet börja undvika sin tränare. Vill man ha så effektiv träning som möjligt bör man undvika alla typer av bestraffningar.

Sen kan givetvis ett välplacerat "nej" bryta ett beteende som kan innebära fara för djuret eller för något annat djur, i såna lägen kan det i allra högsta grad vara nödvändigt. Men kan man distrahera djuret och på så sätt undvika att djuret hamnar i den farliga situationen från början så är det klart att föredra. Tänk också på att tillföra smärta till ett djur är inte bara extremt olämpligt, det är dessutom olagligt.

Negativ bestraffning

Detta är precis som positiv bestraffning ett sätt att minska frekvensen av ett oönskat beteende. Skillnaden är att straffet blir att man tar bort något som djuret vill ha. Kan exempelvis vara en leksak eller foder.

Mer om träning

När vi pratar om djurträning menar vi som tidigare nämnts att man vill öka frekvensen av önskade beteenden. När jag berättar om djurträning brukar folk snabbt koppla det till att man lär djuren tricks. Detta kan förvisso vara sant, men man kan med djurträning lära djuren beteenden som underlättar skötseln för skötaren och gör skötselmoment mindre stressigt för djuren i fråga. Den här typen av träning är vad vi kommer lägga fokus på i det här fallet.

Jag tar min gamla svartstrupade kapvaran (Varanus albigularis ionidesi) som exempel igen; Min stora hane hatade all form av berörning, så varje gång jag var tvungen att flytta honom in och ut ur terrariet blev det väldigt obehagligt och stressigt för honom och innebar stora rivsår på armarna för min del. Jag började till slut att targetträna honom. Targetträning innebär att man lär djuret att följa efter ett föremål. Jag köpte en klicker med en utfällbar targetpinne och började träna target med honom, men jag tränade utan en brygga (som vi gick igenom under "positiv förstärkning") då jag ansåg att han förstod snabbt ändå. Efter några träningsmoment kunde jag utan problem eller stress få honom att gå upp på en våg när jag behövde väga honom och gå in i transportburar när jag behövde förflytta honom. Helt stressfritt och han fick alltid en belöning som gjorde att upplevelsen för honom blev positiv. Detta har jag även gjort på alltifrån leguaner, krokodildjur, fåglar, getter, katter och hundar för att nämna några arter och jag har ännu inte försökt träna en enda art där det inte har fungerat.

Har man dock ett djur som är väldigt lättstressat och inte vågar ta emot belöningar från sin tränare så får man börja med att träna djuret att bli mindre stressat av sin tränares närvaro. Här kommer en metod som har funkat väldigt bra för mig;
Ställ dig nära djurutrymmet. Håll koll på djuret men stirra inte. Så fort djuret visar minsta tecken på att bli nyfiken på dig (exempelvis vänder huvudet mot dig, börjar närma sig dig eller slutar med varningsbeteenden) så går du ifrån djuret. Du belönar nu med det djuret allra helst vill ha utav dig; avstånd. 

Läser man på om fler sätt man kan träna sina djur för att underlätta skötsel så ser man att det finns hur många moment som helst man kan lära sitt djur. Alltifrån kloklippning till att lämna blodprov kan man öva på. Hur och vad du ska träna eller belöna med beror helt på vad du vill uppnå, vilken art du har och givetvis på individen som ska tränas. Men något som är värt att veta är att alla djur går att tränas men du måste anpassa träningen efter ditt djur. Glöm inte heller att så fort du är i kontakt med ditt djur, även om du bara vistas inom synhåll från ditt djur så formar du beteenden hos ditt djur. Det vill säga så fort du har någon form av kontakt med ditt djur så tränar du djuret.

Sist men inte minst; när du tränar ditt djur så håll sessionerna korta (max 5-10 min) så djuret inte tröttnar. Blir du frustrerad över att djuret inte förstår, så ta inte ut din frustration på djuret. Fundera istället över din tajming. Om du är osäker på din tajming så kan du göra ett experiment där du behöver en kompis:

Tänk ut ett beteende du vill få din kompis att göra utan att säga någonting, det kan exempelvis vara hoppa på ett ben, sätta ett finger på sin näsa eller sätta sig på en stol. Sen påbörjar ni träningsessionen och säg "klick" varje gång din kompis närmar sig det önskade beteendet. Mycket viktigt att ni inte kommunicerar på något annat sätt mer än "klick". Inte ens visa med kroppsspråk. Du ska vara helt neutral och inte visa med ljud, grimaser eller annat kroppsspråk. Säg endast "klick" så fort din kompis gör minsta framsteg till att genomföra ditt tänkta beteende. 
Förstår din kompis lätt? Kan tyda på att din tajming är god. Har din kompis svårt att förstå? Kan tyda på att du behöver jobba på din tajming. Detta är ett moment som kan vara nyttigt att testa även om din tajming är god, bara för att förstå träningen ur djurets perspektiv.

Ha tålamod och ha kul!

Avslutande ord

Att berika våra djurs liv borde vara en självklar del i vår skötsel. Att träna dem för att underlätta skötseln borde vi göra i så stor utsträckning det går. När vi ska berika våra djur så behöver vi ha artens naturliga beteenden i fokus och hur vi vill främja dem. Men även se till att vi försöker blanda de olika kategorierna så mycket det går för att hålla våra djur på tårna (eller fjällen eller klorna). Gör vi allt det här så kommer vi gå från endast djurskydd och in på djurvälfärd, vilket borde vara något alla djurägare vill sträva efter.

↓ Följ oss på sociala medier ↓