Vad är en positiv lista och varför diskuteras den?
Senast uppdaterad 2026-03-11
Inledning
I flera europeiska länder diskuteras just nu så kallade positiva listor för husdjur. En positiv lista innebär, i det här sammanhanget, att endast djurarter som finns med på en statligt godkänd lista får hållas som sällskapsdjur. Alla andra arter blir automatiskt förbjudna.
Frågan har blivit särskilt aktuell i Skottland efter att organisationer och djurrättsgrupper startat kampanjen “Don’t Pet Me”, där man vill införa en sådan lagstiftning.
Förslaget har väckt starka reaktioner från djurhållare, uppfödare, veterinärer och branschorganisationer.
Vad är en positiv lista?
En positiv lista är en lista över djurarter som myndigheter tillåter som husdjur. Om en art inte finns på listan är det förbjudet att hålla den.
Det kallas ibland även:
- White list
- Permitted list
- Approved list
Principen är dock densamma: endast godkända arter är tillåtna.
Förespråkare menar att detta kan öka djurvälfärden, samt skydda inhemsk natur och människors säkerhet. Kritiker menar däremot att det finns en reell risk för att systemet får direkt motsatt effekt än vad det var tänkt.
Kritiken mot positiva listor
Flera organisationer inom djurhållning, branschorganisationer och djurägare menar att positiva listor kan skapa nya problem istället för att lösa befintliga.
Bland de vanligaste invändningarna finns:
- Lagarna är svåra att genomföra i praktiken och det är nästan omöjligt att se till att sådana regler följs i någon större utsträckning
- Många djurarter förbjuds trots att det finns lång erfarenhet att hålla dessa arter i fångenskap
- Ansvarstagande djurhållare straffas medan oseriösa aktörer fortsätter
- Djurhållning kan flytta över till en illegal marknad
Det finns också farhågor om att människor som håller djur i hemlighet är mindre benägna att söka veterinärvård när djuren blir sjuka, samt att utbyte av erfarenheter och kunskap minskar, vilket i sin tur får utvecklingen av djurhållningen att avstanna.
Eftersom det saknas bra data över hur många ”exotiska” husdjur som hålls i Sverige, eller Europa, finns det inte heller något bra underlag för vilka förhållanden dessa djur hålls under. Detta innebär att alla uttalanden omkring djurvälfärd, skötsel och liknande blir spekulativa och i många fall subjektiva.
Erfarenheter från Norge & Danmark
Ett ofta nämnt exempel i debatten är Norge.
1977 förbjöds reptiler och amfibier som husdjur i landet. Trots förbudet fortsatte många att hålla djuren, ofta genom att ta dem över gränsen från andra europeiska länder där de var tillåtna.
Enligt branschorganisationer ledde detta till flera problem:
- Djur smugglades över gränser
- Djur hölls i hemlighet
- Veterinärvård undveks
- Beslagtagna djur avlivades i vissa fall
Förbudet upphävdes senare och ett begränsat antal reptilarter blev lagliga igen.
I Danmark finns det, sedan 2010 en lag som innehåller en negativ lista över ett antal hundraser, som alltså inte får hållas, eller avlas på. Listan har varit starkt ifrågasatt och har resulterat i att ett stort antal hundar har avlivats för att de misstänkts vara blandraser som innehåller någon av de förbjudna raserna. Än så länge verkar det tveksamt om man uppnått de mål man ville uppnå med lagen.
Rättsprocesser i Europa
I vissa europeiska länder har positiva listor också prövats juridiskt.
I exempelvis Belgien, Spanien och Nederländerna har lagarna ifrågasatts i domstol. Kritiken har bland annat handlat om:
- Brist på vetenskapligt underlag
- Inkonsekventa kriterier för vilka arter som tillåts
- Svårigheter att genomföra lagstiftningen
I vissa fall har delar av lagstiftningen ändrats eller upphävts efter rättsliga prövningar.
Vad säger forskningen?
En rapport beställd av EU har analyserat frågor kring exotiska sällskapsdjur, djurvälfärd och naturvård.
Enligt rapporten saknas i flera fall tydliga data som visar att exotiska sällskapsdjur generellt innebär större risker, eller att dessa djur skulle ha en sämre djurvälfärd än andra husdjur.
Det betyder inte att problem inte förekommer, men forskningen visar att underlaget ofta är begränsat och att riskerna ofta är kraftigt överdrivna.
Det finns i nuläget inga konkreta studier som visar att positiva listor har någon positiv effekt på djurvälfärd överhuvudtaget.
Alternativet som ofta föreslås: utbildning
Många djurhållningsorganisationer, branschorganisationer och andra instanser menar att utbildning är en mer effektiv väg än förbud.
Genom bättre information kan man:
- Minska impulsköp
- Förbättra djurhållningen
- Öka kunskapen om djurens behov
- Höja de mer udda djurslagens status
Flera initiativ arbetar därför med guider och digitala resurser som hjälper människor att välja rätt djur och förstå vilket ansvar det innebär.
En fråga som fortfarande diskuteras
Debatten om positiva listor fortsätter i många europeiska länder.
Förespråkare ser dem som ett verktyg för att förbättra djurskyddet. Kritiker menar att de riskerar att skapa nya problem utan att lösa de befintliga.
Vilken väg lagstiftningen Sverige kommer att ta i framtiden är fortfarande oklart.
Kunskap som väg framåt
På CyberZoo arbetar vi för att kontinuerligt öka vår egen och andras kunskap, samt väcka nyfikenhet och intresse för djur och djurhållning. Vi är övertygade om att kunskap är en av de viktigaste förutsättningarna för en långsiktigt hållbar djurhållning.
Vår målsättning är att bidra till en bättre förståelse för de mer ovanliga sällskapsdjuren och deras behov och därigenom också stärka djurvälfärden. Samtidigt ser vi breda förbud som ett riskfyllt verktyg, eftersom de riskerar att motverka just den kunskap och öppenhet som behövs för att utveckla djurhållningen i en positiv riktning.