Schackrutig strumpebandssnok - Skötsel och fakta 

Skötselråd för Schackrutig strumpebandssnok (Thamnophis marcianus). Skriven av veterinären Jesper Agner Arnö

Schackrutig strumpebandssnok - Inledning

Strumpebandssnokar ingår i familjen snokar. Släktet Thamnophis består av ca 35-38 arter varav de minsta blir ca 50 cm. Den största arten i släktet är Thamnophis gigas som blir upp till 165 cm lång. Den Schackrutiga strumpebandssnoken (Thamnophis marcianus) är en anpassningsbar art som har ett stort utbredningsområde som sträcker sig från norra Mexiko till Kanada. 

Det finns 2 underarter av Schackrutig strumpebandssnok, men det är i stort sett bara Thamnophis marcianus marcianus som förekommer i fångenskap:

• Thamnophis marcianus marcianus (USA och norra Mexico)
• Thamnophis marcianus praeocularis (södra Mexico och Mellanamerika)

Utbredningskarta

© Rune Midtgaard, repfocus

Thamnophis marcianus är en primärt marklevande orm, men den är mycket aktiv, nyfiken och klättrar gärna. Liksom hos övriga strumpebandssnokar blir honorna avsevärt större än hanarna. En vuxen hona blir som regel 80-100 cm lång, medan vuxna hanar sällan blir över 60-80 cm.

Strumpebandssnokar är dagaktiva under större delen av året, och i kombination med deras nyfikna och aktiva personlighet är de intressanta snokar att hålla i terrarium.  

Strumpebandssnokar har ett svagt nervgift som i princip är ofarligt för människor, i värsta fall kan ett bett resultera i viss svullnad och att det blöder (förutsatt att man inte får en allergisk reaktion).  

En välskött strumpebandssnok kan i terrarium bli uppemot 15-20 år gammal. I det vilda har strumpebandssnokar av naturliga skäl en mycket kortare medellivslängd än de som lever i fångenskap. 

Schackrutig strumpebandssnok - Utseende

Schackrutig strumpebandssnok har en beige till ljust grönaktig grundfärg, med ljusare hud mellan fjällen. Längs vardera sida finns två rader av mörka fläckar och längs ryggraden finns en mer eller mindre tydlig ljus eller gul linje. Undersidan på ormen är ljusare än rygg och sidor, med mörkare fläckar.

Thamnophis marcianus är en relativt robust strumpebandssnok, med en kraftigare kroppsform än många av de andra, mer slanka arterna i släktet.

Det finns efterhand flera olika framavlade färgvarianter av arten.

Livsmiljö

Liksom de flesta andra strumpebandssnokar kan T. marcianus hittas runt vattendrag i en rad olika typer av miljöer i naturen, såsom både torra och fuktiga skogar, våtmarker, fält, odlad mark och i anknytning till bebyggelse.

Högt gräs, buskage och annan låg växtlighet i direkt anslutning till en vattenkälla, gärna med mycket flytväxter, är bra habitat för vilda strumpebandssnokar. I terrariet kan man med fördel försöka återskapa en sådan miljö med hjälp av en väl tilltagen vattendel, eller vattenbalja, samt ett bottensubstrat som håller fukt och är av tillräcklig mängd för att man ska kunna plantera levande växter däri.

Förslagsvis så kan man använda kokosfibrer som man blandar med sand och jord, i ett förhållande som gör att det håller fukt utan att vara vått. Täck gärna bottensubstratet med löv och pinnar. Det bör finnas gott om gömställen; en riktlinje är att ifall det är enkelt att hitta ormen så är inredningen för sparsmakad.

Temperaturerna T. m. marcianus (alltså den underart som förekommer i handeln) utsätts för varierar över dygn, år och mellan olika delar av artens utbredningsområde. Generellt är dagstemperaturerna höga (30°C+) under vår, sommar och höst för att sedan sjunka under vintern. I de mest nordliga delarna av utbredningsområdet kan de gå ner till runt 10°C under vintern, medan de i de södra delarna av utbredningsområdet sällan går under 20°C. Under sommaren är arten sannolikt mer benägen att vara aktiv under natten, för att undkomma de höga temperaturerna.

Nattemperaturerna varierar på samma sätt, och ligger under sommaren som regel mellan ca 15°C och 25°C beroende på område. Under vintertid blir det nattfrost i de nordliga delarna av utbredningsområdet, medan temperaturerna i de södra delarna av utbredningsområdet som regel ligger runt 10°C. 

Dessa temperaturvariationer innebär att Schackrutig strumpebandssnok behöver övervintra under vintern i en stor del av sitt utbredningsområde. I de södra delarna kommer ormarna att vara mindre aktiva under vintern, men behöver som regel inte gå i någon riktig dvala.

Terrarium till Schackrutig strumpebandssnok

Enligt Jordbruksverkets bestämmelser (L80) krävs ett terrarium på 0,43 m2 med en höjd på minst 35 cm för marklevande ormar med en totallängd på 101-125 cm. Jordbruksverkets rekommendationer är minimimått, och vi rekommenderar ett större terrarium än minimikraven, för att erbjuda djuren mer plats och för att lättare kunna skapa gradienter och olika mikroklimat.

Vi rekommenderar ett terrarium på minst 120x60x60 cm, och allra helst större, till en eller två vuxna strumpebandssnokar.

Om man vill hålla en grupp i samma terrarium kan det vara en bra idé att se till så alla är honor så att man undviker oönskad avel. Tänk också på att storlekskravet för terrariet är 0,2 m2 per orm vid grupphållning.

Tänk på att förbereda terrariet i god tid innan du får hem djuret.

Att hålla ormar i grupp är ett förhållandevis outforskat område. De studier som gjorts har i de fall ormar påträffats i grupp oftare avhandlat omgivande faktorer som temperatur och den geologiska beskaffenheten hos deras hålor. Forskning antyder dock att alla ormar interagerar socialt och kommunicerar med varandra i andra sammanhang än bara de som har att göra med reproduktion och vinterdvala (Doody et al., 2013). Det finns däremot en stor variation bland olika arter och även mellan individer, vilket i sin förlängning betyder att även ormar har personligheter!

"[Vår forskning] visar att ormarna aktivt söker social interaktion, föredrar att hålla sig till större grupper och interagera på ett icke slumpmässigt sätt med specifika individer eller grupper. Vi visar att deras sociala interaktionsmönster påverkas av individuell djärvhet, sällskaplighet och ålder. Ormarnas sociala nätverk stördes två gånger om dagen genom att "blanda" deras platser. Trots dessa störningar återskapade ormarna så småningom sin föredragna sociala miljö."
Aggregation and social interaction in garter snakes, Skinner & Miller, 2020 

För oss människor är ormars sociala samspel svårtydda. Det är naturligt för alla ormarter att ha ett visst samspel med artfränder åtminstone delar av året och den största anledningen till att hålla ormar i grupp är för att de ska ha möjlighet att ge uttryck för hela spektrat av olika beteenden. Det är alltid bra att vara försiktig dock eftersom det finns en variation bland kynnet hos individer. Var vaksam på negativa signaler eftersom ormarna befinner sig på en begränsad yta och i en konstgjord miljö. När det kommer till strumpebandssnokar är det dock i de flesta fall en fördel att hålla dem i par eller mindre grupper framför att hålla dem en och en.

UVB, värme och belysning för Schackrutig strumpebandssnok

Strumpebandssnokar tillhör Fergusonzon 2 vilket betyder att den ska ha ett UV-index mellan 1.0 och 3.0. Detta uppnås lättast genom att använda sig av ett Arcadia 6%, eller 12% T5 UVB-lysrör beroende på vilken höjd lysröret placeras på. Längden på lysröret bör inte vara större än 30-50% av terrariets längd.

En halogenlampa är en bra värmekälla som har den mest solliknande fördelningen av IR-strålning. Ifall man kan är det alltid bäst att köpa en lampa vars effekt värmer solplatsen till den önskade temperaturen. Om detta inte är möjligt, eller om man vill styra temperaturen mer precist, kan man köpa en lampa med lite för hög effekt som man sedan justerar med en dimmer, eller ännu hellre en termostat. Termostaten ska vara av typen "dimming thermostat". Sommartemperaturen på solplatsen bör ligga på 30-35 °C och grundtemperaturen bör vara ca 22-28 °C i en gradient från den kalla till den varma delen av terrariet. Simulera årstidsväxlingar genom att justera både temperaturer och antal belysningstimmar över året.

Till allmänbelysning passar en modern LED-armatur (t.ex. Arcadia Jungle dawn) bäst.

Antalet belysningstimmar bör ligga på 12-14/dygn under sommaren, för att sedan minskas till runt 8 tim/dygn under vintern.

Se till att inreda terrariet ordentligt för att skapa skugga och ljusgradienter. 

Luftfuktighet

Strumpebandssnokar klarar sig bra med en luftfuktighet mellan 40-60%, och så länge du har ett välinrett terrarium med vattendel och levande växter behöver du inte tänka specifikt på att hålla uppe luftfuktigheten. Vattna bottensubstrat och växter efter behov och duscha gärna terrariet rejält då och då.

Avel av Schackrutig strumpebandssnok

Det är inte särskilt svårt att avla strumpebandssnokar och de kan få väldigt stora kullar på uppemot 80 ungar, men vanligast är 10-40 ungar/kull. Större honor föder i allmänhet större kullar. Strumpebandssnokar föder levande ungar och därmed så slipper man hantera äggkläckningsmaskiner. Honor blir könsmogna vid ca 24-36 månader och hanar vid ca 20 månader. Då är honorna mellan 40-60 cm långa och hanarna 30-45 cm (nos till kloak) men kan även vara något kortare beroende på art/underart. Parningen sker i allmänhet februari-maj och honan är dräktig i 2-3 månader. 

Parningsperioden börjar direkt när ormarna lämnar övervintringplatsen (strumpebandssnokar i fångenskap som inte tillåtits vinterdvala är inte lika benägna att para sig). De använder sig av feromoner för att attrahera en partner. Honorna kan lagra sädesvätska och behöver därför inte para sig varje år ifall hon inte hittar en lämplig partner.

Vinterdvala - Schackrutig strumpebandssnok

Som tidigare nämnts utsätts T. marcianus för stora variationer i temperatur över året, och detta bör man försöka simulera även i fångenskap.

Eftersom arten förkommer både i områden där ormarna måste gå i dvala under hela vintern och i områden där de kan klara sig med att vara mindre aktiva under de kallaste delarna av året kan man välja hur mycket man vill sänka temperaturerna under vintern. 

Vill du efterlikna omständigheterna i de nordliga delarna av utbredningsområdet kan du följa nedanstående förslag. Vill du istället efterlikna omständigheterna i de södra delarna av utbredningsområdet kan du istället följa samma princip, men framförallt sänka nattemperaturen till ca 15°C. Ha belysning tänd under ca 8 timmar varje dag och låt det bli runt 18-20°C i terrariet på dagen, och 25-30°C under värmelampan. 

Eftersom reptiler är växelvarma djur är de beroende av yttre värme för att uppnå fysiologiskt hållbara kroppstemperaturer. Arter som lever i tempererade klimat behöver därför att gå i dvala under den del av året när temperaturerna är för låga för att deras kroppar ska fungera, eller där de riskerar att frysa ihjäl. När temperaturerna faller, och ljusintensiteten blir lägre börjar arterna i naturen att dra sig mot sina övervintringsställen.  Hur lång vinterdvalan är varierar stort mellan olika arter. För T. marcianus infaller den någon gång i oktober/november och sträcker sig fram till mars/april i de nordliga delarna av utbredningsområdet. I allmänhet så räcker 2 månader men det naturligaste för ormen är en vinterdvala på 3 månader (särskilt om man har för avsikt att avla). I naturen övervintrar ormarna i naturligt förekommande håligheter i marken.

Innan dvalan är det viktigt att se till så att ormen är vid god vigör med fettdepåer. Vissa undviker att dvala unga individer, i synnerhet den första vintern. Dvalningsperioden kan ske i terrariet eller så kan man föra över djuret till en annan behållare med bottensubstrat, gömställe och vattenskål. Bottensubstratet ska vara fuktigt men inte blött.

2-3 veckor innan vinterdvalan börjar slutar man erbjuda föda. Detta är för att de ska hinna tömma tarmen och inte ha mat i magen. Därefter så minskar man antalet soltimmar i terrariet exempelvis från 12 till 10 timmar och fortsätter en gradvis minskning under perioden tills det är mörkt i terrariet hela tiden. Temperaturen kommer självklart också att minska och den 4:e veckan bör man försöka se till att terrariet håller ca 15-18°C.

Sedan sänker man temperaturen ytterligare ner till 5-12°C och håller en jämn temperatur i 2-3 månader. Se till så att de hela tiden har tillgång till rent och fräscht vatten men hantera dem inte. När det gått 2-3 månader gör du hela processen åt andra hållet, dvs öka temperatur och ljustimmar gradvis. Den första utfodringen efter vinterdvalan bör vara återhållsam men när den är avklarad och ormen smält maten kan man återgå till ett normalt utfodringsschema.

Föda

När det kommer till födan är strumpebandssnokar opportunister och har en stor förmåga att anpassa sig både till säsong och lokala biotoper. De är i likhet med alla andra ormar köttätare och ger sig i naturen gärna på daggmaskar, grodor, fiskyngel, amfibier och små gnagare. Bytesdjuret sväljs helt och även om strumpebandssnoken har ett svagt neurotoxin så är det inget som är farligt för människor. De har dessutom inte kraftiga huggtänder.

Ormar som äter fisk riskerar att drabbas av brist på vitamin B1. Det beror på att vissa fiskar innehåller tiaminas som är ett enzym som bryter ned tiamin (vitamin B1). För att undvika bristsymptom är det bra att variera kosten med till exempel gnagare och att inte utfodra med fiskarter som innehåller tiaminas. Ormar med brist på vitamin B1 kan uppvisa neurologiska symptom som liknar krampanfall. I akuta fall kan man även ge flytande vitamin B1, det är ett vattenlösligt vitamin som är svårt att överdosera. Fisk som ges i filéer bör pudras med kalk och vitaminer.

Fiskarterna i nedanstående tabell innehåller inte tiaminas och kan ges som en del av en varierad kost.

"Enligt Jordbruksverkets uppfattning är utfodring med levande föda inte förenligt med 2 och 4 §§ i djurskyddslagen och därmed är det förbjudet.[...] Den som avlivar t.ex. gnagare för att utfodra reptiler ska vara väl förtrogen med den bedövnings- samt avlivningsmetod som ska tillämpas. Detta framgår av Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:77) om slakt och annan avlivning av djur.”
Om utfodring med levande djur - Jordbruksverket; Dnr 31-6812/10

Hur mycket och med vilken frekvens du bör mata din strumpebandssnok beror på hur stor ormen är och vad du matar den med. Ormar som lever på daggmask och småfisk behöver matas oftare än de som äter pinkies och fuzzies (små möss). Unga individer som matas med mask kan man utfodra ca 2 gånger i veckan, ge dem 2-3 maskar per tillfälle. De som får möss klarar sig ungefär 10 dagar mellan måltiderna.

Variera kosten med olika typer av bytesdjur och variera gärna även utfodringsfrekvensen över året. I naturen varierar fodertillgången stort beroende på förhållanden (torr/regnperiod, sommar/höst och vinter etc.) och genom att efterlikna detta till viss del minskar du risken för att dina ormar blir överviktiga.

Inköpslista för Schackrutig strumpebandssnok

• Ett väl tilltaget terrarium

• UVB-belysning (förslagsvis Arcadia Pro T5-lysrör med 6% UVB)

• Grenuttag (med timer)

• Lamphållare med keramiksockel för värmelampa

• Värmelampa helst halogen

• Eventuellt termostat eller sladdimmer

• Bottensubstrat

• Större vattenskål/vattenbad

• Rötter, grenar, korkbarksrör, levande växter mm. för inredning och gömställen

• IR-termometer

• Köksvåg, för regelbunden vägning av ödlan

• Foder i rätt storlek

• Digital hygrometer

• Gråsuggor och hoppstjärtar till terrariet

Vi rekommenderar även starkt att alla reptilägare införskaffar en UV-indexmätare samt en handhållen digital hygrometer, för att kunna säkerställa korrekta värden i terrariet.

Vidare läsning / information

"Social Behavior of Rattlesnakes: A Shifting Paradigm"

Thamnophis marcianus, allmän info på Gartersnakes.info

Utfodring av strumpebandssnokar - Gartersnake.info

Breaking the Social–Non-social Dichotomy: A Role for Reptiles in Vertebrate Social Behavior Research?

Aggregation and social interaction in garter snakes (Thamnophis sirtalis sirtalis)

↓ Följ oss på sociala medier ↓