Startsida Guider, videor och tips Skötselråd för terrariedjur Ödlor Taggsvansvaran (Varanus acanthurus) - Skötsel och fakta
taggsvansvaran

Taggsvansvaran - Skötsel och fakta

Skötselråd för Varanus acanthurus. Skrivet av veterinär Jesper Agner Arnö.

Senast uppdaterad 2026-09-29

Se tillgängligheten i butiken

Taggsvansvaran - Inledning

Taggsvansvaranen är en av de mindre arterna i familjen varaner (Varanidae) som lever i norra Australien. Artnamnet acanthurus har sitt ursprung i de grekiska orden akantha (tagg eller pigg) och oura (svans).

Varanus acanthurus kallas ofta för ”ackie monitor” på engelska, och även på svenska benämns de ibland bara som ”ackies”.

Taggsvansvaranen tillhör undersläktet Odatria, som omfattar flera mindre varanarter från Australien och Indonesien.

Varanus acanthurus har traditionellt delats in i tre underarter: V. a. acanthurus, V. a. brachyurus och V. a. insulanicus. Taxonomin är dock omdiskuterad och nyare genetiska och morfologiska studier behandlar inte längre dessa former på samma sätt. En studie från 2022 föreslår exempelvis att V. acanthurus ska betraktas som en monotypisk art och att V. a. insulanicus bör erkännas som den egna arten Varanus insulanicus.

Den form som tidigare kallades Varanus acanthurus brachyurus betraktas numera som en del av den geografiska variationen inom Varanus acanthurus och har inte längre status som giltig underart. 

Arten Varanus primordius räknades tidigare också som en underart av taggsvansvaranen och kallades då Varanus acanthurus primordius. Den betraktas numera som en egen art.

Sammanfattningsvis:

Tidigare underarter:

  • V. a. acanthurus + V. a. brachyurus → båda betraktas nu som Varanus acanthurus. 
  • V. a. insulanicus → lyfts till egen art, Varanus insulanicus. 

Utbredningsområde

Utbredningsområde för Marockansk dabbagam

© Rune Midtgaard, repfocus

Röda och gula taggsvansvaraner

Inom handeln förekommer främst två färgvarianter som brukar kallas ”red ackie” och ”yellow ackie”. Man bör behandla dessa två färgvarianter som just handelsnamn/färgformer, eftersom färgen inte nödvändigtvis motsvarar rena genetiska linjer och djur i hobbyn kan ha blandat ursprung. Den röda varianten blir dock vanligtvis något större och är mindre vanligt förekommande i handeln än den gula.

Taggsvansvaraner är dagaktiva och marklevande ödlor. Liksom de flesta andra varaner är de riktiga värmeälskare, och har en hög aktivitetsnivå.

En välskött taggsvansvaran kan leva i 15-20 år.

Taggsvansvaran står med på bilaga B av EU:s CITES-förordning (gäller för alla varaner, förutom de arter som står med på bilaga A). Det krävs alltså ett utförligt härstamningsintyg för att få lov att utföra kommersiella aktiviteter som att köpa eller sälja taggsvansvaraner.

Taggsvansvaran - Utseende

Varanus acanthurus är en relativt liten varan, men trots sin storlek är den en kraftigt byggd och mycket aktiv ödla. Vuxna individer blir vanligtvis omkring 55–70 cm långa, även om större individer på omkring 75 cm eller mer förekommer. Svansen utgör en stor del av den totala längden.

Kroppen är långsträckt och muskulös, med ett relativt litet och spetsigt huvud, korta kraftiga ben och en lång svans. Svansen är täckt av kraftigt kölade fjäll som ger den ett tydligt taggigt utseende och som också har en viktig funktion som försvar. Om taggsvansvaranen blir trängd kan den kila fast sig i en smal hålighet och använda den taggiga svansen för att blockera ingången.

Grundfärgen varierar från mörkbrun och gråbrun till rödbrun och nästan svartbrun. På ryggen finns vanligtvis ljusare gulaktiga, krämfärgade eller rödaktiga fläckar och band. Teckningen varierar mellan olika geografiska populationer. På huvudet och nacken finns ofta flera ljusa längsgående band. Undersidan är vanligen betydligt ljusare och relativt enfärgad.

Ögonen har runda pupiller och arten har ett välutvecklat synsinne. Liksom andra varaner har taggsvansvaranen också en lång, kluven tunga som används tillsammans med Jacobsons organ för att analysera dofter i omgivningen. Den är mycket rörlig och använder både syn och luktsinne när den söker efter föda.

 

taggsvansvaran

Det finns en viss storleksskillnad mellan könen, där hanar ofta blir något större och kan få ett kraftigare huvud än honor. Visuell könsbestämning är dock osäker, särskilt hos unga djur. En metod som kan användas för könsbestämning är så kallad hemipenal transillumination. Metoden innebär att en stark ljuskälla hålls mot undersidan av svansen, strax bakom kloaken, i ett mörkt utrymme. Hos hanar kan hemipenisarna då framträda som mörkare, avlånga strukturer i svansbasen, medan motsvarande strukturer saknas hos honor. Metoden kräver erfarenhet för att resultaten ska kunna tolkas korrekt. Ljuskällan ska inte vara värmealstrande och djuret ska hanteras varsamt. Svansen ska inte böjas eller utsättas för onödig belastning.

Taggsvansvaran - Livsmiljö

Taggsvansvaranen förekommer i torra och halvtorra områden i norra och västra Australien samt i delar av inlandet. Utbredningen omfattar bland annat Western Australia, Northern Territory och Queensland. Arten förekommer i flera olika typer av torra landskap, bland annat öppna buskmarker, gräsmarker och steniga miljöer.

Gemensamt för många av livsmiljöerna är förekomsten av stenar, klippblock och andra strukturer som erbjuder skydd. Taggsvansvaranen är främst marklevande men klättrar gärna på stenar, grenar och andra strukturer. Den är dagaktiv och tillbringar en stor del av dagen med att söka efter föda och växla mellan olika platser för att reglera kroppstemperaturen.

Trots att V. acanthurus ofta beskrivs som en öken- eller ökenliknande art är den inte anpassad till en konstant uttorkad miljö. Under markytan kan luftfuktigheten vara betydligt högre än på ytan, och taggsvansvaranen tillbringar mycket tid i hålor och gångsystem.

Taggsvansvaranen gräver själv gångar och hålor, men kan även utnyttja naturliga sprickor och håligheter samt befintliga bon som grävts av andra djur. I en studie från Western Australia hittades flera djupa bon av V. acanthurus i ett område där arten använde håligheter som ursprungligen grävts av sandvaran (Varanus gouldii). Observationerna visar att djupa och relativt fuktiga underjordiska miljöer är en viktig del av artens naturliga livsmiljö.

Arten är dagaktiv och är starkt beroende av möjligheten att aktivt söka upp lämpliga temperaturer. Den värmer sig genom att sola och kan snabbt förflytta sig mellan varmare och svalare platser.

Taggsvansvaran - Terrarium

Taggsvansvaranen är en mycket aktiv ödla och bör därför erbjudas ett stort terrarium med betydligt mer utrymme än vad dess kroppsstorlek i sig kan ge intryck av. Ett terrarium kan i praktiken knappast bli för stort, så länge det är korrekt inrett och det går att skapa en fungerande temperatur- och fuktighetsgradient.

Enligt Jordbruksverkets bestämmelser krävs för marklevande ödlor som är 51–75 cm långa minst 1,8 m² golvyta och en höjd på minst 60 cm. Om ödlan blir 76–100 cm lång krävs minst 2,5 m² golvyta och en höjd på minst 75 cm. Längden mäts från nosspets till svansspets.

Eftersom taggsvansvaranen är en mycket aktiv art är det en stor fördel att erbjuda större bottenyta än de lagliga minimikraven när det är möjligt. Ett större terrarium ger dessutom bättre möjligheter att skapa tydliga temperatur- och UV-gradienter.

Terrariet bör vara väl inrett med stenar, stabila grenar, korkbark och andra strukturer som kan användas för klättring, gömställen och solplatser. Taggsvansvaranen uppskattar särskilt trånga håligheter där den kan känna sig skyddad. Det bör därför finnas flera gömställen i olika delar av terrariet.

Stenar och andra tunga föremål måste placeras så att de inte kan rasa om ödlan gräver under dem. Det är säkrare att bygga upp stenformationer så att de står stabilt på terrariets botten innan bottensubstratet fylls på, i stället för att placera tunga stenar löst ovanpå substratet. Stenformationer kan även byggas och sammanfogas med akvariesilikon för att ytterligare minska risken att de rubbas. Stenformationerna kan vid behov även fästas mot terrariets sidor, så att hela konstruktionen förblir stabil även om ödlan gräver under den.

Ett av de viktigaste inslagen i terrariet är ett djupt och grävtåligt bottensubstrat. Taggsvansvaranen är en aktiv grävare och bör kunna gräva gångar och hålor. Ett substratdjup på omkring 30–50 cm är lämpligt där terrariets konstruktion tillåter det. Även djupare substrat kan med fördel erbjudas, framför allt om man vill ge honor möjlighet att gräva en naturlig äggläggningsplats.

I naturen har bon av V. acanthurus dokumenterats på omkring 0,8–2,7 meters djup. Sådana djup är naturligtvis svåra att återskapa i ett vanligt hemmaterrarium, men observationerna visar hur starkt arten är knuten till djupa håligheter under marken.

Ett lämpligt bottensubstrat kan exempelvis bestå av en blandning av sand och jord. Det viktiga är att substratet kan packas så att det håller formen när ödlan gräver. Ett helt löst och torrt substrat som omedelbart rasar ihop ger inte samma möjlighet till naturligt grävbeteende.

Terrariet bör även innehålla ett eller flera fuktigare områden nere i substratet. Ytan kan hållas relativt torr samtidigt som den djupare delen av substratet behåller fukt. På så sätt kan ödlan själv välja mellan torrare och fuktigare mikroklimat.

Levande växter kan med fördel användas i terrariet. Förutom att ge ett mer naturligt utseende kan växter bidra med struktur och ytterligare gömställen. Välj tåliga växter som klarar de höga temperaturerna och den relativt torra miljön, och som inte är giftiga om ödlan skulle äta av dem. Växterna bör planteras så att taggsvansvaranen inte lätt kan gräva upp dem, exempelvis i större planteringskärl eller bakom stabila strukturer.

Vatten behöver regelbundet tillföras bottensubstratet för att skapa fuktigare mikroklimat. I stället för att regelbundet blöta ner hela substratets yta kan vatten hällas på utvalda platser, så att den djupare delen av substratet hålls lätt fuktig medan ytan kan förbli torr. Detta efterliknar bättre de förhållanden som kan finnas nere i naturliga håligheter och gångsystem. Hur ofta vatten behöver tillföras beror på terrariets ventilation, substratets sammansättning och hur snabbt fukten avdunstar. Substratet bör kontrolleras regelbundet så att det inte blir genomblött eller konstant fuktigt.

Rent vatten ska alltid finnas tillgängligt i en stabil vattenskål. Skålen behöver inte vara särskilt djup, men bör vara tillräckligt stor för att ödlan lätt ska kunna dricka ur den.

Taggsvansvaraner är skickliga och snabba klättrare när de är varma och bör därför inte underskattas när det gäller rymningssäkerhet. Terrariet ska ha ett säkert lock eller dörrar som inte kan öppnas av ödlan.

Taggsvansvaraner kan hållas tillsammans under rätt förutsättningar, men grupphållning ställer betydligt högre krav på terrariets storlek, inredning och möjligheten för individerna att dra sig undan från varandra. För många hobbyhållare är individuell hållning därför ett enklare alternativ. Vuxna hanar bör inte hållas tillsammans.

Väljer man att hålla mer än en varan i ett terrarium är det extra viktigt att alltid hålla djuren under extra noga uppsikt, och vara uppmärksam på tecken på stress eller aggression. Det blir även extra viktigt att det finns gott om gömställen i hela terrariet, så att djuren kan dra sig undan från varandra om de vill. Man bör även erbjuda flera solplatser på olika ställen i terrariet.

UVB, värme och belysning för Taggsvansvaran

Taggsvansvaranen är dagaktiv och tillbringar mycket tid med att sola. Den bör därför erbjudas starkt synligt ljus, UVB-strålning och en tydlig temperaturgradient.

UVB

Taggsvansvaranen kan placeras i Fergusonzon 3. På den huvudsakliga solplatsen kan ett UV-index på omkring 4–6 eftersträvas, samtidigt som det ska finnas områden med betydligt lägre UV-index där ödlan kan dra sig undan från strålningen.

UVB-belysningen ska vara en del av den huvudsakliga solplatsen. När taggsvansvaranen solar ska den alltså samtidigt kunna exponeras för både värme och UVB-strålning, på samma sätt som vid naturligt solande.

För taggsvansvaranen rekommenderar vi i första hand ett Arcadia T5 HO-lysrör med 14 % UVB. Ett annat alternativ är en 70 W HID-lampa, förutsatt att terrariet är tillräckligt högt för att ett säkert avstånd mellan lampan och solplatsen ska kunna uppnås.

Vilken UVB-källa som är lämplig avgörs inte enbart av lampans angivna UVB-procent eller effekt. Avståndet mellan lampan och solplatsen, eventuell reflektor, ventilationsnät och terrariets höjd påverkar alla den UV-nivå som faktiskt når djuret. Vid användning av HID är det särskilt viktigt att mäta UV-index på den faktiska solplatsen.

UV-gradienten bör inte heller bestå av en mycket stark solplats med högt UV-index och därefter en stor del av terrariet med nästan ingen UV-strålning alls. Genom att använda flera UVB-källor kan man vid behov skapa en mer gradvis avtagande UV-gradient, samtidigt som det alltid ska finnas helt skuggade platser där taggsvansvaranen kan dra sig undan från UV-strålningen.

Värme

Taggsvansvaranen behöver en mycket varm solplats. Det är framför allt temperaturen på den yta där ödlan solar som är viktig, snarare än att hela terrariet ska hålla en mycket hög lufttemperatur.

En solplats med en yttemperatur på omkring 50–60 °C är lämplig som utgångspunkt. Högre temperaturer kan förekomma på naturliga solbelysta ytor, men temperaturen bör alltid mätas med en IR-termometer så att man vet vad ödlan faktiskt utsätts för.

Den varma delen av terrariet kan hålla omkring 30–35 °C, medan den svalaste delen bör kunna ligga omkring 24–28 °C. Det viktigaste är att skapa en tydlig gradient så att ödlan själv kan välja temperatur genom att flytta sig mellan olika delar av terrariet.

Värmelampan bör placeras i ena änden av terrariet så att den varma solplatsen finns på ena sidan och en svalare reträtt på den andra. Det bör också finnas gömställen både nära den varma delen och i den svalare delen.

Mät både lufttemperatur och yttemperatur regelbundet. En handhållen IR-termometer är särskilt användbar för att kontrollera solplatsen.

Under natten kan temperaturen normalt sjunka till omkring 20–23 °C. Om rumstemperaturen är lägre kan en separat värmekälla behövas. En värmematta kan då användas, men bör placeras på utsidan av terrariets vägg så att ödlan inte kan komma i direkt kontakt med den. Ett effektivare alternativ är en så kallad Deep Heat Projector (DHP), som avger infraröd strålningsvärme utan att ge ifrån sig synligt ljus. Oavsett vilken värmekälla som används bör temperaturen regleras med termostat.

Under årets svalare period kan man med fördel erbjuda en säsongsvariation genom att gradvis minska antalet timmar som sollampan är tänd. Under en period på omkring 3–4 veckor kan belysningstiden på solplatsen successivt minskas till omkring 4–6 timmar per dygn. Detta innebär inte att den övriga belysningen ska begränsas till samma antal timmar. Allmänbelysningen kan i stället minskas betydligt mindre, exempelvis med högst några timmar per dygn, så att terrariet fortfarande har en tydlig dagperiod.

Den kortare tiden med intensiv solbelysning kommer samtidigt att ge något lägre medeltemperatur i terrariet. Under natten kan temperaturen under denna period tillåtas sjunka till omkring 18–20 °C. Grundtemperaturen dagtid bör däremot fortfarande vara tillräckligt hög och det ska alltid finnas en fungerande solplats där taggsvansvaranen kan värma upp sig. Temperaturen bör därför kontrolleras även under den svalare årstiden, så att terrariet inte blir för kallt.

Utfodringen behöver inte upphöra under denna period utan bör fortsätta som vanligt, med hänsyn till djurets aktivitetsnivå och kroppskondition. När den svalare perioden är över kan antalet timmar med solbelysning och temperaturerna åter ökas gradvis.

Allmänbelysning

För att skapa en ljus miljö under dagtid bör man även använda sig av kraftig allmänbelysning. Till detta rekommenderar vi en LED-ramp med vitt ljus, exempelvis Arcadia Jungle Dawn LED Bar. Arcadia Jungle Dawn har ett brett synligt ljusspektrum och är avsedd som allmänbelysning för terrarium. Allmänbelysningen bör ge en jämn och kraftig belysning över hela terrariet. Räkna med att du behöver flera armaturer för att belysa ditt terrarium.

Allmänbelysningen kan vara tänd omkring 12–14 timmar per dygn under större delen av året. Under den svalare säsongsperioden kan tiden minskas något, men bör inte reduceras lika kraftigt som tiden med intensiv solbelysning.

På natten ska all belysning som avger synligt ljus vara släckt.

Föda

Taggsvansvaranen är en opportunistisk predator som äter olika typer av animalisk föda. Studier av maginnehåll från vilda individer visar att kosten framför allt består av ryggradslösa djur, särskilt olika insekter, men även ödlor och andra mindre ryggradsdjur förekommer.

I fångenskap bör kosten därför huvudsakligen bestå av olika typer av lämpligt stora levande foderinsekter. Syrsor, gräshoppor och olika kackerlackor kan användas som basföda. Fodret bör varieras så mycket som möjligt.

Även andra leddjur kan användas som en del av variationen, exempelvis mjölmask och zophobaslarver. Fetare larver bör dock inte utgöra en stor del av kosten.

Större individer kan även erbjudas mindre mängder andra animaliska fodermedel, exempelvis hela ägg eller små ryggradsdjur. Sådana fodermedel bör användas som variation och inte ersätta en varierad basdiet av insekter.

Alla foderinsekter bör gut-loadas med t.ex. Arcadia InsectFuel i 24–48 timmar innan de används, och pudras med calciumtillskott innan matning. Cirka 1 gång/vecka bör foderdjuren även pudras med ett multivitamintillskott (vi rekommenderar Arcadias Earth-pro-serie av fodertillskott).

Taggsvansvaraner är mycket aktiva födosökare. Foderdjuren bör därför i första hand erbjudas levande och på ett sådant sätt att ödlan får möjlighet att söka efter och fånga dem själv. Undvik att rutinmässigt utfodra med pincett, eftersom det begränsar möjligheten till ett naturligt födosöksbeteende. Levande utfodring ger dessutom både fysisk aktivitet och mental stimulans.

Hur mycket en taggsvansvaran bör äta beror bland annat på ålder, storlek, aktivitetsnivå och kroppskondition. Unga växande djur behöver äta oftare än vuxna individer, medan vuxna djur bör utfodras med hänsyn till deras kroppskondition och inte enbart efter ett fast antal foderdjur.

Det är viktigt att inte överutfodra. Varaner är effektiva jägare och kan äta stora mängder föda när den finns tillgänglig. Regelbunden vägning och kontroll av kroppskonditionen är ett bra sätt att upptäcka om utfodringen behöver justeras.

Avel av Taggsvansvaran

Taggsvansvaraner är relativt väl etablerade i fångenskap och har fötts fram under många år. De kan bli könsmogna relativt tidigt, men det är viktigt att inte låta mycket unga djur gå i avel enbart för att de fysiologiskt är kapabla att reproducera sig. Honan bör vara fullt utvecklad och ha tillräckliga energireserver innan hon används i avel.

Könsbestämning av taggsvansvaraner kan vara svårt. Hanar kan vara större och ha kraftigare huvud, men sådana skillnader är inte tillräckligt säkra för att könsbestämma en individ med säkerhet. Hemipenal transillumination kan användas som hjälpmetod enligt beskrivningen ovan.

Vid parning bör honan kunna dra sig undan från hanen. Efter parning kan det därför vara lämpligt att separera djuren för att minska risken för stress och störningar under tiden då honan utvecklar äggen. 

Tiden mellan parning och äggläggning är omkring 4–8 veckor.

Ett djupt, grävtåligt substrat är särskilt viktigt för avel. Honan behöver kunna hitta eller gräva fram en lämplig plats där äggen kan läggas. Det kan även erbjudas en särskild äggläggningsplats med djupare och något fuktigare substrat.

I naturen har V. acanthurus dokumenterats lägga ägg på betydande djup och även använda andra varaners befintliga tunnelsystem. I en studie från Western Australia hittades nio grupper av äggskal på 0,8–2,7 meters djup i bon som ursprungligen hade grävts av sandvaraner.

Kullstorleken kan variera mellan ca 5-12 ägg per kull, och en hona kan lägga flera kullar varje år, åtminstone i fångenskap.

Äggen kan inkuberas vid omkring 26,5–29,5 °C och en relativ luftfuktighet på omkring 80–90 %. Inkubationstiden påverkas av temperaturen och blir längre vid lägre temperaturer.

Vid avel är det viktigt att inte bara fokusera på antalet ägg eller antalet ungar. Honor som producerar ägg ofta kan belastas kraftigt, och en välplanerad avel bör därför ta hänsyn till honans kroppskondition, återhämtning och långsiktiga hälsa.

Önskevärda terrarium tillbehör från Arcadia

Vad är en taggsvansvaran?

Taggsvansvaranen (Varanus acanthurus) är en dagaktiv, huvudsakligen marklevande varan från Australien. Den är en relativt liten art inom familjen Varanidae men är mycket aktiv och behöver ett stort, väl inrett terrarium.

Hur länge lever en taggsvansvaran?

En välskött taggsvansvaran kan leva omkring 15–20 år i fångenskap.

Vad äter en taggsvansvaran?

Taggsvansvaraner är huvudsakligen predatorer och äter framför allt olika ryggradslösa djur, särskilt insekter. De kan även äta ödlor och andra mindre ryggradsdjur. I fångenskap bör kosten huvudsakligen bestå av varierade och lämpligt stora levande foderinsekter.

Hur ser en taggsvansvaran ut?

Taggsvansvaranen har en långsträckt kropp, ett relativt litet spetsigt huvud, korta kraftiga ben och en lång svans med kraftigt kölade fjäll. Färgen varierar från brun och grå till rödbrun och mörk, ofta med gula, krämfärgade eller rödaktiga fläckar.

Kan en taggsvansvaran släppa sin svans?

Nej. Taggsvansvaranen kan inte använda svansen som en så kallad autotomisk försvarsmekanism där svansen lossnar från kroppen. Den taggiga svansen används i stället som ett fysiskt försvar och kan bland annat användas för att blockera ingången till en hålighet.

Hur skiljer man mellan hane och hona hos taggsvansvaraner?

Det kan vara svårt att könsbestämma taggsvansvaraner på utseendet. Hanar kan vara större och ha kraftigare huvuden, men sådana skillnader är inte tillräckligt säkra. Hemipenal transillumination kan användas som hjälpmetod genom att svansen genomlyses med en stark, icke-värmealstrande ljuskälla.

I vilken miljö trivs taggsvansvaranen bäst?

Taggsvansvaranen kommer från torra och halvtorra områden med bland annat steniga miljöer, buskvegetation och gräsmarker. I terrariet bör den därför erbjudas gott om värme, stark belysning, djupa grävbara substrat och flera säkra gömställen.

Hur ska jag inreda ett terrarium för taggsvansvaran?

Terrariet bör ha en stor golvyta och ett djupt, grävtåligt bottensubstrat. Inred med stabila stenar, korkbark, grenar och flera gömställen. Det bör även finnas både varma och svalare platser samt ett fuktigare mikroklimat nere i substratet.

Vilken temperatur passar bäst i taggsvansvaranens terrarium?

Taggsvansvaranen behöver en tydlig temperaturgradient. Den varma delen kan ligga omkring 30–35 °C och den svalare delen omkring 24–28 °C. På den huvudsakliga solplatsen bör yttemperaturen kunna nå omkring 50–60 °C. Under natten kan temperaturen normalt sjunka till omkring 20–23 °C, och under den svalare säsongen kan den tillåtas sjunka till omkring 18–20 °C.

Arten kan finnas hos oss på CyberZoo i Trollhättan. Hämtas endast i butik. Se aktuell tillgänglighet på djursidan.


↓ Följ oss på sociala medier ↓

Youtube logga Facebook logga Instagram logga TikTok logga

Din kundvagn(0 artiklar)

Kundvagnen är tom
Totalt: 0 kr
Till kassan
CyberZoo Support