Med undantag för en enda tvivelaktig art från Venezuela har alla samma ursprung från Stora Antillerna. Grand Cayman, Kuba och Jamaica är var och en ursprungsplats för en enda art.
Resterande har sitt ursprung från ön Hispaniola och av dessa är åtta kopplade till Miragoane, en isolerad sjö i sydvästra Haiti.
Tre arter Limia vittata (Bandlimia, Giuchenot 1852), Limia melanogaster (Svartbukslimia, Gunther 1866) och Limia nigrofasciata (Svartbandslimia, Regan 1013) har en lång historia och kom in i hobbyakvaristiken 1907, 1908 respektive 1921 (Sterba, 1966). Nio av de tio arterna introducerades till hobbyn på 1980- och 1990-talet, en period som kännetecknas av ett ökande intresse för levandefödande arter hos seriösa tandkarps-entusiaster.
Nya arter
Arten som är ämnet för denna artikel är en representant för den "nya vågen" av Limia-arter. Den nuvarande akvariepopulationen härstammar från fisk uppsamlad i den sydvästra viken av sjön Miragoane. Fiskens distinkta färg gav både dess allmänt erkända namn Tiger Limia men ledde även till dess felidentifiering som Limia garneri (Garniers limia, Rivas 1980). Den arten, som de flesta övriga Limia med ursprung i denna sjö, placeras i undergruppen Odontolimia. Dessa arter skiljer sig från andra undergrupper av Limia då de har färre men större tänder (Rivas 1980). Dan Fromm som var en av de första att ta med sig Lima-arter från Haiti till USA påpekade (Fromm 2000) att tänderna hos Tiger Limia placerade den i undergruppen Limia och att färgmönstret hos Garniers Limia skiljde sig väsentligt från Tiger Limia.
Rodet Roriguez-Silva och Pablo Weaver beskrev Limia islai formellt 2020. Artnamnet på Tiger limia hedrar den avlidne Dominic Isla som var en av de första som samlade in denna art och som bidrog till att etablera den i fångenskap. Enligt Roriguez-Silva och Weaver hade hanarna ett antal särdrag relaterade till anatomin av fortplantningsorganen, det i kombination med en smal kropp och svarta distinkta ränder gör att L. islai skiljer sig klart från alla för närvarande kända undergrupper av Limia.
Den enda representanten för undergruppen Limia som har samma ränder är Limia nigrofasciata (Regan 1913). Den är mer känd för entusiaster som svartbandslimia och arten kännetecknas av stor könsdiformism. Vuxna hanar har större kropp och en karaktäristisk förstorad ryggfena.
En molekylär analys av undergruppen Limia (Rodriguez-Silva och Weaver 2020) av L.nigrofasciata och L. islai visade att de var nära besläktade men tveklöst två distinkta arter vilket gjorde slut på den allmänna uppfattningen att Tiger Limia var resultatet av en hybrid mellan antingen L. nigrofasciata och L. perugiae (Perugias limia) eller L. melanonotata.
Limia islai kännetecknas av en stor variation med avseende på antalet ränder i sitt mönster. De mörka ränderna varierar i antal från fyra till tolv, de varierar även i bredd.
Fiskarna på bilden, holotypexemplaret av en hane med standardlängd 2,95 cm och en något mindre hona, är representanter för de med smala ränder och har åtta respektive 10 ränder. Som det framgår av den bifogade illustrationen har tigerlimia ofta färre men bredare ränder. Det återstår att fastställa huruvida fiskar med smala respektive breda ränder utgör olika färgmorfer eller om det helt enkelt rör sig om ett extremt exempel på naturlig variation.
