Millipeder (Diploda) - Skötsel och fakta 

Skötselråd för Millipeder (eller tusenfotingar) Diploda, skriven av Jesper Agner Arnö

Inledning

Millipeder är de fascinerande leddjur som utgör klassen Diploda. Diploda är en av de största klasserna av leddjur med omkring 12 000 beskrivna milliped-arter (2023). Man uppskattar dock att det totalt finns mellan 15 000 och 80 000 arter i världen. Många av de nu levande arterna av millipeder har alltså ännu inte beskrivits och fått ett eget namn.

Det finns millipeder på alla världens kontinenter förutom Antarktis, och man kan hitta millipeder i de flesta typer av miljöer. De flesta arterna är nattaktiva och marklevande så kallade detritusätare, dvs. de äter dött organiskt material, framför allt förmultnande växtdelar.

Många millipeder fungerar bra i fångenskap och det finns ett stort antal arter som dessutom är lätta att få att reproducera sig.

Tusenfotingens anatomi och livscykel

Millipeder har en avlång kropp som består av ett sort antal mindre segment. På varje segment sitter det 2-4 ben (= 1-2 benpar), med undantag för det första och sista segmentet (huvudet och ”analsegmentet” eller telson). Namnet till trots har de flesta tusenfotingar inte tusen ben. De flesta arter har mellan 20 och 200 benpar, alltså mellan 40 och 400 ben totalt. Rekordinnehavaren är dock arten Eumillipes persephone där man år 2021 hittade ett exemplar med hela 1306 ben! En äkta tusenfoting alltså.

Liksom många andra leddjur andas millipeder genom små hål som kallas spirakler. Millipeder har två par spirakler på varje kroppsegment som har ben.

Millipeder, liksom andra leddjur, ömsar regelbundet sin cuticula (det yttersta lagret, deras ”hud"). När en milliped ska ömsa blir de något blekare i färgen. När det börjar bli dags, gräver den ner sig, rullar ihop sig, och ligger stilla medan kroppen gör sig klar för ömsningen. Cuticulan spricker till slut upp i huvudregionen och millipeden kryper ut. Efter ömsningen kan man, hos växande millipeder se att det tillkommit nya kroppssegment precis framför telson (bakersta segmentet). Ömsningsprocessen kan ta allt ifrån timmar till dagar.

Efter ömsningen hårdnar den nya cuticulan, och millipeden kan återuppta sina normala rutiner.

Det kan vara svårt att könsbestämma millipeder. Det man kan titta efter är, hos de flesta arter, avsaknad av ben på segment nummer 7 (räknat från huvudet). Lättast är att placera millipeden på en glasskiva, eller genomskinlig plastskiva, och titta på den underifrån. 

Orsaken till detta ”glapp” i benparen är att hanarna har sina parningsorgan (gonopoder) på undersidan av segment 7. Hos vissa arter finns även små ”kuddar” på undersidan av benen, som hjälper dem att hålla sig fast på honan vid parning.

I naturen hittar hanarna parningsklara honor med hjälp av feromoner.  

Efter att hanen försiktigt har ”knackat” på honan med sina främre ben låter honan hanen hålla fast hennes huvud i munnen (om hon är mottaglig) och hanen placerar sig så att främre delen av bådas kropp ligger med undersidan emot varandra. Sedan överför hanen ett spermiepaket in i honans könsöppning (mellan andra och tredje benparet), med hjälp av sina gonopodier.

Alla millipeder lägger ägg som de gräver ner i substratet, och beroende på art kan antalet ägg variera mellan 20 och 1000. 

Vissa arter kan kapsla in äggen så att de lätt kan misstas för avförings”pellets”.

Äggen kan lämnas i terrariet där de sedan ofta kläcks efter dagar, eller veckor, beroende på art. 

De nykläckta millipederna ser ut som bleka små larver och rör sig inte så mycket förrän de har ömsat för första gången.  

Under tillväxten får ungarna fler kroppssegment i samband med varje ömsning. 

Terrarium och skötsel för tusenfotingar

Anpassa terrariestorleken till storlek och levnadssätt på den art du har tänkt att hålla. De större arterna (20-30 cm) behöver terrarium med en bottenyta på MINST 60x45 cm, och gärna ännu större. Arter som gärna klättrar bör naturligtvis även ges möjlighet till detta. Inred terrariet med ett ordentligt lager bottensubstrat som kan hålla fukt (t.ex. en blandning av jord/sand/kokosfiber eller liknande), täckt av ett lager med mossa/gamla löv/barkbitar och murknade träbitar. Millipederna kommer oftast att spendera dagarna i den fuktiga miljön på undersidan av till exempel platta barkbitar eller platta stenar, så se till att erbjuda denna typ av gömställen. Arter som gärna vill klättra kan även vilja gömma sig under bark på trädgrenar/stubbar etc. Det går som regel utmärkt att ha levande växter i terrariet, förutsatt att man har tillräckligt med belysning, millipeder ger sig sällan på andra levande organismer. Blad som dör och vissnar kommer dock att ätas upp.

Millipeder är generellt känsliga för uttorkning - fukta terrariet regelbundet (dagligen till några gånger i veckan beroende på terrariemiljö och art). Det bör alltid finnas fuktiga gömställen i terrariet, men det får inte bli blött. Millipeder behöver ingen vattenskål då de tar upp den vätska de behöver från omgivningen. Detta förutsätter naturligtvis att det finns gömställen med tillräckligt hög luftfuktighet, och att du regelbundet tillför vatten till terrariet genom att vattna och spraya. Generellt mår de flesta millipeder bra vid temperaturer mellan 22°C och 25°C, men se till att läsa på specifikt om just den art du är intresserad av.

För att stimulera reproduktion är det en fördel att simulera torrperiod och regnperiod hos arter som kommer från regioner där detta är den naturliga säsongsvariationen. Sänk temperaturen något, och tillför mindre vatten under torrperioden.

Utfodring

De flesta millipeder lever, som tidigare nämnts, primärt av dött organiskt material och alla arter bör som regel alltid erbjudas konstant tillgång på förmultnande löv, bark, gamla grenar och liknande. Detta plockas enklast ute i naturen, men vissa produkter kan köpas i t.ex. akvarie/terrariebutiker. Plockar man utifrån bör man tänka på var man plockar materialet, undvik vägkanter, odlingsmarker där det besprutas osv. Man får även räkna med att man kan få med andra småkryp utifrån, inklusive gråsuggor och svenska millipeder. Vill man helt undvika risken för att få in svenska kryp kan man torka, eller värmebehandla det man plockat innan man lägger ner det i terrariet. Utöver förmultnande växtlighet kan millipeder matas med de flesta typer av obesprutade frukt och grönsaker vi människor äter, även skal och andra rester som vi i vanliga fall slänger. Man kan även ge olika typer av pellets till andra växtätande djur. Erbjud då och då även animaliskt protein regelbundet, i form av t.ex. torkade insekter/kräftdjur/fisk, fiskmat, katt- och hundmat etc. 

Tänk på att gammal mat snabbt möglar i de fuktiga miljöerna vi håller millipederna i, och att de även kan dra till sig bananflugor och andra oönskade smådjur. Byt därför ut ouppäten mat regelbundet och lägg inte i mer mat än nödvändigt.  

Du behöver även se till att dina millipeder får tillgång till calcium, vilket antingen kan göras genom att blanda i lite calciumpulver i bottensubstratet, eller genom att lägga i mindre bitar av sepiaskal i terrariet.  

Inköpslista för Asiatisk skogsskorpion

• Ett väl tilltaget terrarium

• Digitaltimer

• Allmänbelysning

• Svag värmelampa med lamphållare eller annan värmekälla

• Bottenmaterial

• Grenar, rötter, löv, mossa, levande växter mm. för inredning

• Sprayflaska

• IR-termometer

• Sepiaskal eller calciumpulver

Artspecifika kommentarer för utvalda arter av millipeder:

Vidare läsning

Sigling Shurá (2010);”professional breeders series: Millipedes”, Edition Chimaira

Skötselråd millipeder, på Joshs Frogs

Skötselråd millipeder, på Venomous Visions

↓ Följ oss på sociala medier ↓