Brasiliansk rödvit fågelspindel (Nhandu chromatus) - Skötsel och fakta
Orginalförfattare: Johan Källström - Modifierat av: Jesper Agner Arnö
Inledning
Nhandu chromatus eller brasiliansk rödvit fågelspindel (fritt översatt från artens engelska trivialnamn) är en medelstor ”New world” spindel från Brasilien. Arten beskrevs av Schmidt 2004 och har sedan dess blivit en populär art i fångenskap, bland annat då det är en anpassningsbar och ”tålig” art.
I naturen lever N. chromatus i subtropisk skog och på gräsmarker med hög luftfuktighet, temperaturer dagtid omkring 24-28°C, och nattemperaturer mellan 20°C och 24°C. Arten är en opportunistisk grävare, och kan både gräva egna hålor eller använda sig av hålor som andra djur har grävt ut.
Honor kan leva I upp till 15 år, medan hanar som regel bara lever i 3-4 år.
Utseende och beteende
Framkroppen (cephalothorax) har hos Nhandu chromatus en ljust grå, vit, eller beige grundfärg grundfärg, bakroppen (abdomen) är mörk med rödaktiga hår och segmenten på benen är altererande svarta och vita. Fullvuxen storlek är som regel runt 16 cm i benspann.
Som många andra arter fågelspindlar från ”Nya världen” är N.chromatus en marklevande art som framför allt är aktiv på nätterna. På dagarna gömmer de sig i hålor, eller under löv, barkbitar eller liknande. Skötsel och utfodring kan med fördel utföras strax innan belysningen släcks i terrariet.
N.chromatus är en ganska nervös art som, likt många andra fågelspindlar sparkar brännhår från bakkroppen för att försvara sig. Dessa hår kan vara mycket irriterande om man får dem på huden, i ögonen eller i luftvägarna. Var försiktig när du arbetar i terrariet, speciellt om bottensubstratet töms ut eller vid andra moment som kan få de hår som finns i terrariet att yra upp i luften. Använd långärmade kläder, handskar och/eller annan typ av skyddsutrustning vid behov.
Känner spindeln sig trängd är den även snabb att inta försvarsställning och vid fortsatt provokation riskerar man att bli biten. Ha respekt för din spindel, och låt den vara i fred om den visar tecken på att den är stressad av dig.
Giftet anses inte vara medicinskt signifikant för människor, men ett bett är definitivt smärtsamt och man bör alltid undgå att stressa spindeln så långt att den faktiskt biter.
Terrarium
Åt en vuxen spindel bör man ha ett terrarium som är minst 30x30x30 cm, och gärna större. Man bör erbjuda ett djupt bottensubstrat (minst 10 cm, och gärna ännu djupare, speciellt till vuxna individer), bestående av till exempel en jord och sandblandning blandad med kokosfibrer och vitmossa. Sträva efter att åstadkomma en fuktgradient i bottenmaterialet som går från fuktigt i botten till torrare längre upp mot markytan. Tillför vätska genom att vattna och duscha terrariet regelbundet.
Inred med gott om gömställen som barkbitar, rötter, korkrör, löv etc.
Levande växter bidrar också utmärkta gömställen, en förbättrad luftkvalitet och hjälper till att upprätthålla en bra luftfuktighet. Man ska dock var medveten om att denna art är duktig på att möblera om i sitt terrarium, så använd robusta växter och ge spindeln gott om plats. Tänk på att det krävs adekvat belysning om man ska få levande växter att klara sig i terrariet.
Luftfuktigheten bör ligga runt 70-80% i spindelns hålor och temperaturen i terrariet bör hållas omkring 25-28°C. Det är extra viktigt att miljön inte är för torr när spindeln ska ömsa. En vattenskål med färskt vatten ska alltid finnas tillgänglig i terrariet.
Använd en svag värmelampa, alternativt en värmematta om du behöver öka värmen i terrariet. Tänk på att spindlarna gräver ner sig för att komma undan värme och torka. Placera därför en eventuell värmematta på sidan av terrariet, och inte på undersidan.
Utfodring
Nhandu chromatus är en opportunistisk bakhållspredator som i naturen primärt lever av andra ryggradslösa djur.
I fångenskap kan man utfodra med olika typer av insekter såsom kackerlackor, syrsor, gräshoppor och zophobas.
När spindlarna är små kan det vara svårt att hitta tillräckligt små foderinsekter, men som tur är accepterar de som regel även död föda, vilket innebär att man kan erbjuda insekter som man har delat i mindre bitar. Många unga fågelspindlar äter döda småkryp även i naturen.
Man kan med fördel ha “städare”, t.ex. hoppstjärtar och andra mindre djur i terrariet tillsammans med spindeln. Dessa småkryp hjälper till att äta upp de rester som blir kvar när spindeln har sugit ut innehållet ur foderinsekterna.
Ömsning
Liksom alla andra leddjur ”ömsar” spindlar regelbundet sitt exoskelett.
Innan en spindel börjar ömsa går de in i en fas som på engelska kallas ”pre-molt”. Det är då inte speciellt ovanligt att de börjar matvägra. Under denna period brukar de ofta gömma sig i sina hålor.
När det sedan är dags för själva ömsningen gör de en ”säng” av spindelväv som de sedan lägger sig på rygg i, för att sedan sparka av sig det gamla exoskelettet. Under denna period kan det vara bra att hålla lite högre luftfuktighet i terrariet då det förenklar processen för spindeln.
Man bör även vara noga med att plocka bort all levande föda som kan finnas kvar i terrariet. En del insekter kan skada spindeln då den är mycket sårbar under och en kort tid efter ömsning.
Avel
Precis som med alla andra spindlar så måste man vara noga med att mata honan ordentligt innan man sätter ihop spindlarna för parning, annars finns det risk att honan äter upp hanen. Honan bör ha ömsat max 2-3 månader innan parning, annars är chansen liten att det lyckas.
Ett bra sätt att börja med är att sätta hanen i en egen liten burk som man placerar in i honans terrarium. Låt hanen sitta där i cirka 24 timmar för att se om honan visar något intresse för honom, och för att se om hanen börjar trumma med pedipalperna eller benen. Hanarna hos många fågelspindlar trummar med benen utanför honornas hålor, som en del i uppvaktningsbeteendet i förbindelse med parning.
Om spindlarna visar intresse för varandra så kan man öppna hanens burk och släppa in honom till honan. Se till att hanen har chans att fly efter parning för att minska risken för att honan äter upp honom.
Fågelspindlar parar sig ”ansikte mot ansikte” så att säga. Hos de flesta arterna har hanarna speciella ”sporrar” på undersidan av det främsta benparet som de krokar fast i honans gifttänder. Sedan lyfter hanen honans framkropp så att han kan komma åt hennes könsöppning med sina pedipalper. Könsmogna hanar spinner ett speciellt nät på pedipalperna, som de sedan deponerar spermier i. Vid parning för hanen in nätet i honans könsöppning, varpå hans spermier överförs till honan.
När parning skett bör spindlarna separeras igen.
Efter en lyckad parning kan det dröja 2-5 månader (beroende på temperatur och födotillgång) innan honan producerar en äggsäck med ca. 400-1000 ägg i. Honan vaktar äggsäcken medan äggen utvecklas, men efter drygt 30 dagar kan man välja att plocka ut äggsäcken och lägga den i en inkubator där man håller ca 26-29°C och 70-80% luftfuktighet. Äggen börjar som regel kläckas ca. 2 månader efter att honan producerat äggsäcken.
Ungarna (nymferna) är små, ganska orörliga och helt vita när de kläcks. Efter några dagar blir de mörka och genomgår sin första ömsning, för att sedan bli mer mobila.
För att könsbestämma fågelspindlar kan man följa denna guide.