Brasiliansk laxrosa fågelspindel (Lasiodora parahybana) - Skötsel och fakta
Orginalförfattare: Johan Källström - Modifierat av: Jesper Agner Arnö
Inledning
Lasiodora parahybana är en av världens största fågelspindlar, och en av de mest populära fågelspindelsarterna i fångenskap. Det är en relativt lättskött art som är lätt att få att föröka sig och kan producera ett mycket stort antal ungar från en äggsäck.
Arten lever i naturen i tropisk regnskog i nordöstra Brasilien. I det naturliga utbredningsområdet finns en tydligt torrare period på 4-5 månader, och dagtemperaturerna i regionen ligger som regel mellan 25°C och 28°C, med en årsmedeltemperatur på ca 24°C.
Utseende och beteende
Lasiodora parahybana är en robust spindel med en mörkbrun till svart kropp, med ljusa leder och benen samt abdomen är täckta av röda/orange/rosa små hår. Hanarna har längre ben, och därmed ett större benspann än honorna. Honorna är däremot tyngre, och en stor hona kan väga över 100 g.
Lasiodora parahybana gräver hålor som de kan dra sig tillbaka till, men arten är känd för att, åtminstone som vuxen, ofta vara framme även under dagtid.
Lasiodora parahybana anses inte vara någon särskilt aggressiv art, och lämpar sig därför ganska bra för nybörjare inom spindelhobbyn. Den kan dock vara defensiv och likt andra "New World"-fågelspindlar så sparkar den brännhår för att försvara sig. Dessa hår kan vara mycket irriterande om man får dem på huden, i ögonen eller i luftvägarna. Var försiktig när du arbetar i terrariet, speciellt om bottensubstratet töms ut eller vid andra moment som kan få de hår som finns i terrariet att yra upp i luften. Använd långärmade kläder, handskar och/eller annan typ av skyddsutrustning vid behov.
Tänk på att matresponsen hos Lasiodora parahybana kan vara väldigt kraftig, så var försiktig om du jobbar med händerna i terrariet.
Giftet hos arten anses inte vara farligt för människor, men spindlarna har stora gifttänder och ett bett kan göra rejält ont.
Som de flesta andra fågelspindlar bör individer av Lasiodora parahybana hållas en och en, för att inte riskera att spindlarna äter upp-, eller skadar varandra.
Terrarium
Vi rekommenderar ett terrarium som är minst 60x45x45 cm till en vuxen individ. Så länge terrariet är välinrett får det gärna vara större. Man bör erbjuda ett djupt bottensubstrat (minst 10-15 cm, och gärna ännu djupare, speciellt till vuxna individer), bestående av till exempel en jord och sandblandning blandad med kokosfibrer och vitmossa. Man bör sträva efter att åstadkomma en fuktgradient i bottenmaterialet som går från fuktigt i botten till torrare längre upp mot markytan. Tillför vätska genom att vattna och duscha terrariet regelbundet.
Inred med gott om gömställen som barkbitar, rötter, korkrör, löv etc.
Levande växter bidrar också utmärkta gömställen, en förbättrad luftkvalitet och hjälper till att upprätthålla en bra luftfuktighet. Man ska dock var medveten om att denna art är duktig på att möblera om i sitt terrarium, så använd robusta växter och ge spindeln gott om plats. Tänk på att det krävs adekvat belysning om man ska få levande växter att klara sig i terrariet.
Luftfuktigheten bör ligga runt 70-80% i spindelns hålor och temperaturen i terrariet bör hållas omkring 25-28°C. Det är extra viktigt att miljön inte är för torr när spindeln ska ömsa. En vattenskål med färskt vatten ska alltid finnas tillgänglig i terrariet.
Använd en svag värmelampa, alternativt en värmematta om du behöver öka värmen i terrariet. Tänk på att spindlarna gräver ner sig för att komma undan värme och torka. Placera därför en eventuell värmematta på sidan av terrariet, och inte på undersidan.
Utfodring
Lasiodora parahybana är en opportunistisk bakhållspredator, och i naturen äter arten både ryggradslösa djur som till exempel insekter och ryggradsdjur som mindre ödlor och gnagare.
Även i fångenskap är det en glupsk spindelart som sällan tackar nej till mat, så länge spindeln inte är på väg att ömsa. Utfodra din spindel med olika typer av insekter såsom kackerlackor, syrsor, gräshoppor och zophobas.
När spindlarna är små kan det vara svårt att hitta tillräckligt små foderinsekter, men som tur är accepterar de som regel även död föda, vilket innebär att man kan erbjuda insekter som man har delat i mindre bitar. Många unga fågelspindlar äter döda småkryp även i naturen.
Man kan med fördel ha “städare”, t.ex. hoppstjärtar och andra mindre djur i terrariet tillsammans med spindeln. Dessa småkryp hjälper till att äta upp de rester som blir kvar när spindeln har sugit ut innehållet ur foderinsekterna.
Ömsning
Liksom alla andra leddjur ”ömsar” spindlar regelbundet sitt exoskelett.
Innan en spindel börjar ömsa går de in i en fas som på engelska kallas ”pre-molt”. Det är då inte speciellt ovanligt att de börjar matvägra. Under denna period brukar de ofta gömma sig i sina hålor.
När det sedan är dags för själva ömsningen gör de en ”säng” av spindelväv som de sedan lägger sig på rygg i, för att sedan sparka av sig det gamla exoskelettet. Under denna period kan det vara bra att hålla lite högre luftfuktighet i terrariet då det förenklar processen för spindeln.
Man bör även vara noga med att plocka bort all levande föda som kan finnas kvar i terrariet. En del insekter kan skada spindeln då den är mycket sårbar under och en kort tid efter ömsning.
Avel
En av orsakerna till artens popularitet är att det är lätt att få denna spindel att föröka sig fångenskap.
Precis som med alla andra spindlar så måste man vara noga med att mata honan ordentligt innan man sätter ihop spindlarna för parning, annars finns det risk att honan äter upp hanen. Honan bör ha ömsat max 2-3 månader innan parning, annars är chansen liten att det lyckas.
Ett bra sätt att börja med är att sätta hanen i en egen liten burk som man placerar in i honans terrarium. Låt hanen sitta där i cirka 24 timmar för att se om honan visar något intresse för honom, och för att se om hanen börjar trumma med pedipalperna eller benen. Hanarna hos många fågelspindlar trummar med benen utanför honornas hålor, som en del i uppvaktningsbeteendet i förbindelse med parning. Om spindlarna visar intresse för varandra så kan man öppna hanens burk och släppa in honom till honan. Se till att hanen har chans att fly efter parning för att minska risken för att honan äter upp honom.
Fågelspindlar parar sig ”ansikte mot ansikte” så att säga. Hos de flesta arterna har hanarna speciella ”sporrar” på undersidan av det främsta benparet som de krokar fast i honans gifttänder. Sedan lyfter hanen honans framkropp så att han kan komma åt hennes könsöppning med sina pedipalper. Könsmogna hanar spinner ett speciellt nät på pedipalperna, som de sedan deponerar spermier i. Vid parning för hanen in nätet i honans könsöppning, varpå hans spermier överförs till honan.
När parning skett bör spindlarna separeras igen. Efter en lyckad parning kan det dröja 3-7 månader (beroende på temperatur och födotillgång) innan honan producerar en äggsäck med ca. 500-2000+ ägg i. Honan vaktar äggsäcken medan äggen utvecklas, men efter drygt 30 dagar kan man välja att plocka ut äggsäcken och lägga den i en inkubator där man håller ca 25-28°C och 70-80% luftfuktighet. Äggen börjar som regel kläckas ca 2 månader efter att honan producerat äggsäcken.
Ungarna (nymferna) är små, ganska orörliga och helt vita när de kläcks. Efter några dagar blir de mörka och genomgår sin första ömsning, för att sedan bli mer mobila. Ungar av Lasiodora parahybana är som regel glupska och växer fort.
För att könsbestämma fågelspindlar kan man följa denna guide:
https://www.terrariedjur.se/articles/46