Stäng
  • Kundservice i världsklass!
  • Fraktfritt från 695 kr*
Startsida  Guider, videor och tips  Akvarietips  Guide till odling av Kampfisk (Betta Splendens)

Guide: Hur man odlar Kampfisk (Betta Splendens)

Text, bild och video: Sofie Croon, Croonsbetta

Att odla kampfisk (Betta splendens) är inte särskilt svårt, men det finns lite att tänka på. Det är en rolig hobby som är mycket givande. Det finns många olika skäl till varför man väljer att ta en kull på sin kampfisk. Det finns även många olika vägar och sätt att odla. Det gäller att hitta en strategi som passar just dina förutsättningar. Det som fungerar på ena paret kanske inte fungerar på nästa, det finns stora variationer mellan olika lekpar. Det gäller att lära sig läsa sina fiskar, vara ödmjuk, öppensinnad för att finna lösningar och att ha ett stort tålamod. Detta är en liten guide med tips på ett sätt, som är sunt både för lekparet och ynglen. Det rekommenderas att läsa på lite extra om du går i tankar att använda din kampfisk för avel.

odla kampfisk

Det finns många anledningar till varför man väljer att avla kampfiskar. Kanske ett brinnande intresse för arten och man kanske tycker att ens kampfiskar där hemma är de vackraste som finns. Det kan även vara för att producera och sälja. Idag är det även vanligt med en kombination av att man brinner extra för arten, odlar för att få fram den perfekta fisken för utställning och att kunna sälja och dela med sig av det man har odlat fram. Inga anledningar behöver vara mer rätt eller fel än andra, men det finns några frågeställningar man bör ställa sig innan start. Varför vill du odla? Vad vill du uppnå? Har du några särskilda mål? Har du en plan för avkomman? Finns tiden och platsen för att dra upp en kull? Har du tillräcklig kunskap om kampfisk i allmänhet samt om olika sjukdomar och problem som kan uppstå inom arten? Alla har varit nybörjare någon gång, men det är fördelaktigt att börja i rätt ände både för en själv och för hobbyn i allmänhet.

Checklista till det som behövs:

  • Lekpar. Friska individer av bra typ.
  • Permanent akvarium för hanen.
  • Permanent akvarium för honan, alt. ett större akvarium med flertal honor. Minst 100l och en grupp på minst fem stycken brukar rekommenderas.
  • Eventuellt ett mindre akvarium eller liten bytta där honan kan återhämta sig i, om hon tagit skada av leken.
  • Akvarium för lek och ett uppväxtakvarium.
  • Justerbara doppvärmare.
  • Yngelmat och levande foder (nykläckt artemia, micromask, vinägermask m.m.).
  • Byttor/små kar/facksystem till unga hanar.
  • Fördelaktigt med svampfilter i yngelkaret, men som startas efter 1-2 veckor med svag effekt.
  • Gömställe för honan, någon rot, tunnel och/eller växter.
  • Så kallad ”skorsten” för att introducera honan för hanen, (se mer vad en skorsten är senare i guiden).
  • Mandelblad/Catappa, inget krav men väldigt fördelaktigt för hanen att bygga skumbo under samt gynnsamma effekter för både lekparet och sedan ynglen.

Tid

Varje kull tar sin tid. Yngelvården kräver en del tålamod både med att byta vatten, hålla rent, ta fram levande foder m.m. När ynglen är cirka två månader börjar hanarna bli könsmogna, mer aggressiva och kommer då att behöva separeras till varsitt fack eller bytta. Facken/byttorna ska sedan skötas med regelbundna vattenbyten. Kampfiskar med långa fenor är extra krävande, om det slarvas med vattenbyten är det väldigt stor risk att de drabbas av olika fenproblem. En vanlig anledning till fenproblemen är dålig vattenkvalité och bakterier. Det tar även tid att hitta nya hem åt alla hanar. Det är inte som t.ex. guppys, att man lätt hittar köpare som kan köpa ett flertal individer. Det nya hemmet har oftast bara plats för en hane och/eller bara intresserad av honor. Hur är efterfrågan just där du bor?

Plats

Varje kull kan resultera i flera hundra yngel och det är inte ovanligt det blir mest hanar. Varje hane behöver sitt egna akvarium/bytta/fack. Förslag är små akvarium, förvaringslådor. Det funkar även att dela upp akvarium i flera fack med hjälp av t.ex. filtermatta eller akrylplast. Det finns även s.k. “kampfisktankar med mellanväggar” att köpa. Låt fantasin flöda kring lösningar, men de viktiga är att varje hane kan erbjudas bra vattenkvalité.

Det är även fördelaktigt med ett akvarium till yngel på minst 100l där de får tillräckligt med yta att växa upp i.

Varje avelshanne behöver ett permanent akvarium att kunna återvända till efter lek. Honan kan behöva ett separat akvarium innan hon återvänder till akvariet med andra honor/fiskar eftersom det är vanligt att hon får en del stryk under leken. Hanen och honorna skall inte gå tillsammans permanent utan enbart en utvald hona under leken.

Odlingsakvariet är en fördel om det är lite mindre 30-60l. I för stort kar blir det mycket ytor för hanen att jaga runt honan på och leken kan då dra ut lite extra på tiden.

Mål

Bestäm gärna innan vilken fenform och färg du vill odla på. Var noggrann från start. Det är gynnsamt om man vill fortsätta att odla, att man startat i rätt ände och det blir mycket roligare. Det är även enklare att hitta hem till kullen om det resulterat i friska fina individer.

Ett tips är att läsa på om Betta4all Standard innan och även allmänt kring arten kampfisk samt färger, former och vad som är önskvärt och inte. Finn en mentor eller någon med erfarenhet att fråga om hjälp och stöd på vägen.

Undvik följande:

  • För små individer. Helst inte under 3,5cm.
  • Odla inte på fiskar med synliga tecken på sjukdom (utstående fjäll, klibbiga fenor, popeye, cancerknöl, starr m.m.) eller saknad av någon del som öga eller fena.
  • Titta på kroppen att överlinjen är rak och att ryggraden inte är krokig.
  • Så kallad ”Spoonhead”. Att huvudet blivit formad som en sked vilket är en defekt som kommer av hård avel.
  • Kolla att både honan och hanen kan simma ordentligt. Du vill ha aktiva simmare och att baken inte dippar ner vilket kan vara tecken på simblåseproblem.
  • Extrem strålfördelning i fenorna som resulterar i en tung fena med rosaktigt utseende (Rosetail, Feathertail). Denna typ av defekt kan för ögat se väldigt grant och mäktigt ut, men för fisken är det en stor hälsofara.

Gallring ("Culling")

Vilket innebär att man avlivar yngel på grund av till exempel krokig ryggrad, problem med simblåsan eller att man helt enkelt har för många yngel, mer än vad man har plats för. Anledningen till att man gallrar bort en del av kullen kan vara många. Det är bra inför lek att läsa på om gallring samt vara beredd på att avliva defekta yngel och/eller om det blivit en stor kull på flera 100-tals yngel.

Då sätter vi igång att odla Kampfisk!

kampfisk skumbo

Uppmatning: Börja med att mata upp paret lite extra inför lek. Gärna varierad kost och öka antalet portioner. Ge inte för mycket mat åt gången, lite men ofta. Detta görs för att både honan och hanen ska bygga upp lite reserver samt att honan ska kunna bli romstinn.

Uppstart av odlingsakvariet: Det är bra att köra utan substrat både för en själv när man skall dammsuga botten, för hanen när han ska sköta ägg och yngel. Vattennivå 6-15 cm. Låg vattennivå underlättar när hanen ska plocka upp ägg och yngel från botten för att sedan åter placera de i skumboet. Det är även bra för att hanen inte skall nyttja mycket ytor att jaga honan på. Kampfiskar med långa fenor är det särskilt viktigt med låg vattennivå, eftersom de får extra jobbigt med sina långa fenor att pendla upp och ner. Inred enkelt med någon växt, rot eller annat gömställe. Leken kan vara väldigt farlig för paret och av den anledningen är det extra viktigt att inreda med något gömställe. Om honan inte är redo för lek är det inte ovanligt att hanen försöker ta ihjäl henne. Låt hanen bo i karet i några timmar gärna ett dygn innan honan stoppas i skorsten. Det är bra om han hinner börja bygga på ett skumbo innan honan sätts i skorsten, men de är inte alla hanar som kommer igång med detta förens de får syn på en hona. Använd svag belysning, alternativt en lampa som står en bit ifrån akvariet. I det vilda leker de oftast vid gryning. Temperaturen i akvariet bör ligga runt 26–28 grader.

Lock/täckglas: Dels för att förhindra att en fisk hoppar ut under leken, men även viktigt för ynglens utveckling. När de skall utveckla labyrintorganet och ta luft ovan ytan är det viktigt att luften håller ungefär samma temperatur som vattnet.

Skorsten och att introducera paret för varandra: Förbered en lämplig ”skorsten” förslagsvis en avklippt cola-flaska, vas eller liknande, som funkar att stoppa honan i. Genom detta kan det introduceras för varandra och förbereda sig på vad som komma skall. Stoppar man bara ner honan till hanen är det stor risk att det går fel och hanen tar ihjäl honan eller tvärtom. Honan bör vara i skorsten cirka 1-3 dygn.

kampfisk skorsten

Studera paret när honan är i skorstenen. De båda ska spänna upp sig för varandra. Honan ska efter en stund bilda lekränder, med obs att det inte alltid lekränderna syns beroende på vilken färg hon har. Lekränderna, om det syns är lodräta.

Hanen kommer visa sig stor och stark. Spänna upp sina fenor, spänna ut sina gälar och ”dansa” för honan. Hanen ska sedan börja bygga på sitt skumbo eller fortsätta på det bo han tidigare påbörjat. Hanen brukar i regel vilja bygga under ett löv och/eller intill lite flytväxter. Ett skumbo är gjort av massor av bubblor som hanen bildar med hjälp av luft och saliv med syfte att vara ett säkert hem för äggen och sedan ynglen.

Svartvatten: Inget krav men vid svårlekta fall kan det vara en lösning. Svartvatten är en naturlig miljö för tropiska fiskar som lever i floder, sjöar m.m. Svartvatten har en brunare färg och påminner om te-vatten. Svartvatten får man genom att tillsätta till exempel torkade catappalöv, alkottar och eklöv. Det har visat sig att fiskar som lever i vatten där trädet katapang växer är mer sunda och färgstarka. Catappalöv som kommer från trädet har gynnsamma effekter på vattnet och kan stimulera till lek. Dessa löv används flitigt av de flesta odlare av kampfisk. Catappalöv går att köpa i det flesta välsorterade akvariebutiker.

odla kampfisk akvarium
odla kampfisk inredning

kampfisk lekUppvaktning, jakt och omfamning: När man ser att honan ser aktiv och intresserad ut, att hon försöker haka på hanen kan man släppa ut henne ur ”skorstenen”. Det är dock som tidigare nämnt bra att låta det gå minst 1 dygn. Hanen kommer då visa upp boet för honan och därefter börjar en hård jakt. Jakten går ut på att hanen ska visa sig stor och dominant. Detta kan ibland ta allt från några minuter till flera dagar innan de kommer igång med själva omfamningen. Jakten kan kännas tuff och hård, det är inte ovanligt med skador. Is i magen och tålamod gäller här, dock viktigt att hålla koll och om man ser att någon håller på att stryka med får man separera paret från varandra. En bra hane ska inte vara för aggressiv, men arten har i många år odlats för att öka sin aggressivitet och denna jakt är en naturlig del av leken. Honan behöver under jakten gömställen och när hon känner sig redo kommer hon söka sig till hanen. Honan kommer sänka sitt huvud och dra ihop sina fenor för att tala om för hanen att nu är hon redo.

Hanen omfamnar/kramar honan och det är då befruktning av äggen sker. Därefter släpper honan äggen och de kommer plocka upp äggen för att sedan placera de i skumboet. Det är vanligt att de omfamnar varandra många gånger samt att honan inte släpper några ägg vid första försöken. När hanen omfamnar honan blir hon som paralyserad för några sekunder. En del honor hjälper hanen att placera ägg som trillat på botten i boet, medan vissa äter äggen. Ägg som inte blivit befruktade eller dåliga av annan orsak brukar de äta upp.

Återhämtning för honan: När de lekt färdigt kommer hanen jaga bort honan och på nytt bli väldigt aggressiv. Vid detta läge vet vi att det är dags att försiktigt håva upp honan och placera henne i ett eget kar/bytta för återhämtning. Har hon blivit svag och skadad av leken är det inte ovanligt att övriga honor är där och mobbar ut henne om man direkt sätter tillbaka henne till övriga honor. Det är därför viktigt att hon får återhämta sig i lugn och ro.

Hanen sköter äggen och ynglen: Han kommer att plocka upp ägg som trillar ner och åter placera de i skumboet. Efter ungefär ett dygn kläcks äggen till pyttesmå yngel. Först hänger de bara som svansar ner från skumboet och kan inte simma ordentligt. Hanen kommer då ta hand om ynglen som trillar, ta de i munnen för att sedan spotta ut de i skumboet. När ynglen är ungefär två dygn gamla börjar de kunna simma vågrätt och är så kallade frisimmande. Vid denna punkt brukar det vara dags att plocka bort hanen från ynglen och låta honom återvända åter till sitt permanenta kar. Går hanen kvar för länge med ynglen är det en risk att han får för sig att äta upp alla.

Utfodring: Första dagarna får ynglen näring av gulesäcken och infusorierna som bildats i vattnet av växter, lövet m.m.

När det varit frisimmande i ca två dagar brukar de börja kunna ta nykläckt artemia, micromask och/eller vinägermask. Nykläckt artemia är att föredra av de olika alternativen, men det är bra att kunna variera och erhålla ett annat alternativ om en artemiakläckning misslyckas. Innan odling av kampfisk är de bra att testat kläcka artemia och få kläm på detta. Det är annars lätt att man står där utan mat till ynglen och förlorar kullen. Det har visat sig att de riskerar att misslyckas med att utveckla sina ventralfenor om man enbart matar med micromask.

Ynglen skall utfodras lite men ofta. 2-4ggr/dag är lämpligt för optimal tillväxt i kullen.

odla kampfisk yngel
odla kampfisk yngel

Vattenbyten: Eftersom man har låg vattennivå i karet kan man börja med att fylla upp lite varje dag tills det är fullt. Därefter är det regelbundna vattenbyten som gäller, eftersom man matar ordentligt blir vattnet lätt förorenat. Det är väldigt diskuterat hur mycket och ofta man bör byta vatten. Varannan eller var tredje dag är en lämplig riktlinje. Överbliven mat på botten bör sugas upp, detta gör man enklast med syreslang. Ynglen är verkligen pyttesmå första tiden och det är väldigt lätt att få med några när man dammsuger botten. Råkar man dammsuga upp lite yngel är det sällan någon panik. Tips är att använda en ljus/genomskinlig bytta, genom detta är det lättare att se yngel som man dammsugit upp och kan återföra de med hjälp av t.ex. decilitermått.

Ynglens utveckling: Ynglen har några kritiska veckor framför sig där de är extra känslig. När de är ca 3-6 veckor beroende på tillväxt kommer de att utveckla sin simblåsa. Under denna period är det viktigt att inte övermata så de får för stora kulor på magen. Det har blivit känt att detta kan orsaka simblåseproblem och särskilt om de äter för mycket okläckta artemia ägg/skal. Ser man många yngel som dippar med baken rekommenderas att minska på matningen och kanske rent av köra någon dag med fasta.

När ynglen blivit större är det lämpligt att flytta över de till ett uppväxtkar. Detta kar kan med fördel vara inrett med substrat, växter och filter och vara ett kar i god balans skapat för ändamål för just uppväxt av yngel. Bör inte vara andra arter i karet och inte vara stark cirkulation.

Det brukar fungera att introducera död föda när de är ca 4 veckor. Ett tips är att låta de fasta en dag så de är extra på hugget. Förslag på död föda: fryst cyklops, Northfin Frystarter, Dr Bassleers sortiment storlek s eller m.

Vid ca 5-10 veckor börjar hanarna bli könsmogna och då är det dags för dem att separeras från kullen.

Det rekommenderas att inte sälja individer från kullen före tre månader. Det är bra att låta dem utvecklas ordentligt samt uppmärksamma eventuella defekter innan försäljning.

Lycka till! Läs gärna vår artikel Kampfiskar - Skötsel och fakta


kampfiskliv facebook

Gå med i gruppen Kampfiskliv på Facebook!

Din kundvagn(0 artiklar)

Kundvagnen är tom
Totalt: 0 kr
Till kassan