Ancistrus sp. - Skötsel och fakta
Malar i släktet Ancistrus sp. tillhör familjen harneskmalar (Loricariidae), en grupp strålfeniga benfiskar. Ancistrus är känt för att vara populärt bland akvarieentusiaster. Ancistrus malar kommer ursprungligen från floderna och strömmarna i Amazonas, där lever de i det mjuka, något sura vatten som har riklig vegetation och gömställen som nedfallna grenar och blad.
Släktet omfattar minst 59 arter, varav några är namngivna medan andra enbart identifieras med koder. Exempel på arter inkluderar Ancistrus dolichopterus, Ancistrus cirrhosus och Ancistrus triradiatus, bland andra. Dessa arter visar en stor variation i både storlek och utseende men delar de grundläggande egenskaperna som är typiska för släktet Ancistrus.
Den mal som vi ser vanligtvis ute i handeln har ett oklart ursprung på grund av korsningar mellan olika akvariestammar och vildfångade exemplar från skilda arter.
Ancistrus malar kan bli upp till 12 år gamla i fångenskap om de sköts på rätt sätt.
Utseende
Ett distinkt drag hos dessa fiskar är de köttiga tentaklerna på huvudet, vilket är en egenskap som främst förekommer hos vuxna hanar; honorna kan också ha tentakler, men de är mindre framträdande och finns endast runt munnen.
I jämförelse med Plecostomus, en annan grupp av harneskmalar, tenderar Ancistrus arter att vara kortare, vanligtvis under 15 cm, och har en mer tillplattad och bredare kroppsform.
Ancistrus malar är ofta mörkfärgade med möjliga inslag av vita eller gula fläckar. Dessa fiskar bidrar till mångfalden i akvarium genom deras unika utseende och beteenden.
Förutom den vanliga formen, finns det flera specialiserade akvariestammar såsom albino, gula med svarta ögon, schackbrädesmönstrade och långfenade varianter.
Beteende
Ancistrus malar har blivit en stående favorit för många akvarieägare på grund av deras (oftast) lugna temperament och förmåga att hjälpa till att hålla akvarierna rena genom att äta alger från rutor och foderrester från botten av akvariet.
De är främst nattaktiva, vilket innebär att de är mest aktiva under kvällstid och natten. Under dagen har de en tendens att hålla sig gömda i malgrottor, skrevor, under träbitar eller bland växter. Att tillhandahålla tillräckligt med gömställen och en lite nedtonad belysning kan uppmuntra till mer naturligt beteende.
En av de mest uppskattade egenskaperna hos Ancistrus malar är deras förmåga att äta alger. De kommer ofta att ses gnida eller suga på akvariets glasytor, stenar och dekorationer för att avlägsna algtillväxt. Även om de är bra på att hålla alger under kontroll, skall de också ges en varierad kost som kompletterar algdieten.
Skötsel i fångenskap
Dessa malar trivs bäst i akvarium som efterliknar deras naturliga miljö. Ett akvarium på minst 80 cm och 100 liter rekommenderas, med massor av gömställen och en mjuk sandbotten för att skydda deras känsliga bukfenor.
Vattentemperaturen bör hållas mellan 24-27°C, och ett pH-värde mellan 6 och 8.
Trots att de är kända för att äta alger, bör Ancistrus malar också få en varierad kost som inkluderar vegetabiliskt foder och anpassat mal-foder för att säkerställa att de får i sig alla näring de behöver.
Klicka här för att visa foder som passar!
Avel
Ancistrus malar är ganska enkla att föda upp i fångenskap. Hanen förbereder och vaktar ett bo där honan sedan lägger sina ägg. Efter äggläggningen tar hanen på sig rollen som beskyddare och ser till att äggen hålls rena och syresatta genom att vifta med sina fenor tills att de kläcks. Hanar kan visa aggressivitet mot andra hanar eller andra fiskar som närmar sig deras gömställen. Det är därför viktigt att tillhandahålla tillräckligt med gömställen och utrymme för att minimera konflikter och stress. Det kan även vara en bra idé att flytta över dina malar till ett separat lekakvarium för att eliminera risken för konfikter och att äggen äts upp av andra akvarieinvånare.
Avel kan uppmuntras genom att försiktigt höja vattentemperaturen, vanligtvis med 2-4°C över den normala drifttemperaturen. Det är dock viktigt att inte höja temperaturen för snabbt, eftersom det kan stressa fisken.
Regelbundna vattenbyten och syresättning tillsammans med temperaturhöjningen, hjälper till att simulera de rena och syrerika förhållandena som uppkommer efter regn, en tid då många fiskar leker (parningsbetende).
Äggen kläcks redan efter ca. fem dygn och hanen kommer fortsätta skydda och valla ynglen. Ynglen får sin näring via sin gulsäck de första dagarna efter kläckning. Efter den är slut kan man ge ett rengjort salladsblad som första måltid och när det har blivit lite större nyckläckt artemia.