Kommentarer:
Vad säger det här oss då? Kan vi använda informationen till något?
Tja, vi kan åtminstone konkludera att ormarna i den här studien tydligt visade en vilja att dela gömställe med artfränder, och att de skapade sociala band som kvarstod trots att det krävde att ormarna aktivt hittade varandra igen efter att de flyttats runt.
Det man ska komma ihåg är dock att ormarna placerades i ett begränsat utrymme, och att 10 ormar delade på 4 gömställen. Det var dessutom bara ungar med i studien, huruvida vuxna individer hade betett sig på samma sätt vet vi inte.
Oavsett är detta dock en tydlig indikation på att sociala interaktioner är viktiga, åtminstone hos ungar av denna art (Thamnopis sirtalis sirtalis), och det är mycket sannolikt att detsamma gäller åtminstone andra strumpebandssnokar. Studier på vilda svarta skallerormar (Crotalus cerberus) har också visat på liknande resultat (Shuett et al. 2016).
Detta betyder naturligtvis inte att ormar, oavsett art alltid bör hållas tillsammans med artfränder, men det är tydligt att påståendet att ”alla ormar är solitära djur” inte stämmer. För vissa arter, som till exempel strumpebandssnokar innebär grupphållning dock klara fördelar för ormarna. Detta förutsätter såklart att man kan göra det på ett sätt så att man minimerar risken för negativa interaktioner, och att man är uppmärksam på eventuella tecken på stress.
Det kommer allt fler studier som tittar på reptilers sociala beteenden, och studierna ger oss allt fler spännande exempel på hur dessa djur kommunicerar och interagerar med varandra. Vi måste bara lyssna och titta på rätt sätt för att se det.
Det var allt för den här gången, tack och hej!
Referenser:
Schuett, G. W., Clark, R. W., Repp, R. A., Amarello, M., Smith, C. F., & Greene, H. W. (2016). Social behavior of rattlesnakes: a shifting paradigm. Rattlesnakes of arizona, 2, 161-244.