🎃 Kolla in våra läskiga höst-erbjudanden! 🕸️ Kolla in våra läskiga höst-erbjudanden! 👻
Startsida CyberZoo Blogg Är alla ormar verkligen solitära djur?
Många strumpebandssnok ormar tillsammans på en gren

Är alla ormar verkligen solitära djur?


Måndag, 13 juni, 2022 - Jesper Agner Arnö

Hej igen!

Nu var det dags för inlägg nummer tre i vår Cyberblogg, och idag ska vi kika lite det där med sociala beteenden hos ormar.

Reptilers sociala beteenden har länge varit ett kontroversiellt ämne, och på forum kan man ofta läsa t.ex. att alla ormar är solitära djur. Är det verkligen så?

Självklart inte. Det finns trots allt ungefär 3500 arter av ormar i världen, och naturligtvis har även dessa djur någon form av socialt samspel. Liksom i andra stora djurgrupper finns det dock en stor variation i beteenden mellan de olika arterna.

Idag tänkte jag göra en liten sammanfattning av en vetenskaplig artikel som handlar om just sociala interaktioner ormar emellan. Jag kommer också med några korta kommentarer och tankar omkring artikeln.

Artikeln heter ”Aggregation and social interaction in garter snakes (Thamnophis sirtalis sirtalis)”, är skriven av Morgan Skinner och Noam Miller, och publicerades i tidskriften Behavioral Ecology and Sociobiology (2020).

Hela artikeln hittar du här:

http://www.millerlab.ca/uploads/3/1/9/5/31950795/2020_skinner___miller.pdf

Skinner, M., & Miller, N. (2020). Aggregation and social interaction in garter snakes (Thamnophis sirtalis sirtalis). Behavioral Ecology and Sociobiology74(5), 1-13.

Målet med studien:

I artikeln studerar författarna sociala interaktioner hos 4 grupper á 10 ungar av strumpebandssnokar. En grupp i taget placerades i en anläggning med fyra gömställen. Där analyserades sedan ormarnas beteende över 8 dagar, och de tittade bland annat på:

  • Hur mycket tid ormarna spenderade på att utforska anläggningen, och huruvida de utforskade ensamma eller tillsammans/samtidigt med andra ormar.
  • Vilka ormar som låg i samma gömställe, och om dessa preferenser återskapades efter att de flyttat runt på ormarna och bytt ut gömställena.
  • Individuella beteendestudier på ormarna, där de undersökte hur ”orädda” de var
  • Huruvida ormarna föredrog ett gömställe som luktade av artfränder framför ett som inte gjorde det.

Slutligen undersökte de (statistiskt) ormarnas sociala interaktioner och räknade på huruvida dessa var slumpmässiga, eller om det fanns preferenser för vilka individer som interagerade med varandra.

Resultat:

Resultaten tyder bland annat på att ormarna i studien:

  1. aktivt uppsökte grupper av artfränder, och föredrog större grupper framför grupper med färre individer
  2. var ”orädda”, och sociala i olika grad, och att denna individuella variation påverkade hur olika ormar interagerade med artfränder
  3. hade tydliga preferenser för vilka individer de interagerade med, och att dessa interaktionsmönster återupptogs även efter att ormarna flyttats runt

Kommentarer:

Vad säger det här oss då? Kan vi använda informationen till något?

Tja, vi kan åtminstone konkludera att ormarna i den här studien tydligt visade en vilja att dela gömställe med artfränder, och att de skapade sociala band som kvarstod trots att det krävde att ormarna aktivt hittade varandra igen efter att de flyttats runt.

Det man ska komma ihåg är dock att ormarna placerades i ett begränsat utrymme, och att 10 ormar delade på 4 gömställen. Det var dessutom bara ungar med i studien, huruvida vuxna individer hade betett sig på samma sätt vet vi inte.

Oavsett är detta dock en tydlig indikation på att sociala interaktioner är viktiga, åtminstone hos ungar av denna art (Thamnopis sirtalis sirtalis), och det är mycket sannolikt att detsamma gäller åtminstone andra strumpebandssnokar. Studier på vilda svarta skallerormar (Crotalus cerberus) har också visat på liknande resultat (Shuett et al. 2016).

Detta betyder naturligtvis inte att ormar, oavsett art alltid bör hållas tillsammans med artfränder, men det är tydligt att påståendet att ”alla ormar är solitära djur” inte stämmer. För vissa arter, som till exempel strumpebandssnokar innebär grupphållning dock klara fördelar för ormarna. Detta förutsätter såklart att man kan göra det på ett sätt så att man minimerar risken för negativa interaktioner, och att man är uppmärksam på eventuella tecken på stress.

Det kommer allt fler studier som tittar på reptilers sociala beteenden, och studierna ger oss allt fler spännande exempel på hur dessa djur kommunicerar och interagerar med varandra. Vi måste bara lyssna och titta på rätt sätt för att se det.

Det var allt för den här gången, tack och hej!

Referenser:

Schuett, G. W., Clark, R. W., Repp, R. A., Amarello, M., Smith, C. F., & Greene, H. W. (2016). Social behavior of rattlesnakes: a shifting paradigm. Rattlesnakes of arizona2, 161-244.


↓ Följ oss på sociala medier ↓

Din kundvagn(0 artiklar)

Kundvagnen är tom
Totalt: 0 kr
Till kassan