Hur hamnade jag här?
Måndag, 30 maj, 2022 - Jesper Agner Arnö
Halloj!
I dagens inlägg tänkte jag faktiskt reflektera lite över min egen bakgrund, och hur jag hamnade i ”reptilträsket”. Det kanske kan intressera någon, och ge lite inblick i varför jag sitter här och skriver.
Jag har alltid varit djurintresserad, och har sedan jag var en liten knatte varit ute och letat efter kryp av olika slag. Efter att ha betat av kaniner och höns fick jag för mig att jag ville ha en sköldpadda när jag var omkring 11 år. På den tiden var det där med internet inget som folk hade hemma, så jag läste de 3 böcker som fanns på stadsbiblioteket ett par gånger, och sen var jag redo. De flesta zooaffärer sålde reptiler då, och det simmade i stort sett alltid runt små ungar av rödörad vattensköldpadda i något akvarium i butikerna.
När jag gick i nionde klass ordnade jag praktik på ett litet science center utanför Göteborg (Experimentum) som precis hade öppnat en biologisk avdelning, med bland annat en huggormssamling. Där lödde jag lysdioder och lagade pallar i två veckor, och varje ledig stund jag hade spenderade jag i ormrummet och pratandes med personalen som hade hand om djuren.
Just den dagen som min far körde ut med mig för att köpa en sköldpadda fanns det dock inga sköldpaddsungar i butiken vi tänkte handla i…Ni kan tänka er besvikelsen hos den 11-åriga pojken – den snälla pappan fick helt enkelt köra vidare till nästa butik. Jag minns inte hur många butiker vi besökte, men ingen av dem hade några sköldpaddsungar. Det slutade med att vi hittade en zooaffär som hade ett akvarium med VUXNA rödörade.
Min reptilkarriär började med en 1 kg tung rödörad vattensköldpadda, och jag fick panikartat skaffa ett mycket större akvarium än det jag hade gjort i ordning, det var ju tänkt till en unge.
Sedan rullade det på med medlemskap i Göteborgs herpetologiska förening, tokaygeckos, maskgroddjur och fler sköldpaddor.
Detta ledde till ett extraknäck, först som guide och sedan som djurvårdare, och när jag tog studenten jobbade jag de flesta helger och alla mina lov. Efter gymnasiet arbetade jag vidare som djurvårdare på Universeum, och var under de sista åren ansvarig för karantän, och arbetade därmed mycket tillsammans med Universeums fantastiske veterinär Bo Runsten.
Jag fick blodad tand av att jobba med Bosse, och sökte in till veterinärprogrammet i Köpenhamn. Under studietiden arbetade jag som hjälplärare i zoologi samt som djursjukvårdare på den ”exotiska” avdelningen på Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg. Sedan jag blev färdig som veterinär har mitt fokus fortsatt varit de mindre sällskapsdjuren (kaniner, gnagare, fåglar, reptiler etc.) och reptiler har alltid varit den djurgrupp jag personligen varit mest intresserad av.
Min professionella utveckling genom åren har naturligtvis även inneburit att min djurhållning hemma, och min syn på djurhållning generellt, har genomgått en minst lika stor utveckling.
Veterinärutbildningen gav mig helt nya redskap för att förstå hur djur fungerar, och när min fru (som också är veterinär) kom in i bilden började hon ställa en massa frågor, som fick mig att ytterligare omvärdera hur jag höll mina djur, och hur jag skulle kunna förbättra deras förhållanden.
Just det här med utveckling av djurhållning/skötsel och att inhämta, och applicera ny kunskap på detsamma är det jag brinner allra mest för! En av de roligaste aspekterna med djurhållning är att man alltid kan höja ribban. Vi kan alltid bli lite bättre, göra förändringar i miljön eller skötseln som (förhoppningsvis) leder till en högre livskvalitet hos våra djur.
Idag skulle jag aldrig hålla reptiler på det sättet jag gjorde för 20 år sedan, inte för att de inte klarade sig ok då, men för att jag kan ge dem så mycket bättre förutsättningar med den kunskap jag har nu.
Jag ser det som ett stort privilegium att, under så många år, haft möjlighet att arbeta med något jag tycker är så roligt, och jag hoppas att få lov att fortsätta med det i många år till!