Undvik följande:
- För små individer. Helst inte under 3,5cm.
- Odla inte på fiskar med synliga tecken på sjukdom (utstående fjäll, klibbiga fenor, popeye, cancerknöl, starr m.m.) eller saknad av någon del som öga eller fena.
- Titta på kroppen att överlinjen är rak och att ryggraden inte är krokig.
- Så kallad ”Spoonhead”. Att huvudet blivit formad som en sked vilket är en defekt som kommer av hård avel.
- Kolla att både honan och hanen kan simma ordentligt. Du vill ha aktiva simmare och att baken inte dippar ner vilket kan vara tecken på simblåseproblem.
- Extrem strålfördelning i fenorna som resulterar i en tung fena med rosaktigt utseende (Rosetail, Feathertail). Denna typ av defekt kan för ögat se väldigt grant och mäktigt ut, men för fisken är det en stor hälsofara.
Gallring ("Culling")
Vilket innebär att man avlivar yngel på grund av till exempel krokig ryggrad, problem med simblåsan eller att man helt enkelt har för många yngel, mer än vad man har plats för. Anledningen till att man gallrar bort en del av kullen kan vara många. Det är bra inför lek att läsa på om gallring samt vara beredd på att avliva defekta yngel och/eller om det blivit en stor kull på flera 100-tals yngel.
Då sätter vi igång att odla Kampfisk!

Uppmatning: Börja med att mata upp paret lite extra inför lek. Gärna varierad kost och öka antalet portioner. Ge inte för mycket mat åt gången, lite men ofta. Detta görs för att både honan och hanen ska bygga upp lite reserver samt att honan ska kunna bli romstinn.
Uppstart av odlingsakvariet: Det är bra att köra utan substrat både för en själv när man skall dammsuga botten, för hanen när han ska sköta ägg och yngel. Vattennivå 6-15 cm. Låg vattennivå underlättar när hanen ska plocka upp ägg och yngel från botten för att sedan åter placera de i skumboet. Det är även bra för att hanen inte skall nyttja mycket ytor att jaga honan på. Kampfiskar med långa fenor är det särskilt viktigt med låg vattennivå, eftersom de får extra jobbigt med sina långa fenor att pendla upp och ner. Inred enkelt med någon växt, rot eller annat gömställe. Leken kan vara väldigt farlig för paret och av den anledningen är det extra viktigt att inreda med något gömställe. Om honan inte är redo för lek är det inte ovanligt att hanen försöker ta ihjäl henne. Låt hanen bo i karet i några timmar gärna ett dygn innan honan stoppas i skorsten. Det är bra om han hinner börja bygga på ett skumbo innan honan sätts i skorsten, men de är inte alla hanar som kommer igång med detta förens de får syn på en hona. Använd svag belysning, alternativt en lampa som står en bit ifrån akvariet. I det vilda leker de oftast vid gryning. Temperaturen i akvariet bör ligga runt 26–28 grader.
Lock/täckglas: Dels för att förhindra att en fisk hoppar ut under leken, men även viktigt för ynglens utveckling. När de skall utveckla labyrintorganet och ta luft ovan ytan är det viktigt att luften håller ungefär samma temperatur som vattnet.
Skorsten och att introducera paret för varandra: Förbered en lämplig ”skorsten” förslagsvis en avklippt cola-flaska, vas eller liknande, som funkar att stoppa honan i. Genom detta kan det introduceras för varandra och förbereda sig på vad som komma skall. Stoppar man bara ner honan till hanen är det stor risk att det går fel och hanen tar ihjäl honan eller tvärtom. Honan bör vara i skorsten cirka 1-3 dygn.

Studera paret när honan är i skorstenen. De båda ska spänna upp sig för varandra. Honan ska efter en stund bilda lekränder, med obs att det inte alltid lekränderna syns beroende på vilken färg hon har. Lekränderna, om det syns är lodräta.
Hanen kommer visa sig stor och stark. Spänna upp sina fenor, spänna ut sina gälar och ”dansa” för honan. Hanen ska sedan börja bygga på sitt skumbo eller fortsätta på det bo han tidigare påbörjat. Hanen brukar i regel vilja bygga under ett löv och/eller intill lite flytväxter. Ett skumbo är gjort av massor av bubblor som hanen bildar med hjälp av luft och saliv med syfte att vara ett säkert hem för äggen och sedan ynglen.
Svartvatten: Inget krav men vid svårlekta fall kan det vara en lösning. Svartvatten är en naturlig miljö för tropiska fiskar som lever i floder, sjöar m.m. Svartvatten har en brunare färg och påminner om te-vatten. Svartvatten får man genom att tillsätta till exempel torkade catappalöv, alkottar och eklöv. Det har visat sig att fiskar som lever i vatten där trädet katapang växer är mer sunda och färgstarka. Catappalöv som kommer från trädet har gynnsamma effekter på vattnet och kan stimulera till lek. Dessa löv används flitigt av de flesta odlare av kampfisk. Catappalöv går att köpa i det flesta välsorterade akvariebutiker.