2018 var jag en del av en liten internationell grupp av ciklidentusiaster och dykare, bland andra Pam Chin, Ad Konings och Tautvydas Panonis, som besökte Tanzania och Zambia för att uppleva Tanganyikasjöns ciklider på plats. Tanganyikasjön är den näst djupaste sjön i världen och vår enkla dykutrustning förhindrade oss att upptäcka arter som lever djupare i sjön. Efter att ha provat en flygande drönare kom vi på idén att använda en undervattensdrönare för att underlätta vår forskning. Vi tänkte att det kanske fanns en möjlighet att på större djup hitta några nya ciklider som ingen någonsin har sett förut, eller åtminstone få syn på några av de sällsynta cikliderna som inte kommer upp till grundare vatten särskilt ofta. Det var då vi fick idén om den "första ciklidexpeditionen på djupt vatten"!
Efter lite efterforskning på nätet hittade jag TRIDENT som verkade vara den mest lämpliga och kostnadseffektiva undervattensdrönaren. Den fick vi tillgång till tack vare Sofar Ocean och ett OpenRov-expeditionsprogram på National Geographic, S.E.E. Initiative samt genom välkomna donationer från nära vänner. Den drönare som skickades till oss går att använda ner till 100 meters djup och har en anslutningskabel som är 100 meter lång. Vårt mål var att använda den så mycket vi bara kunde under vår resa. Vi kunde "köra" drönaren från båten via en speciell kontrollenhet, vilket också gjorde att vi i realtid kunde se det som drönaren såg under vattnet.
Det tar lång tid att planera och organisera en resa till Afrika, särskilt till Rift Lakes, och framför allt Tanganyikasjön. Förutom den långa etappen för att komma till Tanzania (cirka 24 timmars resa från mitt hem i Australien), tillkommer ytterligare ett inrikesflyg, plus en lång bilresa på dåliga vägar (det tar ca 9 timmar att köra 25 mil). Vår iver att återigen få dyka bland ciklider gjorde dock att resan inte kändes mer tidskrävande än ett vattenbyte i ditt minsta akvarium därhemma!
Expeditionens medlemmar
I september 2019 påbörjade så den stora gruppen vänner som bland andra bestod av Pam Chin, Tautvydas Pangonis, Martin Geerts och jag, vår resa från Kipili till Kigoma vid Tanganyikasjön ombord på båten “Lake Wonderer” med Chris Horsfall och hans team från Lake Shore Lodge. Deras båt är specialutrustad med all den utrustning och bekvämlighet som riktiga ciklidentusiaster kan behöva. Vi hade solpaneler för att kunna ladda våra batterier och kameror, mat och dryck, bekväma säten, en toalett ombord, ett fyllt vinställ, 16 syrgastuber, gott om förvaring för vår fotografiska utrustning och en fin solig plats där vi kunde värma upp oss efter dyk.
Innan vi påbörjade vår resa norrut mot Kigoma gjorde vi två testdyk i närheten av Kilipis skärgård för att prova vår dykutrustning och nya undervattensdrönare. Vi bestämde att vårt första stopp skulle bli Nkondwe Island för att se om vi kunde hitta Ophthalmotilapia boops, en av de mindre vanligt förekommande arterna i Tanganyikasjön.
Tyvärr så såg vi inte så många exemplar där som andra år. Efter det andra dyket på Mvuna Island bestämde vi oss för att prova Trident-drönaren för första gången. Den visade sig vara ganska svårmanövrerad men vi lärde oss hur man använder den och lyckades skicka den ner till över 60 meters djup. Vi stötte först på lera och några vackra Triglachromis otostigma som skyddade sin grotta. Sedan såg vi några Greenwoodochromis sp. och vad vi trodde vara några Gnathochromis permaxillaris.
Efter den framgångsrika provkörningen begav vi oss mot ytterligare en dagsutflykt söderut till Mtosi och Namansi, och det var där som det började bli spännande!
En oväntad upptäckt
Att dyka djupt är alltid spännande och om du har tur så kan du stöta på sällsynta fiskarter som vanligtvis inte kommer upp till ytan, eller se habitat för fantastiska arter som lever i dyn. Kanske inte så färgglada men mycket intressanta! Efter att ha hittat några vackra exemplar av munruvande Xenotilapia nasus på sandbotten,
hittade jag ett litet intressant par av en art som jag inte förväntade mig att se här. Den officiella distributionen av Neolamprologus laparogramma trodde man upphörde nära gränsen till Zambia, över 100 mil söder om Namansi, men här fanns de, ett par som skyddade sina yngel. Det var ganska förvånande att hitta dem här, och om jag ska vara ärlig så var det en väldigt cool upptäckt. Lamprologus laparogramma är inte så vanliga inom akvaristikhobbyn, vilket är synd eftersom deras färger och beteende är lika intressant som alla andra små grottruvande fiskar.
På väg tillbaka till Lake Shore Lodge skickade vi ner drönaren ner i Luafwe-flodens mynning där jag tidigare lyckats fånga en intressant killifisk med ett kastnät. Vi hoppades få syn på några flodlevande fiskar, till exempel inom släktet Polypterus. På grund av leran och vår oförmåga att kontrollera Trident smidigt trasslade vi bara in oss växter och rörde upp för mycket slam.
På väg norrut
Den riktiga resan började tidigt nästa morgon när vi lämnade Kipili och begav oss norrut mot vårt första dyk, den vackra Cape Bangwe (Cape Mpimbwe) och sedan vidare mot Karema. Vårt mål var att nå Mahale Mountains National Park (MMNP) inom ett par nätter, för att äntligen få dyka där och se nationalparkens överflöd av fisk.
Den andra natten när vi campade vid Mkangasi bestämde jag och Tautvydas oss för att prova dyka på natten, alldeles i närheten av vår campingplats. Det var en lugn liten vik vid en liten by. Månen sken och sjön var alldeles stilla, så det kändes som en bra tidpunkt för att möta vår rädsla för nattaktiva rovdjur och försöka få syn på några coola arter som tar sig till grundare vatten på natten - och det var verkligen fantastiskt! Habitatet bestod till största del av sandig botten med några små till medelstora stenar. Vi tog bilder av några av de svåraste (för mig) cikliderna att fokusera på - pyttesmå Trematocara.
Jag lyckades fotografera två olika arter, Trematocara stigmaticus och Trematocara variabile. Dessa ciklider förblir väldigt små, mellan 2-5 cm, och så vitt jag vet kan man bara få syn på dem under nattdyk när de kommer upp från djupare vatten.
När vi satt oss för att torka efter dyket kom en byborna fram till vår grupp och föreslog att vi inte skulle dyka mer den dagen eftersom “byns krokodil simmar från floden ner i sjön inom en timme”. Just då, utan att knappt haft tid att förstå vad vi riskerat, såg vi två lysande ögon i vattnet som tittade mot stranden! Nilkrokodilen är bland de största, mest aggressiva och farliga rovdjuren i Afrika - vi hade tur.
Nästa dag hade vi en lång båttur med motvind framför oss, men lyckades till sist ta oss runt Kalya Beach fram till Sigunga Rocks. Efter den tuffa turen med kraftig sjögång mådde vi inte så bra tills vi fick se hur klart vattnet var och det omgivande landskapets skönhet. Vi var bara tvungna att dyka där och tur var väl det. Det blev ett av resans tre bästa dyk.
Det fanns hur mycket fisk som helst runt Sigunga; vad som måste varit miljontals ciklider hade samlats runt området under avelssäsongen från de sandiga bottnarna, bankar av snäckskal, mellan klipporna och ute på öppet vatten. Inom 10 meters djup fanns allt man kunde önska: enorma stim av Enantiopus melanogenys och Xenotilapia singularis, Lamprologus brevis bland snäckskalen, Boulengerochromis microlepis, Cyathopharynx furcifer och Callochromis macrops samt arter av Cyprichromis, Petrochromis och Eretmodus. Allt verkade finnas där!
Det var ett riktigt drömdyk, och det grunda vattnet gjorde att vi kunde stanna och njuta av showen längre. Vid ett tillfälle satt jag på en stor klippa, satte ner min kamera fascinerades av alla hanar som gjorde allt de kunde för att uppmana honorna som simmade förbi till lek. Vi såg till och med ett stim av Limnocnida tanganyicae, den afrikanska sötvattensmaneten. Den natten slog vi läger på en strand nära Sigunga.
