Alger i akvarium

Alger är förutom plötslig fiskdöd i akvariets uppstartsfas och svårbehandlade fisksjukdomar förmodligen en av de största källorna till frustration hos nyblivna (och erfarna) akvarister. Även om mekanismerna bakom skenande algtillväxt är ganska enkla att förstå och åtgärda så kan det krävas en del tålamod, kunskap och finjusteringar för att komma tillrätta med algproblem.

Vad är alger?

För tillfället delas allt liv på jorden in i tre olika domäner: eukaryoter, bakterier och arkéer. Enkelt uttryck skiljs de åt genom cellernas uppbyggnad. Det som man i vardagligt tal kallar alger befinner sig rent taxonomiskt inte ens i samma domän då det som tidigare kallades blågröna alger (i sötvatten) i själva verket är cyanobakterier. Det finns hundratals arter av cyanobakterier och i likhet med “riktiga alger” kan de fotosyntetisera.

Alger är ett samlingsnamn på en- eller flercelliga organismer som kan utföra fotosyntes, vanligen återfinns i vatten och inte förökar sig genom att bilda fröer. Tidigare ansågs alla alger tillhöra en grupp organismer som förökar sig med sporer (kryptogamer) men i takt med att bland annat gentekniken utvecklats har man insett att en sådan enkel indelning inte räcker till. Alger innehåller även olika typer av klorofyll.

Domänen eukaryoter har traditionellt delats upp i fyra olika riken: djurriket, växtriket, svampar och protister. Den sistnämnda är enkla organismer som “varken är svampar, växter eller djur” och innefattar bland annat vissa alger som alltså inte anses tillhöra växtriket trots att de ser ut som en växt. Utan att gå djupare in på mer modern indelning och klassificering av olika typer av organismer kan man i alla fall säga att olika typer av alger gynnas under olika förutsättningar vilket har betydelse för hur de förökar sig och hur man bekämpar dem.

Ska jag ta bort alger i akvarium?

Att ha alger i akvariet är i sig inte farligt. Faktum är att du alltid kommer att ha alger i ditt akvarium eftersom de finns i princip överallt runtomkring oss. Det som man vill få till är en balans i akvariet där ljus och olika näringsämnen är på en sådan nivå att mängden alger hålls på en rimlig nivå. Vissa akvarister tolererar ganska mycket alger och tycker att det ser fint och naturligt ut med lite påväxt på stenar och rötter medan andra absolut inte vill se tillstymmelse till alger.

Vad orsakar algtillväxt i akvarium?

Rent generellt kan man säga att algtillväxt orsakas av en obalans mellan (närings)ämnen i akvarievattnet och ljuset eller belysningen i akvariet. Alger kan överleva och föröka sig under förutsättningar som är långt sämre än vad en akvarieväxt klarar av. Så länge som det finns ljus kan således algtillväxt ske även om tillgången till näring är minimal. Alger och växter konkurrerar om samma näringsämnen och ljus så ett bra sätt att undvika algtillväxt är att se till så att dina akvarieväxter trivs så bra som möjligt. På så sätt kan de konkurrera ut algerna. Det organiska avfallet från fiskarna, överbliven fiskmat, och växtdelar som bryts ned i akvariet blir bland annat till nitrat och ammonium som både växter och alger kan använda som näring.

Det betyder att alger sannolikt kommer uppstå även i ett akvarium utan levande växter eftersom det per definition alltid kommer vara i obalans. Fiskarna avger näringsämnen via avföringen, överblivet foder utsöndrar ammonium, och akvariebelysningen tillhandahåller det ljus som krävs för att algtillväxt ska kunna ske. Eftersom det inte finns några växter i akvariet som kan tillgodogöra sig överskottet av näringsämnen kommer tillväxten ske i form av alger istället. Därför är det viktigt med rimligt antal belysningstimmar, regelbundna vattenbyten och underhåll (och såklart ett bra filter med stor biologisk rening) i ett sådant akvarium så man kan “mota Olle i grind” så att säga. Utfodringen bör även vara väl avvägd i förhållande till antalet fiskar i akvariet.

Photo 190522105 © Pattanawadee Kuntaro - Dreamstime.com

I ett akvarium med levande växter kan vattenbyten ha motsatt effekt. Två ämnen som man vanligtvis vill göra sig av med genom vattenbyten är nitrat och fosfat. Som tidigare nämnts så fungerar de som växtnäring så när vattenbytet genomförs så sjunker näringsnivåerna och de uppstår fluktuationer i koldioxidhalt, syrehalt och andra vattenvärden. Alger är opportunister och är snabba att utnyttja dessa förändringar medan akvarieväxter föredrar stabilitet. Därför är det bättre i ett planterat akvarium att göra nödvändiga vattenbyten så sällan som möjligt. Med det sagt så bör man göra vattenbyten på 30-50% varje vecka om man redan har problem med alger eller sådana förutsättningar som gör att alger lätt bildas.

Kvaliteten på ljuskällan har betydelse. Ett färgspektrum som inte gynnar växter eller förändringar i ljusspektrat hos en åldrande belysning kan ha eller få ett PAR-värde som inte i tillräckligt hög grad gynnar växterna, men som är tillräcklig för algtillväxt. Alger är bättre än akvarieväxter på att utnyttja det ljus som finns och kan växa under lägre ljusflöden och mer begränsade våglängder. Därför så kan det ibland vara bättre, om man har ett akvarium med levande växter, att öka belysningen eller byta ut gamla lysrör än att exempelvis minska antalet ljustimmar. I samma typ av akvarium gör ett stort ljusflöde å andra sidan att växterna förbrukar mer näring och spårämnen, vilket gör att man kanske måste tillsätta näring för att gynna växterna.

Förutom näring och ljus bestämmer även mängden CO2 hur bra akvarieväxterna trivs. Koldioxid är även något som försvinner när man byter vatten men går relativt fort att ersätta med koldioxidinjektion. Den roll som koldioxid spelar i att motverka algtillväxt är alltså dels för att optimera förutsättningarna för akvariets växter men även för att återställa vattenvärden efter vattenbyte. Det medför att man i ett växtakvarium med bra växtbelysning, välbalanserad gödning av akvarieväxterna och stabila CO2-nivåer kan göra mer regelbundna och större vattenbyten än i ett akvarium utan tillsats av koldioxid. På samma sätt som man inte ska överdriva näringstillförseln i sitt akvarium ska man inte heller överdriva tillförseln av CO2.

Det är svårt, för att inte säga praktiskt omöjligt, att bli av med alger genom att reglera temperaturen i akvariet. Olika arter av alger har olika preferenser när det kommer till vattentemperatur, men generellt kan man säga att man behöver komma upp i ca 35°C eller lägre temperaturer än 16 °C för att det ska ha en påtaglig negativ effekt på algerna. I de allra flesta fall kommer alltså dina fiskar eller akvarieväxter ta mer stryk än algerna under sådana förutsättningar.

Vattenhårdhet eller pH-värde är inte heller ett praktiskt sätt att bekämpa alger på. De föredrar i allmänhet neutralt till basiskt pH-värde men tolererar ett överraskande brett spann. Det finns mikroalger som odlas i väldigt sura miljöer med ett pH på 0-5,5 och det finns de som odlas i basiska miljöer.

Ett UVC-filter är ett mycket effektivt hjälpmedel för att komma tillrätta med svävalger och algsporer som finns i vattnet. Ett sådant filter består av en liten pump som pumpar vattnet förbi en inkapslad lampa som avger UVC-ljus. Den typen av UV-ljus är antibakteriell, dödar virus och förstör genetiskt material i levande organismer. Oftast så ser man resultat redan inom ett par dagar och metoden kräver minimal ansträngning. Nackdelen med ett UVC-filter är att alger som sitter fast på inredning, glas och dekorationer inte påverkas utan det får man ta bort manuellt.

Det lättaste är oftast att helt enkelt att lyfta ur den inredning som är enkel att komma åt och borsta ansatta områden under ljummet kranvatten. Växter med mycket alger på kan ansas med sax eller så nyper man helt enkelt bort blad som har synliga algangrepp. Stenar kan man borsta med en liten men kraftig borste utan att ta ut dem ur akvariet. Glaset rengörs enklast med en algskrapa eller algmagnet. Avsluta en storstädning med ett vattenbyte så att du inte har kvar en massa alger och andra växtdelar i vattnet. Algerna bryts annars ner, frigör näringsämnen och förbrukar syre vilket i sin tur skapar goda förutsättningar för nästa algangrepp. Kom ihåg att INTE rengöra ditt filter samtidigt eftersom du vill ha kvar de nyttiga bakterierna.

Olika typer av alger

Kiselalger (Bacillarlophycea)

Kiselalger uppträder som bruna beläggningar på växter, inredning, akvarietillbehör och akvarieglaset och kallas ibland för brunalger. Denna typ av alger kräver tillgång till silikater och ammonium för att trivas, något som ofta finns i överflöd i nystartade akvarium. Innan nitrifikationsbakterierna har etablerat sig ordentligt i akvariet finns det inget som tar hand om det ammonium som tillsätts i akvariet genom fiskfodret och fiskarnas avföring. De små mängder silikater som algerna behöver finns i vanligt kranvatten.

I normalfallet kommer man tillrätta med kiselalger bara genom det vanliga underhållet med att skrapa rutorna och borsta bort algerna där man ser dem samt vattenbyten. Så småningom får de konkurrens av andra alger och nitrifikationsbakterierna och försvinner, men man bör även mata fiskarna mer sparsamt. Räkor, sniglar, ancistrusarter och pleco äter gärna kiselalger men ifall du har långvariga problem med denna typ av alg så kan du köpa ett vattentest och se hur mycket silikater det finns i ditt kranvatten. Skulle det visa förhöjda nivåer så finns det filtermedia som tar bort det.

Skäggalger

Skäggalger är ett uppstår oftast på långsamtväxande akvarieväxter som Anubias, eller på stenar och rötter i akvariet. Den vanligaste orsaken är bristande underhåll och obalans i akvariet så tätare vattenbyten och mer noggrann städning av akvariet kommer sannolikt att minska problemen på sikt. I planterade akvarium kan det vara läge att se över belysning, växtnäring och utfodringsschema för att komma tillrätta med eventuella obalanser.

Skäggalger är besvärliga att bli av med och sitter hårt på inredning och växter. Det kan vara svårt att få bort dem med en styv tandborste och sitter de på stenar kan man behöva använda en stålborste för att få bort dem. Skäggalger på växter tas lättast bort genom att klippa eller nypa bort angripna blad eller ansa bottentäckande akvarieväxter med en sax. Riktiga stenar och rötter kan man lägga i ugnen upp till ett par timmar på låg temperatur (75°C) ifall man inte vill använda kemikalier.

För att punktbehandla ett angrepp kan man använda någon form av “flytande kol”, som EasyCarbo. Det går till som så att man sänker vattennivån i akvariet så att man kommer åt att pensla eller spraya EasyCarbo direkt på algerna (överdosera inte) och låter det verka upp till en minut. Det verksamma ämnet heter glutaral vilket effektivt dödar alger. Tänk dock på att denna typ av punktbehandling inte åtgärdar grundproblemet.

Svävalger

Svävalger är det som man till vardags kallar “grönt vatten”. Akvarievattnet blir grönt och grumligt, ofta med en sikt på bara någon enstaka centimeter. Algerna förökar sig snabbt och även om man gör stora vattenbyten kommer de tillbaka inom någon dag. Genom att använda ett UVC-filter ser man oftast mycket goda resultat inom ett par dagar, men svävalgerna kan dyka upp igen när/om man släcker UVC-filtret ifall man inte tar tag i grundproblemet. Före man kopplar in UV-filtret så kan man göra ett stort vattenbyte och mörklägga akvariet under en period.

Långsiktigt så kan man plantera fler snabbväxande växter eller använda flytväxter som tar upp överskottet av näring. Kontrollera att solen inte kommer åt att lysa direkt på akvariet. Ibland kan ett för litet filter vara en bidragande orsak till att man får svävalger i akvariet.

Trådalger

Trådalger är en typ av alg som ser ut som gröna trådar eller hårstrån. De gillar stark belysning och passar gärna på ifall näringsvärden eller koldioxidnivåer varierar mycket, som till exempel ifall man använder CO2-injektion och oväntat får slut på CO2. Förutom den vanliga rutinen när man får algproblem (vattenbyten, bättre underhåll, balanserad utfodring osv) så är det manuell borttagning som gäller. De flesta rekommenderar att man använder en tandborste för att ta bort algerna. Algätande fiskar som Siamesisk algätare brukar också vara till stor hjälp för att bli av med denna typ av alg.

Ancistrus
Ancistrus är släkte av sötvattenslevande malar. Skäggmunsmalen är en mycket populär akvariefisk som kan hållas i de flesta sällskapsakvarium. De är härdiga, lättlekta och duktiga algätare (särskilt som unga), dessutom har de ett häftigt utseende! De blir ganska stora så se till så att du har ett tillräckligt stort akvarium.

Otocinclus affinis
Otocinclus är en liten mal i familjen Loricariidae. Eftersom den inte blir lika stor som Ancistrus passar den bra i mindre akvarium, men de vill gärna var i grupp på åtminstone 5-6 individer så akvariet får inte vara för litet heller. De är mycket duktiga algätare men behöver stödmatas och de är även ganska känsliga. Det är bäst att introducera dem när akvariet har varit igång ett bra tag och vattenvärdena är stabila.

Amanoräka
Amanoräkan (Caridina multidentata) är en av de mest populära algätarna som inte är en fisk. De är inte egentliga växtätare utan städar förutom alger upp det mesta i akvariet som foderrester, döda växtdelar, avföring osv. En stor fördel med dem är att de inte förökar sig så lätt som vissa sniglar gör eftersom deras yngel kräver bräckt vatten för att överleva. De hålls bäst i en grupp på 6 eller fler individer. De är fredliga men känsliga för nitrat.

Bild ID 164626540 | © Gorodok495 | Dreamstime.com

Cyanobakterier

Eftersom cyanobakterier inte är en växt utan en bakterie reagerar de inte nämnvärt på de medel som i vanlig fall används som bekämpningsmedel mot alger i akvarium..

Du kan behöva ett medel mot cyanobakterier för att få effekt.

Ett annat sätt att bli av med dem på är att mörklägga akvariet upp till en vecka om det är ett större angrepp. Mörkläggningen måste vara total, det får inte komma in något ljus överhuvudtaget. Under tiden som akvariet är mörklagt matar man inte fiskarna. Man kan behöva upprepa proceduren ifall man inte får ett fullgott resultat på första försöket. Mörkläggning kan göra att akvarieväxterna tar ordentligt med stryk och det löser egentligen inte grundproblematiken.

För att sedan långsiktigt motverka att cyanobakterierna kommer tillbaka bör man utöka sina underhållsrutiner med mer frekventa små vattenbyten och slamsuga bottensubstratet lite oftare.

Algätare

Ett vanligt och bra sätt att komma tillrätta med alger är att införskaffa invånare till akvariet som äter alger. Det finns några olika sniglar, räkor, malar och andra fiskar som brukar rekommenderas i dessa sammanhang och de allra flesta kan nog hitta en art som passar just deras akvarium.
Däremot finns det nog ingen algätare som äter precis alla typer av alger så man får anpassa sig efter vilken typ av alger som man har problem med eller vill bli av med. Det är också ganska stor skillnad i hur mycket alger de kan städa upp.

Siamesisk algätare
Siamesisk algätare är en av de mest populära fiskarna för att bekämpa alger. De äter mest alger när de är unga och de vill helst vara i grupp. Tänk på att de blir rätt stora, runt 15 cm som fullvuxna och då behöver de ett stort akvarium på 200 liter och uppåt.

Alghämmande växter

Med alghämmande växter menar man i allmänhet akvarieväxter som växer snabbt, är duktiga på att utnyttja de näringsämnen som finns i akvarievattnet och därför kan konkurrera ut algerna. Det är ett resonemang som egentligen inte är korrekt men kanske fungerar som tankefigur. Kväve och fosfor är två viktiga näringsämnen för växter. Kväve förekommer i atmosfären i gasform. Växter kan inte ta upp kvävgas (det kan dock cyanobakterier om gasen är löst i vatten) utan tar upp kvävet i dess jonform nitrat eller ammonium.

Akvarieväxter föredrar med få undantag ammonium som kvävekälla och kommer tillgodogöra sig den före nitrat. De kan även lagra nitrat vilket gör det till en mer stabil kvävekälla. Utan att gå in på alltför djupgående förklaringar så kan man säga att det är fullt möjligt att ha mätbara nivåer av nitrat i vattnet utan att påtaglig algtillväxt, men så fort man har mätbara nivåer av ammonium och en ljuskälla så kommer man få alger i akvariet. Det kan därför vara mer relevant att se över utfodringen och underhållet (tätare vattenbyten och ta bort döda växtdelar) än minska tillförseln av en kvalitativ växtnäring som använder nitrat som kvävekälla.

Hornsärv (Ceratophyllum)
Hornsärv är en snabbväxande, lättskött och vanlig vattenväxt som kan planteras i bottensubstratet eller användas som flytväxt. Det påstås att den dessutom avger alghämmande ämnen. Den tål att gallras regelbundet och är en av de växter som man med fördel kan plantera i akvariet direkt vid uppstart.

Hygrophila
Hygrophila är en växt vars naturliga hemvist är i Asien. Den är i likhet med Hornsärv en av de lämpligaste akvarieväxterna att plantera i ett nystartat akvarium då även den växer mycket snabbt. Man blir oftast tvungen att begränsa dess tillväxt genom att nypa av de yttersta skotten eftersom den annars kan konkurrera ut andra växter i akvariet. Bladen är långsmala och 2-4 cm långa. Kraftig akvariebelysning ger mindre blad och kortare internoder.

Vattenpest (Egeria densa)
Vattenpest har ett något större behov av ljus än Hornsärv och Hygrophila, men uppfyller man dess ändå relativt små krav så växer den både snabbt och frodigt. Den är livskraftig och klarar sig under suboptimala förhållanden men blir då tunn och blek i färgen. Den är enkel att propagera genom sticklingar och påstås avge ämnen som motverkar cyanobakterier.

Vallisneria
Vallisneria har ett upprätt växtsätt med ett långsmalt bladverk som inte skuggar andra växter om man inte låter den växa sig för hög. Denna akvarieväxt trivs bäst i ett “luftigt” bottensubstrat och när den får fart så kan den ganska snabbt nästan ta över ett akvarium. Den förökar sig spontant genom att skicka ut revor, dvs långsträckta växtskott från rotbollen som sedan rotar sig och skapar nya plantor.