Stäng
  • Kundservice i världsklass!
  • Fraktfritt från 695 kr*
Startsida  Guider, videor och tips  Akvarietips  Tigerlimia - Limia islai

Text: Paul V. Loiselle

Limia islai - Tigerlimia

Efter år av felidentifiering och förvirring har tigerlimia (Limia islai) blivit officiellt beskriven. Som några hobbyister upptäckt under de senaste åren är denna charmiga levandefödare väl värd att leta efter. Släktet Limia (Poey 1854) innefattar 24 beskrivna och ett antal obeskrivna arter.

Med undantag för en enda tvivelaktig art från Venezuela har alla samma ursprung från Stora Antillerna. Grand Cayman, Kuba och Jamaica är var och en ursprungsplats för en enda art.
Resterande har sitt ursprung från ön Hispaniola och av dessa är åtta kopplade till Miragoane, en isolerad sjö i sydvästra Haiti.

Tre arter Limia vittata (Bandlimia, Giuchenot 1852), Limia melanogaster (Svartbukslimia, Gunther 1866) och Limia nigrofasciata (Svartbandslimia, Regan 1013) har en lång historia och kom in i hobbyakvaristiken 1907, 1908 respektive 1921 (Sterba, 1966). Nio av de tio arterna introducerades till hobbyn på 1980- och 1990-talet, en period som kännetecknas av ett ökande intresse för levandefödande arter hos seriösa tandkarps-entusiaster.

Nya arter

Arten som är ämnet för denna artikel är en representant för den "nya vågen" av Limia-arter. Den nuvarande akvariepopulationen härstammar från fisk uppsamlad i den sydvästra viken av sjön Miragoane. Fiskens distinkta färg gav både dess allmänt erkända namn Tiger Limia men ledde även till dess felidentifiering som Limia garneri (Garniers limia, Rivas 1980). Den arten, som de flesta övriga Limia med ursprung i denna sjö, placeras i undergruppen Odontolimia. Dessa arter skiljer sig från andra undergrupper av Limia då de har färre men större tänder (Rivas 1980). Dan Fromm som var en av de första att ta med sig Lima-arter från Haiti till USA påpekade (Fromm 2000) att tänderna hos Tiger Limia placerade den i undergruppen Limia och att färgmönstret hos Garniers Limia skiljde sig väsentligt från Tiger Limia.

Rodet Roriguez-Silva och Pablo Weaver beskrev Limia islai formellt 2020. Artnamnet på Tiger limia hedrar den avlidne Dominic Isla som var en av de första som samlade in denna art och som bidrog till att etablera den i fångenskap. Enligt Roriguez-Silva och Weaver hade hanarna ett antal särdrag relaterade till anatomin av fortplantningsorganen, det i kombination med en smal kropp och svarta distinkta ränder gör att L. islai skiljer sig klart från alla för närvarande kända undergrupper av Limia.

Den enda representanten för undergruppen Limia som har samma ränder är Limia nigrofasciata (Regan 1913). Den är mer känd för entusiaster som svartbandslimia och arten kännetecknas av stor könsdiformism. Vuxna hanar har större kropp och en karaktäristisk förstorad ryggfena.

En molekylär analys av undergruppen Limia (Rodriguez-Silva och Weaver 2020) av L.nigrofasciata och L. islai visade att de var nära besläktade men tveklöst två distinkta arter vilket gjorde slut på den allmänna uppfattningen att Tiger Limia var resultatet av en hybrid mellan antingen L. nigrofasciata och L. perugiae (Perugias limia) eller L. melanonotata.

Limia islai kännetecknas av en stor variation med avseende på antalet ränder i sitt mönster. De mörka ränderna varierar i antal från fyra till tolv, de varierar även i bredd.

Fiskarna på bilden, holotypexemplaret av en hane med standardlängd 2,95 cm och en något mindre hona, är representanter för de med smala ränder och har åtta respektive 10 ränder. Som det framgår av den bifogade illustrationen har tigerlimia ofta färre men bredare ränder. Det återstår att fastställa huruvida fiskar med smala respektive breda ränder utgör olika färgmorfer eller om det helt enkelt rör sig om ett extremt exempel på naturlig variation.

limia islai breda ränder

Skötsel

Mitt första möte med denna Limia var på ett besök hos en vän efter att ha pratat inför Orange County C.O.A.S.T club i mars 2016. Jag blev imponerad av dess attraktiva färg, livliga utseende och att de fullvuxna fiskarna var så små; de största honorna hade en standardlängd på knappt 4 cm. I slutet på den följande månaden föreläste jag för Greater Cincinnati Aquarium Society i Ohio. Några tigerlimia ropades ut på deras auktion tog jag klivet och köpte mina första exemplar av denna art.

I syfte att bredda den genetiska basen hos min påbörjade population beställde jag ytterligare två par från Select Aquatics, en leverantör lokaliserad i Colorado. Fisken anlände i utmärkt skick och placerades ihop med fisken från Cincinnati i ett 19-liters akvarium.

Ett besök till Haiti 1988 hade gett mig möjlighet att utföra punktmätningar av vattenkvaliteten i ett antal olika livsmiljöer så jag var ganska säker på att jag inte skulle stöta på några svårigheter att tillhandahålla rätt vattenkvalitet till mina nykomlingar. pH-värdet i de olika habitat som jag mätte varierade från 7,2 till 8,0. Värdena för karbonat- (KH) och totalhårdhet (GH) var praktiskt taget identiska och varierade från 7° till 18° DH.

En blandning av lika delar vatten från Rahway, kranvatten från New Jersey och “omvänd osmos”-vatten tillsammans med en matsked malawisalt gav mig vatten med ett pH-värde på 7,2 med en total hårdhet av 17° DH och en konduktivitet på 650 µS/cm². En kraftig tillväxt av Vallisneria och Ceratophyllum tillsammans med användning av en särskild typ av filtermatta höll nitratnivåerna tillräckligt låga för att undvika onödiga vattenbyten. Doppvärmaren sattes till 22°C men då akvariet står när ett fönster i västerläge, höjde solljuset eftermiddagstemperaturen upp till 26°C.

Det officiella namnet Limia kommer från det latinska ordet för lera, limus, och hänvisar till tandkarparnas naturliga beteende när de äter. Likt andra detritusätande fiskar är L. islai enkla att mata i fångenskap. Jag matade mina fiskar med Zoo Med “Can o 'Cyclops” dagligen och kompletterade med två spirulinatabletter varannan dag. En blandning av levande Daphnia och mygglarver gavs då och då som ett extra komplement vilket var mycket uppskattat. Det var anmärkningsvärt att de slukade mygglarverna först innan de började äta Daphnia. Det talar för att denna art skulle fungera lika bra som larvätare i sitt hemland Haiti som när den bodde i en utomhusdamm i min trädgård.

Som tidigare nämnts är tigerlimia aktiva små fiskar. Då jag aldrig tidigare betraktat tandkarpar som de skarpaste knivarna i fisklådan tog det L. islai bara två dagar för att göra kopplingen mellan mig och utfodring. Eftersom deras enda sällskap i akvariet var två små Crossocheilus oblongus (Siamesisk algätare) kan jag bara spekulera i hur tigerlimia skulle bete sig i en större gemenskap. Hanar tolererar varandra snarare än att skapa en hierarki med en dominant alfahanne. Detta tyder på att L. islai är lämpliga att ha tillsammans med andra fiskar i liknande storlek och utan aggressioner. Med tanke på denna preferens för hårt alkaliskt vatten föreslår jag att det kan vara värt att prova denna art som sällskapsfisk (“dither fish”) till snäcklekare från Tanganyika eller mindre Julidochromis- och Telmatochromisarter.

Parningsbeteende

Uppfödning av tigerlimia är enkelt. Det är bara att sätta en fisk av vardera kön i ett litet akvarium och se till att mata dem väl! Till skillnad från den närbesläktade L. nigrofasciata uppvaktar inte tigerlimia-hanar honorna intensivt. Rodriguez-Silva och Weaver beskriver den manliga reproduktionsstrategin hos L. islai som ett bakhåll följt av en gonopodial tryckning.

Min observation stödjer det senare beteendet, men vanligtvis lägger hanar lång tid på att lukta på honorna för att kunna bestämma om de är mottagliga för parning vilket gör det osannolikt att när en parning väl sker, så är det oväntat. Men då en lyckad parning kräver honans samarbete så betecknar jag ändå uppmärksamheten hanarna ger som välkommen.

Honorna föder en kull 30 dagar senare. Medan de blir något fylligare allteftersom dräktigheten fortskrider blir en hona av arten L. islai inte nämnvärt större, till skillnad från många andra levandefödare. Kullarna är ganska små, mitt rekord var 15 yngel från en hona med standardlängd 3,75 cm. Med det sagt, det stora antalet avkommor som genereras av två honor tigerlimia efter en tre månaders vistelse i en utomhusdamm antyder att under vissa omständigheter så är större kullar är möjliga.

Yngel från L. islai är ganska robusta. Nyfödda mäter 1,0 cm i standardlängd och har en iögonfallande svart prick på ryggfenan. De kan äta artemia och finfördelade flingor och inom en vecka är de tillräckligt stora för att äta siktad Daphnia. Se till att mata L. islai väl, då äter de inte sina yngel. Trots att tiger limia har små kullar kan de föröka sig i en överraskande takt. Ynglen växer ganska snabbt. Hanarnas gonopod kan anas redan vid 2,5 cm storlek. Honorna får sin första kull vid 8 månaders ålder.

Tigerlimia är inte den mest iögonfallande representanten för släktet. L. nigrofasciata har mer imponerande fenor medan L. melanontata, L. melanogaster och L. vittata är mycket mer färggranna. Men vad L. islai saknar i utseende kompenserar den mer än väl genom sitt beteende och temperament. Dess blygsamma storlek som vuxen gör den till ett utmärkt val för mindre akvarier. Denna haitiska charmör är väl värd uppmärksamhet från alla akvarister.

Källor

Fromm, D. 2000. What is this fish circulating in the hobby as Limia (Odontolimia) garnieri? Livebearers 164:11-13
Rivas, L.R. 1980. Eight new species of poeciliid fish of the genus Limia from Hispaniola. Northeastern Gulf Science 4 (1 ): 28 - 38.
Rodriguez - Silva, R. and P.F. Weaver. 2020. A new livebearing fish of the genus Limia (Cyprinodontiformes: Poeciliidae) from Lake Miragoane, Haiti. Journal of Fish Biology 96: 1 360 - 1 369. https://doi.org/10.1111/jfb.14301
Sterba, G. 1966. Freshwater Fishes of the World. Revised English language edition. Studio Vista, London.


Dett är en översättning av artikeln Newly described — The tiger limia, Limia islai från Amazonas Vol 9 No 5 - Mexico, Depths of Diversity. Lösnummer av tidsskriften hittar du på vår hemsida, prenumerationer kan du köpa på Amazonas hemsida.

Din kundvagn(0 artiklar)

Kundvagnen är tom
Totalt: 0 kr
Till kassan