Dvärgskorpion (Liocheles australasiae) - Skötsel och fakta
Detta skötselråd är skrivet av reptilveterinär Jesper Agner Arnö
Inledning
Liocheles australasiae, med dess diskreta närvaro och intressanta levnadssätt, erbjuder en unik inblick i den komplexa världen av arachnider. Denna art, som hör hemma i de fuktiga och skuggiga regionerna i Sydostasien och Oceanien, visar på en anmärkningsvärd förmåga att anpassa sig till en mångfald av miljöer och levnadsvillkor. Som en av de mindre skorpionarterna, med en storlek på endast 3-4 cm, har Liocheles australasiae utvecklat specifika beteenden och överlevnadsstrategier som gör den både fascinerande och utmanande att sköta som husdjur.
Att förstå behoven och beteendena hos Liocheles australasiae är avgörande för att kunna erbjuda en miljö där de inte bara överlever utan också trivs. Deras diskreta natur och förmåga att anpassa sig till både mark- och trädlevande livsstilar öppnar upp för en rad möjligheter att skapa ett rikt och engagerande terrarium som efterliknar deras naturliga habitat. För hobbyister och skorpionentusiaster är det en belönande upplevelse att lyckas med skötseln av denna art, vilket kräver en djupare förståelse för deras specifika krav på omgivning och omvårdnad.
I de följande styckena kommer vi att utforska de olika aspekterna av skötselråd som är essentiella för att hålla en Liocheles australasiae hälsosam och aktiv.
Utseende och beteende
Liocheles australasiae blir som vuxen som regel runt 3 cm inklusive svans. Den relativt platta kroppen är som regel jämnt rödbrun till gulbrun. Svansen (metasom) är tunn i förhållande till många andra skorpioner, och giftgadden (telson) är gul. Klorna (pedipalerna) och benen har samma färg som kroppen.
L.australasiae är som regel en timid art som oftast hellre försöker fly än gå i försvarsställning. Om en individ känner sig stressad och inte kan komma undan använder den i första hand sina klor, och endast i yttersta nödfall tar den till sin giftgadd.
Arten förekommer på marken, där den gömmer sig under rötter, barkbitar, löv, i klippskrevor etc., men hittas också ofta uppe i träd.
Det går att hålla dessa skorpioner tillsammans med artfränder, förutsatt att man erbjuder dem tillräckligt stora terrarium. Det finns dock alltid en risk för slagsmål, och/eller kannibalism. Risken för sistnämnda ökar om skorpionerna är hungriga. De är även extra känsliga medan de ömsar, då en nyömsad skorpions skal är mjukt innan det hinner hårdna. Dräktiga honor vill även ofta dra sig undan från eventuella artfränder i förbindelse med födsel.
Vill man vara på den säkra sidan bör man hålla skorpionerna en och en, och bara släppa ihop dem vid eventuell parning (se även under avel – arten förökar sig ofta genom partenogenes).
L. australasiae är primärt aktiva under skymning och nattetid.
Terrarium
Vi rekommenderar ett terrarium på minst 30 x 30 x 30 cm till en individ, men som vanligt får terrariet gärna vara större. Som bottensubstrat är en jord och sandblandning att föredra, och man kan med fördel även blanda i torv/kokosfibrer/mossa för att bottenmaterialet ska hålla fukt bättre. Täck åtminstone delar av botten med gamla löv, tunna barkbitar, platta stenar etc. så att skorpionerna har gott om gömställen, och plantera gärna in levande växter. Se till att bottenmaterialet är åtminstone 10 cm djupt så att skorpionen kan gräva ner sig om de vill. Erbjud även gärna vertikala gömställen såsom stående korbarksbitar eller grövre grenar med lös bark etc.
Luftfuktigheten måste vara så pass hög så det inte finns risk att skorpionen torkar ut, tillför fukt genom att vattna/duscha dagligen, och se till att det finns gott om gömställen under barkbitar/rötter/löv/mossa/levande växter osv. för att skapa fuktigare mikroklimat. En vattenskål bör alltid finnas i terrariet.
Temperaturen i terrariet bör ligga på 24-28°C. För att uppnå denna temperatur kan man använda sig av en svag värmelampa placerad en bit ovanför terrariet (för att undgå uttorkning). Alternativt kan man placera en värmematta mot ena sidan av terrariet. Tänk på att skorpionerna gräver ner sig bland annat för att söka fukt och svalka, så det är viktigt att inte tillföra värme underifrån.
Terrariet bör ha någon form av allmänbelysning för att få till en uttalad dygnsrytm samt för at få växterna att trivas.
Gift
Giftet hos Liocheles australasiae anses inte vara särskilt farligt för människor. Som tidigare nämnt är det även vanligast att dessa skorpioner försvarar sig med klorna i stället för att försöka sticka med gadden.
Man bör dock naturligtvis komma ihåg att detta är giftiga djur, och alltid vara försiktig om man behöver hantera sina skorpioner. Man kan vara överkänslig mot giftet och få en mycket större reaktion på ett stick än vad man hade förväntat sig. Ta inga onödiga risker genom att hantera dem med händerna utan använd alltid redskap/mindre burkar om du t.ex. behöver flytta din skorpion.
Ska man lyfta upp en skorpion gör man det lättast genom att försiktigt fösa in den i en burk. Man kan även försiktigt lyfta skorpionen med en pincett/tång. Ta i så fall ett stadigt men försiktigt tag i svansen på dem, precis under deras gadd. Var försiktig så du inte klämmer för hårt och gör illa skorpionen, eller att du tappar den.
Föda
L.australasiae äter primärt små insekter och andra ryggradslösa djur i naturen. I fångenskap kan mata dem med syrsor, kackerlackor, mjölmask, gråsuggor etc. Tänk på att inte ge för stora bytesdjur, eller bytesdjur som rör sig väldigt snabbt. Många individer äter även avlivade insekter. Man bör, precis som med andra djur, sträva efter att variera kosten så mycket som möjligt.
Vanligast är att skorpionen ligger i bakhåll och väntar på att maten ska komma till dem, för att sedan hugga tag i dem med sina klor. Blir de tillräckligt hungriga kommer de dock även att aktivt söka föda och jaga. Gadden används som regel inte vid jakt.
En frisk skorpion kan gå i flera månader utan att äta. Vanligaste orsakerna till att de inte äter är att de ska ömsa, eller att de helt enkelt inte är hungriga. Erbjud mat varje till varannan vecka, beroende på hull och ålder (mata unga/växande individer oftare än vuxna) och plocka ut ej uppätna foderdjur efter ett dygn.
Avel
Liocheles australasiae förökar sig primärt genom partenogenes (”jungfrufödsel”), och behöver därmed inga hanar för att upprätthålla en population. Detsamma gäller i fångenskap – man behöver inte para skorpionerna för att de ska föröka sig, det räcker med att man har en könsmogen hona.
Har man både hanar och honor och vill para dem bör man, förutsatt att djuren inte redan går tillsammans, introducera hanen till honan under uppsikt. Vid tecken på aggression får man separera djuren och försöka igen. Tänk dock på att hanen tar tag i honans klor vid deras ”parningsdans”, vilket kan misstolkas som att de slåss.
I samband med parningsdansen lägger hanen sitt spermiepaket (spermatofor) på parken, och leder sedan honan fram så att hon kan ta upp spermatoforen med sin könsöppning. Honan använder sedan spermierna för att befrukta sina ägg.
Äggen utvecklas inne i honan, och det tar 12-18 månader innan ungarna föds. Efter födseln kryper ungarna upp på honans rygg.
Varje kull består som regel av 20-25 (upp till 50 st i extremfall) ungar, som vid födseln är helt färglösa. Klorna och gadden är heller inte helt utvecklade på de nyfödda skorpionerna. Under de första dagarna äter de ingenting, utan lever på gulsäcken de har kvar. Ungarna stannar kvar på mamman tills de har ömsat för första gången, och sedan börjar de gradvis att lämna mammans rygg. Hos L.australasiae stannar ungarna dock ofta kvar i närheten av mamman under en längre period, ibland helt upp tills de har ömsat för tredje, eller fjärde gången.
När man märker att mamman inte längre gömmer sig tillsammans med ungarna kan separera dem. Det kan fungera att låta ungarna växa upp tillsammans med de vuxna, men det finns risk att de blir uppätna. Ungarna kan hållas i grupp, eller individuellt, men även ungarna kan äta upp varandra om man inte ser till att man håller dem välmatade. Ungarna brukar vara lätta att få att äta avlivade och delade insekter, vilket underlättar utfodringen av dessa små skorpioner.