Startsida - CyberZoo  Guider, videor och tips  Alla skötselråd för terrariedjur  Ödlor  Dabbagam (Uromastyx spp) - Skötsel och fakta
Marockansk dabbagam solar i sitt terrarium

Dabbagam (Uromastyx spp.) - Skötsel och fakta  

Dabbagam - Inledning

Dabbagamer är taxonomiskt en underfamilj till agamider (familj Agamidae). Morfologiska efterforskningar har visat att denna underfamilj (Uromastycinae) består av två släkten, Uromastyx och Saara. Den senare består av endast 3 olika arter (S. asmussiS. hardwickii och S. loricata) och har ett östligare utbredningsområde än släktet Uromastyx. Båda släktena förekommer inom reptilhobbyn men Uromastyx är vanligare. De har på det stora hela liknande livsmiljöer och beteenden. Hur släktskapet ser ut mellan Saara och Uromastyx är inte helt klarlagt och det finns även osäkerheter bland arterna inom Uromastyx. Det är hursomhelst klarlagt att taxonomin inte är en faktiskt avspegling av släktets evolutionära historia.  

De båda släktena består av totalt 18 arter vars utbredningsområde sträcker sig från nordvästra Indien till de nordvästra delarna av Marocko. Söderut återfinns de i halvöken- och ökenområden från Somalia till Mauretanien (dock ej på sanddyner). Den största arten i släktet, Uromastyx aegyptia, återfinns på den arabiska halvön, Iran, Irak och Jordanien och kan bli mellan 75-90 cm lång. De minsta arterna som Saara hardwicki och Uromastyx geyri blir ca 25 cm långa. Marockansk dabbagam (Uromastyx nigriventris) blir som regel mellan 35 cm och 45 cm som fullvuxen.

Dabbagamer är marklevande ödlor och alla arterna är dagaktiva. Man bör dock tillhandahålla klättringsmöjligheter i form av stenformationer och grenar vilket de utnyttjar ifall det erbjuds. De kommer från karga områden där de lever i hålor som de gräver i den steniga jorden. När de känner sig hotade gömmer de sig i sin grotta eller en skreva med huvudet längst in. De blåser upp kroppen och låter den taggiga svansen fungera som försvar mot rovdjur.

Utbredningskarta för dabbagamer

För entusiaster inom reptilhobbyn är de ett mycket bra alternativ till den mer populära Skäggagamen eftersom de till skillnad från dem äter en helt och hållet vegetarisk kost. Därtill är de inte lika benägna att brumera i tid och otid som vissa Skäggagamer. På minussidan finns det överkomliga faktum att de behöver ett mycket varmt terrarium med mycket ljus.

Arter i familjen Uromasticinae har förekommit i djurhandeln sedan 1800-talet. Uromastyx acanthinura (Bell, 1925) har tack vare sin färgrikedom länge varit en av de arter man stöter på mest frekvent. Dabbagamer blir vanligen 15-20 år i terrarium men den hittills äldsta dabbagamen i fångenskap blev åtminstone 46 år gammal (U. nigriventris). Den äldsta dabbagamen som påträffats i det vilda var åtminstone 33 år (U. aegyptia). 

För entusiaster inom reptilhobbyn är Dabbagamer ett mycket bra alternativ till den mer populära Skäggagamen eftersom de till skillnad från dem äter en helt och hållet vegetarisk kost. Därtill är de inte lika benägna att brumera i tid och otid som vissa Skäggagamer. På minussidan finns det överkomliga faktum att de behöver ett mycket varmt terrarium med mycket ljus.

Alla arter i släktet Uromastyx står med på bilaga B av EU:s CITES-förordning. Det krävs alltså ett utförligt härstamningsintyg för att få lov att utföra kommersiella aktiviteter som att köpa eller sälja dabbagamer.

Dabbagam - Utseende

Dabbagamer har förekommit i djurhandeln sedan 1800-talet. Uromastyx acanthinura (Bell, 1925) har tack vare sin färgrikedom länge varit en av de arter man stöter på mest frekvent. Dabbagamer blir vanligen 15-20 år i terrarium men den hittills äldsta dabbagamen i fångenskap blev åtminstone 46 år gammal (U. nigriventris). Den äldsta dabbagamen som påträffats i det vilda var åtminstone 33 år (U. aegyptia). 

Hanar och honor inom samma art blir ungefär lika långa men hanar tenderar att ha bredare svansbas, proportionellt större huvud och framträdande "hemipenisbulor". Unga individer är i princip alltid enfärgade i bruna eller grå toner. Utfärgningen sker kontinuerligt för att nå sin topp vid 3-4 års ålder, samtidigt som ödlan blir könsmogen. Färgerna kan vara mer eller mindre uttalade beroende på kroppstemperatur, stressnivå och säsong. 

Bild på en ödla som solar i sitt naruliga habitat

Livsmiljö

Dabbagamer förekommer inom ett enormt landområde mellan breddgraderna 5°N och 35°N. Den absoluta majoriteten av området utgörs av öken eller halvöken, men vid kusterna finns områden med högre luftfuktighet och mer vegetation. Över stora områden understiger nederbörden 100 mm per år och luftfuktigheten ligger runt 30-40%.

Vissa arter finns i fuktigare områden än så, men på det stora hela så är det en grupp ödlor som på flera sätt anpassat sig efter långa perioder av extrem torka. Lejonparten av deras vätskebehov tillgodoses av den begränsade fauna som klarar ökenklimat och de växter som spirar när det sällsynta regnet väl kommer. Långa perioder med luftfuktighet över 60-65% anses kunna skapa problem som mun- eller svansröta, luftvägsproblem, bakterietillväxt och svårigheter att ömsa. 

De gräver sina bon i den steniga marken för att undkomma såväl kyla som värme. I deras naturliga livsmiljö fungerar hålan som en säker tillflyktsort som även hjälper dem att reglera kroppstemperaturen. De går aldrig särskilt långt från den och de har ett utmärkt lokalsinne vilket gör att de hittar sin egen håla även i områden där flera dabbagamer byggt närliggande bon. Vissa arter går inte bara i vinterdvala, utan även sommardvala (estivering) den varmaste tiden på året.

När man hör "ökenlandskap" tänker man kanske på sanddyner, men det är inte den typen av landskap som de lever i. Marken är hårt packad jord med mycket sten i olika storlekar. I terrariet bör substratet vara beskaffat så att de kan gräva och skapa hålor.

Bild på dabbagamens naturliga habitat, öken och berg

I naturen kan hålorna sträcka sig flera meter under jord så det är en god idé att inte snåla på terrariets storlek eller på mängden bottensubstrat. De utnyttjar även naturliga håligheter under buskar eller klippskrevor. Eftersom de gärna gräver så måste man se till så att eventuella stenar i terrariet inte ramlar och klämmer djuret. 

Dabbagam - Terrarium

Enligt Jordbruksverkets bestämmelser (L80) krävs ett terrarium på 0,64 m2 med en höjd på minst 40 cm för marklevande ödlor upp till 40 cm. Vi rekommenderar dock betydligt större terrarium till fullvuxna djur (minst ca. 1m2).

UVB-belysning, värme och belysning för Dabbagam

I de mest extrema miljöer där man hittar dabbagamer, som till exempel i Eritrea och de norra delarna av Somalia, kan temperaturen på marken bli högre än 60 °C. I terrariet bör man sikta på att komma upp i 45-55 °C rakt under solplatsen med en omgivande temperatur på ca 30 °C. Den kallaste delen i terrariet kan vara så låg som 22 °C. Forskning på U. aegyptia i Förenade Arabemiraten visade att temperaturen i hålan genomsnitt är 6 °C lägre än utanför, medan Uromastyx acanthinura verkar föredra en håla som håller en relativt konstant temperatur mellan 20-25 °C.

Blir det för varmt eller för kallt så kommer ödlan söka skydd. I naturen varierar tiden som ödlorna solar under året och under den varmaste säsongen är det vanligt att djuren söker skydd under den varmaste delen av dagen när temperaturen ligger över 35 °C.   

Alla dabbagamer placeras i Fergusonzon 4 vilket innebär att UV-index i terrariet bör ligga i den övre delen av spannet 4.0-6.0 men aldrig högre än 8.0. För att uppnå rätt temperatur och ett kraftigt ljusflöde rekommenderar vi en HID-belysning på 150 W. Det går även att använda ett Arcadia 12% UVB-lysrör men de avger inte mycket värme och inte lika stort ljusflöde som HID-belysning. 

HID-lampan kommer med all sannolikhet att behöva komplementeras med en eller flera halogenlampor för att uppnå en korrekt värmegradient. Vill man maximera ljusspektrat så är det inte fel att dessutom ha en lysramp med ett par vanliga T5-lysrör med dagsljus. På så sätt får man alla fördelar från respektive ljuskälla och ett spektrum som är behagligt för både våra och djurens ögon.

Vi rekommenderar att man försöker lösa djurens behov av värme med olika typer av lampor. I naturen kommer värme alltid uppifrån, även om solen värmer upp stenar som sedan strålar värme när solen gått ned. Det bör man försöka efterlikna i terrariet också genom att lägga stenar under värmelampan som kan ge värme efter lamporna släckts. Värmemattor skapar den onaturliga företeelsen att djuret blir varmare desto längre ner det gräver när det i själva verket borde vara tvärt om. Tycker man ändå att nattemperaturen blir för låg kan man med fördel inkorporera en karbonfilamentlampa som Arcadia Deep heat penetrator som har ett infrarött spektrum som liknar solens. Den avger inget synligt ljus och stör därmed inte djurets dygnsrytm.

Dabbagamer är solitära djur och förr eller senare brukar det brukar det uppstå aggressioner även mellan kullsyskon oavsett kön. Honor kan vara synnerligen när de skyddar sina ägg så det är inte bara hanar som slåss sinsemellan. Det är bara under parning som de under en begränsad period och under uppsyn kan hållas i samma terrarium.

Föda

I dabbagamernas naturliga habitat finns för det mesta inget överflöd av föda. I allmänhet utgör en handfull arter av perenna ökengräs majoriteten av födan, åtminstone under den torraste delen av året. Efter regn kan växtligheten öka markant och de får då tillgång till ett större utbud av arter vilket de utnyttjar. Tillgången till föda kan alltså variera stort under året och har en tydlig koppling till årstiderna. Variation är viktigt för att de ska få i sig alla näringsämnen de behöver, men det betyder inte att man ska överdriva mängden mat man ger vid varje tillfälle eller hur ofta de utfodras. I naturen äter vuxna djur inte varje dag och bör därför inte heller erbjudas föda varje dag. Kalcium- och multivitaminpulver bör användas för att säkerställa att din uromastyx får i sig alla vitaminer och mineraler.

Ökenlandskap är som bekant inte en frodig lustgård av näringsrika växter vilket gör det lätt att av välvilja övermata sin ödla. I huvudsak (>75%) så ska fodret bestå av fiberrika bladgrönsaker som Brassica (salladssenap), endiv, vatten- och bladkrasse, rucola, ärtskott, morotsblast och machésallad. Groblad, svinmålla och maskros är utmärkt foder som man kan plocka själv i naturen förutsatt att man gör det på en plats som inte är förorenad på något sätt. Grönkål och andra arter i den familjen av växter (broccoli, spenat, pak choy, brysselkål etc.) kan ges ibland men innehåller ämnen som kan hämma kalciumupptaget.

Squash, zucchini och morot (dock sparsamt) anses vara säkra grönsaker. Blommor från maskros, klöver, hibiskus, penséer, dahlia och krasseväxter är omtyckta. Dabbagamer äter även fröer och torra eller blötlagda baljväxter som röda linser, quinoa, ärtor, linfrö, hirs och chiafrön. I naturen äter inte dabbagamer frukt och som princip bör man därför avstå från erbjuda dem den typen av föda. Även grönsaker med mycket vätska som isbergssallad, tomat och gurka bör undvikas. Däremot kan man prova att ge olika typer av gräs- och örtblandningar eller sköldpaddspellets, exempelvis Zoo Med Natural Grassland.  

Avel av Dabbagamer

Som hos övriga reptiler är det kroppsstorleken som bestämmer när Dabbagamer blir könsmogna, snarare än åldern. Ödlorna blir som regel könsmogna vid 3-4 års ålder, beroende på hur mycket mat de har fått. 
Parningen kan se ganska våldsam ut – hanen försöker bita sig fast i honans nacke och kan nästan släpa runt henne innan själva parningen faktiskt kan börja. En hona som inte är parningsvillig kan lägga sig på rygg för indikera detta till hanen. Uromastyx spp. kan lägga 4-20 ägg/kull, beroende på art, och storlek på honan. 
Äggen kan inkuberas vid ca 33oC och kläcks då efter ca 60-70 dagar. 
För att stimulera till reproduktion kan man med fördel simulera en kallare period genom att successivt dra ner på antalet ljustimmar till 4-6/dygn över ca 2 veckor. Låt samtidigt temperaturen sjunka till rumstemperatur, förutom under de timmar då ljuset (inkl. värmelampan) är tänt. Håll detta antal ljustimmar och temperaturer i ca 1,5 månad och höj sedan temperaturer och ljustimmar successivt över 2 veckor igen.

Önskevärda terrarium tillbehör från Arcadia

Källor

Vad är en Dabbagam?

Dabbagam, eller Uromastyx, är en underfamilj till agamider. Det finns totalt 18 arter vars utbredningsområden sträcker sig från nordvästra Indien till de nordvästra delarna av Marocko. De är marklevande ödlor som är dagaktiva och är kända för att leva i hålor som de gräver i stenig jord.

Krävs det några speciella dokument för att hålla Dabbagam i fångenskap?

Ja, alla arter i släktet Uromastyx, inklusive Dabbagam, står med på bilaga B av EU:s CITES-förordning. Det krävs alltså ett utförligt härstamningsintyg för att utföra kommersiella aktiviteter som att köpa eller sälja Dabbagam.

Hur ser en Dabbagam ut?

Dabbagam har en knubbig kroppsform och en tjock svans som är kortare än ödlans kropp. Svansen täcks helt och hållet av taggar i kransformationer. De har korta lemmar och kroppen täcks på de flesta arter av homogena fjäll.

Vad äter en Dabbagam?

Till skillnad från många andra reptiler, består Dabbagamens diet helt och hållet av vegetariska livsmedel.

Vilka levnadsområden förekommer Dabbagamen i?

Dabbagamen förekommer i stora områden mellan breddgraderna 5°N och 35°N, huvudsakligen i öknen och halvöknen. Marken där de lever är hårt packad jord med mycket sten i olika storlekar. Dabbagamar gräver sina bon i marken för att undkomma kyla och värme.

Hur bör ett terrarium för Dabbagam vara inrett?

Terrariet bör vara inrett så att Dabbagamen kan gräva och skapa hålor, eftersom de gör just detta i vilt tillstånd. Man bör ha gott om stenar för klättring, men se till att de är stadiga så att de inte kan rasa och skada Dabbagamen.

Vilka temperaturförhållanden bör eftersträvas i ett terrarium för Dabbagam?

Terrariet bör ha en solplats med en temperatur på ca 45-55 °C med en omgivande temperatur på ca 30 °C. Den svalaste delen av terrariet kan vara så låg som 22 °C.

Hur länge kan en Dabbagam leva?

I fångenskap blir Dabbagamar vanligen 15-20 år, men den äldsta Dabbagamen i fångenskap levde över 46 år.

Är Dabbagamar aggressiva eller farliga?

Nej, Dabbagamar är inte kända för att vara aggressiva eller farliga. När de känner sig hotade, gömmer de sig i sin grotta eller en skreva och blåser upp kroppen, och låter sin taggiga svans fungera som försvar mot rovdjur.

Är Dabbagamar listade i EU:s CITES-förteckning?

Dabbagamar ligger under bilaga B i EU:s CITES-förordning, vilket innebär att ett härstamningsintyg krävs för att utföra kommersiell aktiviteter som att köpa eller sälja dessa ödlor.


↓ Följ oss på sociala medier ↓

Youtube logga Facebook logga Instagram logga TikTok logga

Din kundvagn(0 artiklar)

Kundvagnen är tom
Totalt: 0 kr
Till kassan