Stäng
  • Kundservice i världsklass!
  • Fraktfritt från 695 kr*
Startsida  Guider, videor och tips  Reptiltips  Dabbagam (Uromastyx spp) - Skötsel och fakta

Dabbagam (Uromastyx spp.) - Skötsel och fakta  

Dabbagamer är taxonomiskt en underfamilj till agamider. Morfologiska efterforskningar har visat att denna underfamilj (Uromasticinae) består av två släkten, Uromastyx och Saara. Den senare består av endast 3 olika arter (S. asmussi, S. hardwickii och S. loricata) och har ett östligare utbredningsområde än släktet Uromastyx. Båda släktena förekommer inom reptilhobbyn men Uromastyx är vanligare. De har på det stora hela liknande livsmiljöer och beteenden. Hur släktskapet ser ut mellan Saara och Uromastyx är inte helt klarlagt och det finns även osäkerheter bland arterna inom Uromastyx. Det är hursomhelst klarlagt att taxonomin inte är en faktiskt avspegling av släktets evolutionära historia.  

De båda släktena består av totalt 18 arter vars utbredningsområde sträcker sig från nordvästra Indien till de nordvästra delarna av Marocko. Söderut återfinns de i halvöken- och ökenområden från Somalia till Mauretanien (dock ej på sanddyner). Den största arten i släktet, Uromastyx aegyptia, återfinns på den arabiska halvön, Iran, Irak och Jordanien och kan bli mellan 75-90 cm lång. De minsta arterna som Saara hardwicki och Uromastyx geyri blir ca 25 cm långa.

De är i princip uteslutande marklevande och alla arterna är dagaktiva. Man bör dock tillhandahålla klättringsmöjligheter i form av stenformationer och grenar vilket de utnyttjar ifall det erbjuds. De kommer från karga områden där de lever i hålor som de gräver i den steniga jorden. När de känner sig hotade gömmer de sig i sin grotta eller en skreva med huvudet längst in. De blåser upp kroppen och låter den taggiga svansen fungera som försvar mot rovdjur.

För entusiaster inom reptilhobbyn är de ett mycket bra alternativ till den mer populära Skäggagamen eftersom de till skillnad från dem äter en helt och hållet vegetarisk kost. Därtill är de inte lika benägna att brumera i tid och otid som vissa Skäggagamer. På minussidan finns det överkomliga faktum att de behöver ett mycket varmt terrarium med mycket ljus.

Arter i familjen Uromasticinae har förekommit i djurhandeln sedan 1800-talet. Uromastyx acanthinura (Bell, 1925) har tack vare sin färgrikedom länge varit en av de arter man stöter på mest frekvent. Dabbagamer blir vanligen 15-20 år i terrarium men den hittills äldsta dabbagamen i fångenskap blev åtminstone 46 år gammal (U. nigriventris). Den äldsta dabbagamen som påträffats i det vilda var åtminstone 33 år (U. aegyptia). 

Utseende

Dabbagamer har en knubbig kroppsform och en tjock svans som är kortare än ödlans kropp. Svansen täcks helt och hållet av taggar i kransformationer. De har korta lemmar och kroppen täcks på de flesta arter av homogena fjäll. Könsdiformism förekommer men är inte uttalad hos vissa arter. I allmänhet är dock hanar mer färgrika än honor.

Hanar och honor inom samma art blir ungefär lika långa men hanar tenderar att ha bredare svansbas, proportionellt större huvud och framträdande femoralporer. Unga individer är i princip alltid enfärgade i bruna eller grå toner. Utfärgningen sker kontinuerligt för att nå sin topp vid 3-4 års ålder, samtidigt som ödlan blir könsmogen. Färgerna kan vara mer eller mindre uttalade beroende på kroppstemperatur, stressnivå och säsong. Honor har ljusa magar.

Livsmiljö

Dabbagamer förekommer inom ett enormt landområde mellan breddgraderna 5°N och 35°N. Den absoluta majoriteten av området utgörs av öken eller halvöken, men vid kusterna finns områden med högre luftfuktighet och mer vegetation. Över stora områden understiger nederbörden 100 mm per år och luftfuktigheten ligger runt 30-40%. Vissa arter finns i fuktigare områden än så, men på det stora hela så är det en grupp ödlor som på flera sätt anpassat sig efter långa perioder av extrem torka. Lejonparten av deras vätskebehov tillgodoses av den begränsade fauna som klarar ökenklimat och de växter som spirar när det sällsynta regnet väl kommer. Långa perioder med luftfuktighet över 60-65% anses kunna skapa problem som mun- eller svansröta, luftvägsproblem, bakterietillväxt och svårigheter att ömsa. 

De gräver sina bon i den steniga marken för att undkomma såväl kyla som värme. I deras naturliga livsmiljö fungerar hålan som en säker tillflyktsort som även hjälper dem att reglera kroppstemperaturen. De går aldrig särskilt långt från den och de har ett utmärkt lokalsinne vilket gör att de hittar sin egen håla även i områden där flera dabbagamer byggt närliggande bon. Vissa arter går inte bara i vinterdvala, utan även sommardvala (estivering) den varmaste tiden på året.

När man hör "ökenlandskap" tänker man kanske på sanddyner, men det är inte den typen av landskap som de lever i. Marken är hårt packad jord med mycket sten i olika storlekar. I terrariet bör substratet vara beskaffat så att de kan gräva och skapa hålor. I naturen kan hålorna sträcka sig flera meter under jord så det är en god idé att inte snåla på terrariets storlek eller på mängden bottensubstrat. De utnyttjar även naturliga håligheter under buskar eller klippskrevor. Eftersom de gärna gräver så måste man se till så att eventuella stenar i terrariet inte ramlar och klämmer djuret. 

Temperaturer

I de mest extrema miljöer där man hittar dabbagamer, som till exempel i Eritrea och de norra delarna av Somalia, kan temperaturen på marken bli högre än 60 °C. I terrariet bör man sikta på att komma upp i 48-55 °C rakt under solplatsen med en omgivande temperatur på ca 30 °C. Den kallaste delen i terrariet kan vara så låg som 22 °C. Forskning på U. aegyptia i Förenade Arabemiraten visade att temperaturen i hålan genomsnitt är 6 °C lägre än utanför, medan Uromastyx acanthinura verkar föredra en håla som håller en relativt konstant temperatur mellan 20-25 °C.

Blir det för varmt eller för kallt så kommer ödlan söka skydd. I naturen varierar tiden som ödlorna solar under året och under den varmaste säsongen är det vanligt att djuren söker skydd under den varmaste delen av dagen när temperaturen ligger över 35 °C.   

UVB-belysning

Alla dabbagamer tillhör Fergusonzon 4 vilket innebär att UV-index i terrariet bör ligga i den övre delen av spannet 4.0-6.0 men aldrig högre än 8.0. För att uppnå rätt temperatur och ett kraftigt ljusflöde rekommenderar vi en HID-belysning på 150 W. Det går även att använda ett Arcadia 12% UVB-lysrör men de avger inte mycket värme och inte lika stort ljusflöde som HID-belysning. 

HID-lampan kommer med all sannolikhet att behöva komplementeras med en eller flera halogenlampor för att uppnå en korrekt värmegradient. Vill man maximera ljusspektrat så är det inte fel att dessutom ha en lysramp med ett par vanliga T5-lysrör med dagsljus. På så sätt får man alla fördelar från respektive ljuskälla och ett spektrum som är behagligt för både våra och djurens ögon.

Vi rekommenderar att man försöker lösa djurens behov av värme med olika typer av lampor. I naturen kommer värme alltid uppifrån, även om solen värmer upp stenar som sedan strålar värme när solen gått ned. Det bör man försöka efterlikna i terrariet också genom att lägga stenar under värmelampan som kan ge värme efter lamporna släckts. Värmemattor skapar den onaturliga företeelsen att djuret blir varmare desto längre ner det gräver när det i själva verket borde vara tvärt om. Tycker man ändå att nattemperaturen blir för låg kan man med fördel inkorporera en karbonfilamentlampa som Arcadia Deep heat penetrator som har ett infrarött spektrum som liknar solens. Den avger inget synligt ljus och stör därmed inte djurets dygnsrytm.

Terrarium

Enligt Jordbruksverkets bestämmelser (L80) krävs ett terrarium på 0,64 m2 med en höjd på minst 40 cm för marklevande ödlor upp till 40 cm. Den minsta storleken är alltså ungefär 150x50x50 cm för en ensam ödla. Jordbruksverkets rekommendationer är minimimått, har man möjlighet är det alltid bäst att välja ett större terrarium och då får man också enkelt plats med bottensubstrat, inredning och belysning.

dabbagam terrarium

Inköpslista för Dabbagam

  • Ett terrarium på minst 0,64 m² och en höjd på minst 40 cm (för ödlor upp till 40 cm)
  • Dimbar armatur för värmelampa eller en termostat
  • Flera värmelampor
  • Sten för ödlan att sola på
  • Grenuttag (med timer)
  • UVB-belysning (förslagsvis Arcadia Pro T5-lysrör med 12% UVB eller en HID-belysning)
  • 100 liter bottensubstrat
  • Liten vattenskål
  • Gren att klättra på
  • Gömställen, ett vid varma delen av terrariet och ett vid den svalare
  • Termometer (en IR-termometer är ett smidigt alternativ)
  • Digital termometer/hygrometer
  • Köksvåg
  • Vegetabilisk foder
  • Mineral- och vitamintillskott
  • Övrig inredning

Dabbagamer är solitära djur och förr eller senare brukar det brukar det uppstå aggressioner även mellan kullsyskon oavsett kön. Honor kan vara synnerligen när de skyddar sina ägg så det är inte bara hanar som slåss sinsemellan. Det är bara under parning som de under en begränsad period och under uppsyn kan hållas i samma terrarium.

Föda

I dabbagamernas naturliga habitat finns för det mesta inget överflöd av föda. I allmänhet utgör en handfull arter av perenna ökengräs majoriteten av födan, åtminstone under den torraste delen av året. Efter regn kan växtligheten öka markant och de får då tillgång till ett större utbud av arter vilket de utnyttjar. Tillgången till föda kan alltså variera stort under året och har en tydlig koppling till årstiderna. Variation är viktigt för att de ska få i sig alla näringsämnen de behöver, men det betyder inte att man ska överdriva mängden mat man ger vid varje tillfälle eller hur ofta de utfodras. I naturen äter vuxna djur inte varje dag och bör därför inte heller erbjudas föda varje dag. Kalcium- och multivitaminpulver bör användas för att säkerställa att din uromastyx får i sig alla vitaminer och mineraler.

Ökenlandskap är som bekant inte en frodig lustgård av näringsrika växter vilket gör det lätt att av välvilja övermata sin ödla. I huvudsak (>75%) så ska fodret bestå av fiberrika bladgrönsaker som Brassica (salladssenap), endiv, vatten- och bladkrasse, rucola, ärtskott, morotsblast och machésallad. Groblad, svinmålla och maskros är utmärkt foder som man kan plocka själv i naturen förutsatt att man gör det på en plats som inte är förorenad på något sätt. Grönkål och andra arter i den familjen av växter (broccoli, spenat, pak choy, brysselkål etc.) kan ges ibland men innehåller ämnen som kan hämma kalciumupptaget.

Squash, zucchini och morot (dock sparsamt) anses vara säkra grönsaker. Blommor från maskros, klöver, hibiskus, penséer, dahlia och krasseväxter är omtyckta. Dabbagamer äter även fröer och torra eller blötlagda baljväxter som röda linser, quinoa, ärtor, linfrö, hirs och chiafrön. I naturen äter inte dabbagamer frukt och som princip bör man därför avstå från erbjuda dem den typen av föda. Även grönsaker med mycket vätska som isbergssallad, tomat och gurka bör undvikas. Däremot kan man prova att ge olika typer av gräs- och örtblandningar eller sköldpaddspellets, exempelvis Zoo Med Natural Grassland.  

Källor

https://www.researchgate.net/publication/284662204_Notes_on_the_diet_survival_rate_and_burrow_specifics_of_Uromastyx_aegyptius_microlepis_from_the_United_Arab_Emirates
Notes on the Diet, Survival Rate, and Burrow Specifics of Uromastyx aegyptiusmicrolepis from the United Arab Emirates

http://molevol.cmima.csic.es/carranza/pdf/Tamar%20etal%202018%20Uromasxtyx.pdf
Evolutionary history of spiny-tailed lizards (Agamidae: Uromastyx) from the Saharo-Arabian region

https://www.researchgate.net/publication/319943113_Uromastyx_nigriventris_Moroccan_Spiny-tailed_Lizard_Longevity
Uromastyx nigriventris (Moroccan Spiny-tailed Lizard). Longevity.

https://reptifiles.com/lizard-care-sheets/
Uromastyx (Uromastyx spp.)

https://cites.org/sites/default/files/eng/com/ac/22/E22-10-2-A6a.pdf
Uromastyx acanthinura (Bell, 1825) 

https://www.sunlandbreeders.com/uromastyx-care-sheet
Uromastyx Care Sheet

https://animaldiversity.org/accounts/Uromastyx_acanthinura/
Uromastyx acanthinura

Din kundvagn(0 artiklar)

Kundvagnen är tom
Totalt: 0 kr
Till kassan