Stäng
  • Kundservice i världsklass!
  • Fraktfritt från 695 kr*
Startsida  Guider, videor och tips  Reptiltips  Skäggagam (Pogona vitticeps) - Skötsel & Fakta

Skäggagam (Pogona vitticeps) - Skötsel & Fakta

SkäggagamFrances Baines en veterinär från England som redan i unga år fascinerades av djurlivet hemma i Hampshire. Hennes entusiasm för reptiler och andra djur har resulterat i en lång rad akademiska meriter som Master of Arts, Bachelor of Veterinary Medicine, medlemskap i Royal College of Veterinary Surgeons, och för ett antal år sedan blev hon utsedd som hedersmedlem i BIAZA (British and Irish Association of Zoos and Aquariums). Hennes forskning har publicerats i en rad olika artiklar och hon är en erkänd auktoritet över hela världen när det kommer till reptilbelysning. 

2004 började hon tillsammans med andra herpetologer studera UV-ljusets betydelse för reptiler, ett arbete som knappast kan underskattas och som haft stor betydelse för hur vi håller reptiler idag. Hon bidrar generöst med sina kunskaper i Facebookgruppen "Reptile lighting" och vi uppmanar alla intresserade av reptiler och reptilbelysning att gå med i gruppen!

Hon håller själv skäggagamer och detta är en omarbetad version av artikeln “
Your First Bearded Dragon - Care Information” som hon skrev 2017. Publiceringen och översättningen till svenska har skett med hennes godkännande. 

Vi har gjort vissa anmärkningar i texten för att den ska passa svenska djurskyddsregler och ett mer aktuellt utbud av terrarieteknik och andra relaterade produkter.

Om skäggagamer

Populärnamn: Skäggagam
Vetenskapligt namn: Pogona vitticeps
Ordning: Squamata (Fjällbärande kräldjur)
Familj: Agamidae (Agamer)

Skäggagam australienUrsprung: Centrala till (syd)östra Australien
Storlek: Vuxna individer blir oftast 45-60 cm med en "nos till kloak"-längd på 20-25 cm. De uppnår sin fulla längd på 1-2 år.

Livslängd: Tio år verkar fortfarande betraktas som en bra livslängd för en skäggagam, men det finns ett litet men stadigt ökande antal rapporter om skäggagamer som lever upp till 20 år eller mer. Allteftersom livsmiljön i fångenskap förbättras lever välskötta skäggagamer längre.

Livsmiljö: skäggagamer kan hittas över ett stort område i centrala och de östra inre delarna av Australien. De återfinns i ett brett spektrum av livsmiljöer men lever vanligtvis i torra busklandskap som sträcker sig in i de torra halvökenområdena och i utkanten av jordbruksmark. Det är dagaktiva heliotermer (solbadande reptiler som är aktiva under dagen). De är semiarboreala (delvis trädlevande) och hittas ofta solande på trädstammar eller staketstolpar, eller på topparna av buskar i deras ursprungliga livsmiljö. De solar vanligtvis i full sol tidigt på dagen, och sedan när de uppnått lämplig temperatur flyttar de in och ut ur lätt skugga och sol under resten av aktivitetsperioden. Vid mycket varmt väder på sommaren kan de dra sig tillbaka upp i ett träd, mellan stenar eller i tillfälliga hålor som de gräver i marken för estivation (sommardvala) och på vintern brumerar (övervintrar) de i liknande hålor.

Levnadsbetingelser i fångenskap

Skäggagamer behöver gott om utrymme och en intressant miljö för att trivas. Vissa djuraffärer menar att ett terrarium i trä eller glas med en längd på en meter är tillräckligt, men det håller jag verkligen inte med om!

Vår anmärkning: Jordbruksverket har i sitt dokument “L80” reglerat utrymmet som krävs för alla typer av mark- och trädlevande reptiler. Enligt svenska djurskyddsregler ska en fullvuxen skäggagam på 50 cm ha en markyta på minst 0,9 m² och en höjd på minst 50 cm, vilket exempelvis motsvarar ett terrarium på (L*B*H) 150 * 60 * 50 cm. Med tanke på att de är delvis trädlevande så är det en god idé att ha ett terrarium som är högre än 50 cm.


Unga skäggagamer växer mycket snabbt - cirka 5 cm i månaden! - och behöver ett så stort terrarium som möjligt. Det är bäst att börja med ett terrarium som från början tillgodoser det utrymme de kräver som vuxna eftersom du annars snart får köpa ett nytt. De är aktiva varelser som älskar att klättra; ett mycket större terrarium, kanske 120 cm högt, 120 cm långt och 100 cm brett utrustat med stora grenar eller hyllor för klättring och solning, och gömställen som skydd på marken, är ännu bättre.

Som ett alternativ kan ett vivarium med större golvyta men mindre höjd utformas med gömställen av natursten eller trä (som fixeras av säkerhetsskäl). Om naturliga material inte finns tillgängliga kan en enkel hylla byggas av trä. Det som behövs är ett förhöjt område som gör att din skäggagam kan sola på ett lämpligt avstånd (vanligtvis cirka 30 - 35 cm) under lampan, och några skyddade områden (som "gömställen" eller "grottor") i den svala änden och också vid den varma änden av terrariet.

Vår anmärkning: 30-35 cm är alldeles för nära ifall du använder HID eller Mercury Vapor-lampor (MVL). Det kan vara ett lämpligt avstånd för exempelvis Arcadia T5 D3+ 12.0 UVB, men vi rekommenderar alltid att man mäter med en SolarMeter 6.5r.

Ett terrarium i trä (till exempel i skivmaterial som OSB eller fukttålig formplywood) med glaspaneler eller dörrar i frontöppningen är bättre i många avseenden än ett terrarium helt i glas. Glasterrarium har dåligt isoleringsvärde vilket tillåter värme att försvinna mycket snabbt genom väggarna, vilket gör det mycket svårare att uppnå en god temperaturgradient. Genomskinligheten kan också göra att en skäggagam känner sig mycket sårbar; de kan aldrig riktigt förstå glas, och att omringas på alla sidor av en omvärld som de inte kan gömma sig för skulle förmodligen upplevas som stressande för alla djur.

Bottensubstrat

Detta är ett ämne orsakar hetsiga debatter bland de som håller skäggagamer! Det finns inget enkelt sätt att imitera den naturliga, hårda packade jorden som är så typisk för ett torrt australiskt landskap, för vi kan inte utsätta vårt terrarium för regn, vind och sol. Dessutom torkar grunda lager av sand och jord snabbt till damm inomhus. Många varningar ges om risken för "impaktion" - en blockering i tarmen, orsakad av svällande lösa underlag. Det är sant att vissa typer av underlag är riskabla. Majskorn, barkflis, träspån, grus och krossat valnötskal bör alla undvikas eftersom dessa är helt osmältbara, vissa har bitar med mycket vassa kanter och har en mycket större risk för impaktion om de sväljs. Det råder tvivel om så kallad ”Calci-Sand” också; det bildar fasta lerliknande klumpar när det utsätts för fukt och kan sannolikt även göra det i djurets tarm. Sättsand och andra typer av "skarp" sand är också riskabla. Sandlådesand används emellertid ofta av hobbyister, med få problem rapporterade. Det kan emellertid vara dammigt - vissa tvättar det för att ta bort dammet - och ren sandlådesand är olämpligt då skäggagamer har svårare att röra sig på lösa underlag.

bottensubstrat skäggagam

Blandningar av jord och sand, som till och med finns kommersiellt med varumärken som "Exo Terra Stone Desert", är något bättre. De kan fuktas före användning och om ett skikt pressas hårt ned medan det är fuktigt kommer det att bilda en ganska solid yta som kan bibehållas ett tag av om det hålls fuktigt.

Vår anmärkning: Ett bra bottensubstrat för skäggagamer består av 50% sand, 30% kokosfibrer (istället för torv) och 20% Zoo Med Excavator clay eller motsvarande. För att bibehålla fukt och tillåta att ödlan gräver så bör substratet vara 15-20 cm djupt.

Kokosfibrer har flera fördelar gentemot torv:

- Torv bildas långsamt och anses därför inte vara en förnyelsebar råvara.

- Torv som trädgårdsprodukt har hög fukthalt vilket i praktiken innebär att en stor del av dess vikt består av vatten. Det betyder att det blir en resurskrävande frakt i jämförelse med kokosfibrer som skickas vacuumförpackade.

- Kokosfibrer behöver en mindre mängd vatten för att uppnå samma fukthalt. Torv som torkat blir hydrofobisk och nästan omöjlig att återfukta.

- Kokosbriketter är processade och förpackade på ett sätt som gör att de i sig inte är ett tillhåll för sorgmyggor och annan ohyra.

- Kokosfibrer är mycket mer pH-neutralt än torv. Det kanske inte har så stor betydelse för djuret men kan ha betydelse ifall du vill ha levande växter i terrariet.

- Med kokosfibrer slipper du problem med torvmögel.

Det diskuteras ofta varför en reptil skulle äta bottensubstrat och/eller drabbas av impaktion. I naturen är det troligt att skäggagamer får extra kalcium i sin diet från att äta små torkade ben från döda djur, snigelskal och liknande föremål, och eventuellt även kalkrika mineraler. I fångenskap känner de verkligen igen och äter kalcium i pulverform och verkar till och med lockas till vita stenar (även om de inte får tillåtas äta dessa!).

Kalciumbrist, ofta till följd av D-vitaminbrist, är tyvärr ganska vanligt i fångenskap och man tror att detta kan leda till en "hunger" efter bottensubstrat. Risken för förstoppning är antagligen ökad hos djur med kalciumbrist eftersom dess muskelfunktion (inklusive tarmmuskelfunktionen) är nedsatt. Om ödlan dessutom inte kan uppnå optimal kroppstemperatur, kommer dess matsmältning och tarmmotilitet att vara dålig, vilket ytterligare ökar risken för blockering i tarmen om skäggagamen äter en stor mängd osmältbart underlag. Skäggagamer som hålls i rätt temperaturintervall och ges tillräckligt med tillförsel av kalcium- och UVB-belysning (för D-vitamin-syntes) bör inte känna sig tvugna att äta underlag, och om små mängder sväljs av misstag bör det passera utan skada.

Vår anmärkning: En frisk och välhållen skäggagam ska alltså inte bli förstoppad av “lösa substrat” som sand (med undantag av "Calci sand") och jord. En studie från 2017 på 529 skäggagamer visade av de som hållits på “lösa substrat” så var det väldigt få som drabbades av impaktion (eller “förstoppning”). Av de få som var förstoppade så var de allra flesta drabbade av parasiter och/eller MBD som i sig orsakar förstoppning.

Samma undersökning slår fast att “constipation is a common clinical symptom in bearded dragons that suffer from metabolic bone diseases and inadequate husbandry or feeding”, dvs att förstoppning snarare beror på brister i livsmiljön som för låg temperatur, otillräcklig UVB-belysning och brister i utfodringen.

Det är också en bra idé att lägga till vissa hårda ytor som natursten, skiffer eller liknande på botten av terrariet. Dessa tillåter en skäggagam att gripa ytan med sina klor och därmed slipa ner sina klor naturligt. Hårda plana ytor är också lättare att rengöra än lösa underlag. Skäggagamer producerar ganska mycket avföring och detta måste tas bort helt så snart som möjligt. Vuxna honor kommer också att behöva en djup låda med lämpligt substrat om de börjar producera ägg, vilket vissa gör även om de aldrig har parat sig.

Temperatur

Liksom alla reptiler kräver skäggagamer en temperaturgradient i terrariet (en eller flera solplatser och svalare områden) för att de ska kunna termoregulera. Att uppnå rätt temperaturer är absolut avgörande för en hälsosam, glad skäggagam. Skäggagamer klättrar naturligt och söker starkt ljus att solbada i, så de flesta hållare använder glödlampor som hänger över solplatser för att ge höga dagstemperaturer och ”dagsljus”. Temperaturen bör alltid kontrolleras med en dimbar termostat.

Vår anmärkning: En dimbar termostat kan inte användas tillsammans med HID eller andra UV-källor som inte är dimbara. Däremot fungerar de bra till värmemattor och värmelampor.

Lämpliga säkerhetsskydd eller skyddsnät bör också används ifall ödlan kan klättra upp och nå lamporna. Värmelampan ska hängas direkt ovanför solplatsen. De ska inte lysa i sidled, direkt i reptilens ögon. Eftersom skäggagamer är solälskande reptiler, bör värmelampan ha vanligt vitt "dagsljus" - undvik lampor som avger ljus i endast en färg som blått eller rött (svagt orange ljus är inte naturligt, som permanent solnedgång, och gör också normalt färgseende omöjligt) och det finns inget behov av att köpa dyra "reptillampor" - de är bara vanliga glödlampor med halogen eller volfram med en bild av en ödla på lådan!

Vår anmärkning: Lampor och armaturer av god kvalite avsedda för reptiler är anpassade för de höga temperaturer och fuktnivåer som kan uppnås. Dessutom är material, infästningar och montage för passande armaturer ofta utformade för att enkelt kunna användas i ett terrarium.

Värmelampor med smal strålningsvinkel (som ”spotlights”) bör också undvikas. Strålen dessa producerar är smal, och kommer bara att värma upp en del av en ödlans kropp. Det innebär en risk för brännskador på den upplysta delen medan resten av kroppen förblir kall.

En vanlig glödlampa av eller halogenlampa med bred strålningsvinkel (“flood”) och inbyggd reflektor är en mycket acceptabel värmelampa. Den producerar en stor mängd värme (infraröda våglängder) plus en liten mängd UVA och en måttlig mängd synligt ljus, koncentrerat i de gula, orange och röda våglängderna.

Ibland ser man att en lampa ska innehålla neodymium men spektrumet är inte märkbart bättre än en volframlampa. Neodymiumbeläggningen ökar inte mängden blått eller UVA - det absorberar bara en del av det röda, vilket gör att det resulterande ljuset verkar ha mer blå färg. Leta efter glödlampor av god kvalitet med inbyggd reflektor och minst en 30° strålningsvinkel som ger en bred och ljus solplats med rätt temperatur när den är ungefär 30 cm över djurets huvud. Solplatsen (värmen och ljuscirkeln) ska vara minst lika stor som hela ödlans kropp och ha en temperatur på cirka 40°C.

Vår anmärkning: Skäggagamer är beroende av kroppstemperaturen för att matspjälkningssystemet ska fungera. Ifall solplatsen inte når upp till 40°C kan de alltså bli allvarligt sjuka.

Det får inte finnas några små "heta fläckar" som kan bränna huden på ett djur som ligger under lampan. Det bästa sättet att skapa stora solplatser är att använda två, eller till och med tre lägre wattlampor i en grupp, snarare än en lampa med hög watt (till exempel tre lampor på 50 watt istället för en lampa på 100 watt). Använd keramiska, värmebeständiga fixturer och värmebeständiga elektriska kablar och använd alltid en dimmande termostat. Den kalla änden av vivariet kan närma sig rumstemperatur - cirka 25-28°C.

Det är fullt möjligt att skapa bra värmeplatser med endast glödlampor. Det synliga ljuset från dessa är emellertid ingenstans nära så ljust som solljus och är främst gult i färgen. Äventyrliga djurhållare som önskar öka det synliga ljuset i vivariumet kanske vill prova att lägga till metallhalogenlampor tillsammans med sina värmelampor. Det här är ”ljusbågslampor” som kräver en ballastkontroll (drivdon) och som inte kan styras av en termostat eller dimmas. Emellertid kan metallhalogen av god kvalitet hittas med "dagsljus"-spektra som närmar sig solljus i både spektrum och intensitet. De typer som används i skyltfönster avger UVA (vilket är bra för reptiler), synligt ljus och infraröd strålning i form av värme, men avger inte UVB.

Typisk effekt för dessa lampor är 35W, 50W och 70W, och drivdon som matchar effekten på lampan kan köpas separat. Lamporna kräver värmebeständiga fixturer och kablar, liksom alla värmelampor. Lampan startas av en spänningspuls så det rekommenderas att använda armaturer klassade för upp till 4 kV. Lampor med bred strålningsvinkel (“Flood”) bör väljas i första hand. Numera tillverkas metallhalogenlampor för reptiler (HID), och dessa avger UVB (se nedan). Dessa kan användas för att ge en UVB-gradient såväl som värme och extremt starkt synligt ljus.

Solens upp- och nedgång simuleras bäst genom att koppla belysningen till en timer. I deras ursprungliga livsmiljö upplever skäggagamer mörka, svala nätter och ljusa, varma dagar. Därför behöver natten vara sval och mörk (inga "nattlampor"; de kan se rött och blått ljus perfekt, precis som vi kan). Ingen värme eller ljus krävs för ungdjur eller vuxna skäggagamer som hålls inomhus om rumstemperaturen inte sjunker under 18° - 21°C. Bakgrundsvärme för mycket unga skäggagamer, om det anses nödvändigt, kan tillhandahållas på natten av en värmematta med lågt wattantal som fästs på en bakvägg (inte på golvet) eller en keramisk värmare i en låg nattinställning.

Konstgjorda värmestenar med inbyggda värmare eller värmemattor på golvet i vivarium rekommenderas inte för skäggagamer; de känner värme uppifrån, inte underifrån, och kan bränna buken om de somnar på dessa.

Sammanfattning

Temperatur dagtid på solplatsen: 40°C (38-42°C)
Allmän bakgrundstemperatur dagtid: 27°-29°C
Temperatur dagtid i kalla delen av terrariet: 25°-28°C - aldrig varmare än 30°C
Allmän bakgrundstemperatur på natten: ca 18°-21°C för vuxna; ungefär 24°-27° C för ödleungar.

Det är vanligtvis nödvändigt att experimentera med värmelampornas effekt och placering för att uppnå dessa temperaturer vid upprättandet av ett nytt vivarium. Att placera termometrar med angivelser om maximal/minsta temperatur på utvalda platser, eller ännu bättre, att använda en IR-termometer som mäter temperaturen kontaktlöst via infrarött ljus är de överlägset bästa sätten att göra detta på. En sådan termometer kan vara det bästa köpet du gjort! Kontrollera temperaturen på solplatsen regelbundet. På varma sommardagar när bakgrundstemperaturen är hög, kan temperaturen på solplatsen vara mycket högre än på vinterdagar då luften är sval. Höjden på värmelampan eller dess effekt kan behöva justeras med de skiftande säsongerna.

Dimmningstermostater är viktiga för att kontrollera glödlampor och oavsiktlig överhettning i alla utom de allra största terrarier. Detta är mycket farligare än kallt. Om en lampa går sönder och vivariet svalnar till rumstemperatur blir reptilen kall och inaktiv, men kommer att klara sig så länge som 24 - 48 timmar eller mer (precis som på vintern i naturen). Men om lufttemperaturen överskrider reptilens kritiska maximum, och den inte kan hitta en sval plats att kyla ner sig på kommer den mycket snabbt att dö en mycket obehaglig död. För skäggagamer är den kritiska temperaturen cirka 46-47°C; om kroppens inre temperatur når 46°C kommer döden att inträffa.

Ett enkelt sätt att skydda din skäggagam mot oavsiktlig överhettning är att placera termostatsensorn i den svalaste delen av vivarium och ställa in den på 30°C. Om den svala delen sedan börjar bli för varm kommer termostaten att dämpa sollampan. Vid alla andra tillfällen tillåter den sollampan att löpa med full ljusstyrka (vilket ger nödvändigt ljus och värme på solplatsen).

UVB-belysning

UVB är livsnödvändigt för skäggagamer. Utan UVB-ljus kan skäggagamer inte syntetisera vitamin D3 i huden. D3-vitamin behövs för att möjliggöra absorption av kalcium från tarmen; kalcium är viktigt för benhälsa och tillväxt och för normal muskelfunktion, bland annat. Tillräcklig vitamin D3 är också avgörande för immunförsvarets normala funktion och har komplexa verkningar på hjärnan och beteendet, hjärtat, bukspottkörteln, huden och många andra organsystem. Det spelar också en viktig roll i förebyggandet av cancer. Utan adekvat vitamin D3 och kalcium kommer metabolisk bensjukdom (MBD) uppstå. Detta är tyvärr en av de vanligaste åkommorna för reptiler i fångenskap, men den är fullt möjligt att förhindra.

UVB skäggagam

D3-vitamin kan tillhandahållas genom att ge det som ett vitamintillskott men den dagliga mängden som behövs är okänd. Det är mycket mer naturligt att låta ödlan syntetisera sitt eget vitamin D3 genom att tillhandahålla en bra UVB-lampa. Vanliga hushållslampor och "basking lamps" som säljs i husdjursbutiker avger INTE UVB-ljus utan en speciell UVB-emitterande lampa måste också användas. UVB-lampor finns i fyra grundtyper:

(1) Standard (T8) UVB-lysrör och kompakta lysrörslampor (t.ex. spirallampor)
(2) T5 High-Output (T5-HO) UVB-lysrör
(3) UVB-emitterande kvicksilverångelampor (Metal Vapour, eller MVL)
(4) UVB-emitterande metallhalogenlampor (t.ex. HID)

Med UVB-lampor kan man tillhandahålla UVB på två olika sätt, "solstrålemetoden" och "skuggmetoden”.

Vår anmärkning: T8-lysrör och kompakta lysrörslampor (t.ex. spirallampor) har i princip spelat ut sin roll vad gäller UVB-belysning, åtminstone för skäggagamer. Idag används T5-lysrör i olika styrkor och avstånd för “skuggmetoden” och metallhalogen (som HID) eller MVL-lampor i kombination med T5-lysrör för “solstrålemetoden”. Båda metoderna kan användas för att uppnå ett korrekt UVI på solplatsen för skäggagamer men metallhalogen och MVL- lampor har ett mycket större ljusflöde vilket gör att den typen av lampor i kombination med ett eller två lysrör som avger UVB ger den bästa simuleringen av solljus. Var dock försiktig med att kombinera metallhalogenlampor som avger UVB och T5-lysrör som avger UVB i terrariet då den kombinationen med all säkerhet ger ett för högt UV-index i ett terrarium med en höjd på 50-60 cm.

“Skuggmetoden” är mest lämpad för nattaktiva arter och arter som emellanåt solbadar i delvis solljus, exempelvis vissa geckos och ormar i Fergusonzon 1-2. “Solstrålemetoden” är mycket mer lämpad för soldyrkande arter som skäggagamer. Detta kräver antingen UVB-emitterande T5-HO lysrör, mercury vapor-lampor eller metallhalogenlampor. En lämplig nivå för skäggagamer är runt UVI 3 - 5 på solplatsen, med en gradient som faller till noll i full skugga. Det är viktigt att köpa en lampa av god kvalitet, och de flesta fall får du det du betalar för. UVB-belysning är inte billig att producera.

pogona vitticeps UV-index

“Solstrålemetoden” med T5 High-Out fluorescerande lysrör
Dessa är mycket pålitliga UVB-källor med ett bra spektrum och utmärkt livslängd - ett helt år eller mer innan de behöver bytas ut. Om du inte har en UV-indexmätare (Solarmeter 6.5r) för att övervaka UVB-nivån bör dock lysröret bytas ut var 12:e månad eftersom UVB-emissionen minskar med tiden även om röret fortfarande verkar ljust. T5 UVB-lysrör som avger lämplig mängd UVB för skäggagamer inkluderar Arcadia T5 D3 + 12% UVB-rör och ZooMed T5HO Reptisun 10.0 UVB-rör. T5-HO-rör är mycket tunnare än de välkända T8-rören med 28 mm diameter. De behöver en armatur avsedd för T5-lysrör.

T5 ger en bred zon med höga nivåer UVB, som direkt morgonsolljus, under röret. Om de används i en armatur (som har en inbyggd reflektor) eller med en reflektor som fästs med clips direkt på röret kan de ge ungefär UV-index 3-5 på 30-35 cm avstånd. T5-röret måste placeras i den varma änden av terrariet, så att den lyser upp samma område som värmelampan. Reptilen kommer då att få ganska korta exponeringar av UV-ljus med hög intensitet med "solljusnivåer", varje gång de solar sig, och när de rör sig utanför värmelampans ljuskägla så rör de sig också ut ur området med UVB. Längden på röret bör väljas så att det inte sträcker sig mer än hälften av terrariets längd, vilket gör skapar en gradient som blir skugga vid den svala änden. Detta verkar ge ganska naturliga förutsättningar för arter som har detta beteende i naturen, som skäggagamer. T5-röret bör inte vara närmare än 30 cm från ödlan vid den närmaste punkten, om lysröret sitter i en armatur eller används med en reflektor. (Om det används utan reflektor, eller om det finns nät mellan lampan och djuret, kommer UVB-nivån under lampan att reduceras en hel del och röret behöver hängas ungefär 20 cm ovanför ödlan). Det får inte vara glas- eller plastskivor mellan lampan och djuret så dessa blockerar UVB helt.

“Solstrålemetoden” med metallhalogen (HID) eller mercury vapor-lampa
Metallhalogen eller mercury vapor-lampor som avger UVB-ljus ger fokuserade strålar med ganska intensiv värme, ljus och UVB. Även om det finns flera märken tillgängliga, varierar kvaliteten på deras UVB-produktion mycket. Det är viktigt att välja en så kallad “Flood”-lampa med bred strålningsvinkel. Man bör även vara medveten om att UVB-mängden som lamporna avger kan variera mellan batcher, även från de bästa kvalitetsmärkena.

Vår anmärkning: Svårigheterna att framställa en Mercury vapor-lampa eller HID-lampa vars UBV-strålning inte varierar mellan olika exemplar beror på att en liten skillnad i glasets tjocklek eller sammansättning, eller tjockleken på innerbeläggningen, eller vinkeln som bågröret monterats, kan ha betydande konsekvenser för ljusspektrat. En tillverkare som tillhandahåller lampor av god kvalité menar att de inte kan garantera mer än en +/- 30% toleransnivå på specifikationen för deras Mercury vapor-lampor. Om du inte har en UV-indexmätare, följ tillverkarens avståndsrekommendationer med försiktighet!

På nära håll kan UV-strålningen vara mycket intensiv. Mercury vapor-lampor har vanligtvis en frostad eller mjölkaktig vit framsida; detta sprider ljusflödet. Lampor med helt klara glasfronter har för smal spridningsvinkel och är olämpliga. Metallhalogen har ett stort ljusflöde och UVA, och dessutom mycket bättre ljusspektrum än mercury vapor-lampor. Tyvärr är de inte lika enkla att använda. Som beskrivits ovan kräver HID-lampor drivdon.

Om metallhalogen ska användas som huvudkälla för UVB, rekommenderas det att kontrollera UV-nivån minst en gång per månad, eftersom vissa tappar sin UVB ganska snabbt och kan behöva ersättas inom 6 månader.

Mercury vapor-lampor och metallhalogen producerar mycket värme, och på grund av hur de fungerar kan de inte användas med en dimmer eller en termostat. Eftersom överhettning av terrariet kan äventyra ödlans liv är det säkraste sättet att använda dessa att välja en watt-antal som inte ensamt ger kan ge tillräckligt med värme för solplatsen och koppla ihop den med en värmelampa med lägre watt till en dimningstermostat. Detta ger den extra värme som behövs, men på ett kontrollerat sätt.

Ha gärna god säkerhetsmarginal till tillverkarens instruktioner när dessa lampor används eftersom de avger stora mängder värme och UVB på nära håll. Om terrariet är lägre än en meter placeras de bäst ovanpå nättaket istället för att placeras inuti ett terrarium med ett fast tak. Detta eftersom själva lampan kommer att hänga ner 20-25 cm i terrariet. Om lampan monteras på insidan av terrariet är det viktigt med utmärkt ventilation för att förhindra att varm luft byggs upp. När lampan placeras ovanför ett nättak kommer den heta luften dock att stiga fritt in i rummet och kraftigt minska risken för överhettning. För att tillhandahålla bästa ljus och värme på solplatsen bör värmelampan kopplas till en dimningstermostat och placeras så nära UVB-lampan som möjligt.

Gryning, skymning, dag och natt

Skäggagamer är dagaktiva (vakna på dagen och sover på natten) och med belysning kopplad till timers kan man simulera en bra dygnsrytm för sin “skäggis”. På sommaren är 14 timmar ljus (med UV) per dag perfekt; detta kan minskas successivt under flera veckor till 8 timmar per dag på vintern och ökas igen på våren. Av praktiska skäl anpassar många djurhållare dygnsrytmen till solens naturliga upp- och nedgång. En enkel "skymning och gryning"-effekt kan uppnås genom att ställa in timers så att det gyllene ljuset från värmelampan tänds 15 - 30 minuter före den starkare, blåvita UVB-lampan och att värmelampan förblir tänd i 15 - 30 minuter efter UVB-lampan släcks för natten. Sofistikerade automatiska dimningsanordningar finns tillgängliga för att uppnå en ännu mer realistisk "skymning" och "gryning" med glödlampor, men det är viktigt att komma ihåg att UVB-lysrör, metallhalogen som HID och mercury vapor-lampor inte kan dimmas.

Skäggagamer utomhus på sommaren?

Det är bara tillräckligt varmt i Sverige några dagar eller någon vecka per år för skäggagamer att vara ute och sola i direkt solljus. Men dagar när rätt temperatur uppnås för solbadande kan man under kortare stunder låta sin skäggagam vara utomhus. Den måste i så fall ha tillgång till ett svalt skuggat område och en vattenskål. Frestas aldrig att ställa ett glasterrarium ute i solen; temperaturen skulle stiga till farliga nivåer mycket snabbt inuti, och UV tränger inte genom glaset ändå! Området som ödlan vistas i måste vara säkert för att undvika rovdjur som katter, hundar och rovfåglar. Ödlan ska helst inte lämnas obevakad. De är goda klättrare och de kan också klämma sig mellan mycket små glipor och till och med gräva hål i gräs eller jord.

Foder

Skäggdjur kräver en blandad diet av insekter och vegetabilier. I deras ursprungliga livsmiljö är tillgången till ofta knapp. Frodig grön vegetation växer endast på våren efter regn; vid midsommar reduceras det mesta till torra stjälkar och grova löv. Insekter finns heller inte i överflöd året runt. Skäggagamer vandrar inte i gröna fält av vattenkrasse, kål och bönor i utmarken. Inte heller hittar de skålar fulla av feta zophobas eller syrsor! Skäggagamen har utvecklats till att äta vad den kan hitta; i själva verket "det kanske inte finns mat i veckor efter att den här måltiden är slut". En av de största riskerna för deras långvariga hälsa är därför övermatning, särskilt av insekter, och en obalanserad diet som innehåller för mycket levande mat och inte tillräckligt med fiber, kalcium, vitaminer och mineraler från mörka löviga näringsrika "grova grönsaker" (motsatsen till isbergssallat).

Vegetabilier som utgör lämplig stapelmat inkluderar maskros, grönkål, senapskål, salladssenap, endiv, vattenkrasse, bladkrasse, malvablad, machesallad och groblad. Grönkål och andra medlemmar av kålfamiljen, såsom brysselkål, broccoli, spenat, pak choy, och mangold kan ges ibland, men alla innehåller antingen höga halter oxalater (som hindrar upptaget av kalcium) och/eller goitrogener som kan påverka sköldkörtelfunktionen. Så de bör inte utgöra en hög andel av kosten. Ätbara blommor inkluderar maskros och höstfibbla, kaprifol, malva, ros, blomsterkrasse och hibiskus. Se till att inga bekämpningsmedel har använts - mata inte med butiksköpta blommor, de flesta har sprayats med bekämpningsmedel.

Lämpliga grönsaker inkluderar pumpa, butternutpumpa och annan squash, haricots verts, palsternacka, morot, sockerärtor, selleri, zucchini och röd eller grön paprika. Dessa kan skäras i små bitar eller rivas efter behov. Grönsaker är inte stapelfoder men de bör ges ibland som en del av en balanserad diet. Riven butternutpumpa är en favorit bland skäggagamer, och dess höga vatteninnehåll gör dem ovärderliga för att hålla en skäggagam hydratiserad när den återhämtar sig från sjukdom eller skada.

Frukter som små druvor, banan, hallon, jordgubbar, björnbär eller mango kan vid enstaka tillfällen erbjudas som godis, men deras höga sockerinnehåll gör att det inte bör ske regelbundet.

Allt foder ska ges i en skål som i möjligaste mån placeras på avstånd från löst underlag såsom sand, som tyvärr täcker fuktiga färska grönsaker alltför lätt. Blad kan hållas färska genom att erbjuda dem i en liten skål med vatten.

Zophobas SkäggagamBland animaliska livsmedel ingår syrsor (bruna eller svarta), kackerlackor, gräshoppor, mjölmaskar och zophobas. Dessa odlas på kommersiella “insektsfarmar” och bör köpas i små mängder, antingen direkt från insektsuppfödaren eller så snart de levereras till djuraffären. De levereras i kar som endast innehåller torrkli, men de kommer inte att leva länge i dessa. De måste skötas om ordentligt och matas väl om de ska ha något näringsvärde för en skäggagam. De bör så snart som möjligt placeras i ett lämpligt, tillräckligt ventilerat och rent kärl eller plastbehållare och erbjudas lämplig mat.

För alla insekter som anges ovan ska torkat pulverformigt spannmålsbaserat livsmedel (som torrfoder för katt- eller hund, hönsfoder eller pellets för fiskar, allt mals till ett pulver i en mixer) erbjudas, tillsammans med färska gröna blad (för gräshoppor) eller löv och/eller skivade rotgrönsaker (för de andra arterna). Den färska maten tillhandahåller all fukt som de behöver, så vatten är inte nödvändigt. Den färska maten måste emellertid bytas ut mycket ofta och får aldrig mögla, eftersom det kan leda till att svampgifter byggs upp i insekterna som äter det, som sedan kommer att ätas av ödlan. Färskt foder bör också hållas åtskilt från torrmat, eftersom dess vatteninnehåll kommer att fukta den torra maten och orsaka att detta också utvecklar mögel. Speciella "gut loading"-foder finns att köpa; men om insekterna får en hälsosam kost är dessa inte nödvändiga. Alla döda insekter måste avlägsnas på en gång, annars kommer kropparna att ruttna och förorena kärlet. Gräshoppor och kackerlackor, om de ska hållas under en längre tid, behöver en varm miljö - antingen krävs en värmelampa eller värmematta. Se efter din levande mat så kommer din ödla också att trivas.

Insekter bör inte släppas ut i terrariet i mängder som reptilen inte kan äta på en gång. Särskilt syrsor kan gömma sig i otillgängliga hörn och bita de sovande drakarna på natten. Det enklaste sättet att mata en ödla på är att placera insekterna i en vid syltburk (där de kan vara lätt pudrade med kalciumpulver efter behov) och antingen mata dem direkt från burken eller tippa ner dem i en grund matningsskål som de inte kan klättra ut ur. Denna metod undviker också att substrat som sand äts tillsammans med insekterna.

Ödleungar kräver utfodring två gånger om dagen med grönsaker och mycket små insekter. För en sund tillväxt är det viktigt att vegetabilier utgör en stor del av kosten. Finhackade grönsaker bör finnas tillgängliga dagligen. Unga drakar kan vara motvilliga att äta vegetabilisk mat till en början men för att uppmuntra dem kan man prova att erbjuda grönsakerna en halvtimme före dagens första animaliska livsmedel. Levande mat kommer i första hand att bestå av små syrsor. Större byten får aldrig erbjudas eftersom stora osmälta matrester kan trycka på bäckenryggen och orsaka förlamning. Syrsor är idealiska men de får inte vara längre än avståndet mellan ödleungens ögon. Mata bara så många som de kan äta på 5 minuter; övermatning kan orsaka problem. Syrsorna bör vara väl matade och mycket lätt dammade med kalciumpulver för att säkerställa tillräckligt med kalcium i ödleungens kost. Två gånger i veckan ska syrsorna dammas med ett vitamin/mineraltillskott istället. Mycket små kackerlackor, svarta syrsor och gräshoppor kan införas gradvis för att variera kosten. Mjölmaskar, som har hårt kitin och därför är svårare att smälta, undviks bäst.

Unga ödlor upp till 6 månaders ålder växer mycket snabbt och kommer att äta enorma mängder av både insekter och grönsaker, som ovan. Mata dagligen; det är viktigt att uppmuntra dem att äta massor av grönt eftersom de alltid är hungriga i denna ålder. Övermatning av protein och fettrika insekter som ligger lågt i kalcium men högt i fosfor kan resultera i för snabb tillväxt och metaboliska störningar eller fetma och öka risken för fettleversjukdom. Öka storleken på insekterna gradvis, till 8-10mm vid cirka 7-8 veckors ålder, och så vidare. Väldigt stora levande livsmedel som zophobas undviks bäst före 6 månaders ålder.

Vuxna skäggagamer bör i takt med att tillväxten avstannar minska sitt foderintag rejält om de inte ska avlas på. Det är mycket viktigt att undvika övermatning av insekter i vuxen ålder, eftersom dieter med högt fettinnehåll och proteiner påverkar lever och njurar och kan förkorta ödlans livslängd. Vegetariska livsmedel blir en mycket viktigare del av kosten och färska vegetabilier bör erbjudas dagligen. Insekter (t.ex. stora syrsor, zophobas, gräshoppor, kackerlackor och mjölmaskar) kan erbjudas varannan dag eller (för äldre skäggagamer) två gånger i veckan. Foderinsekter ska alltid matas väl och pudras med kalcium (vitamin/mineraltillskott pudras på en gång i veckan). Vuxna, som inte är del av avel, äter ofta bra tidigt på våren för att sedan ha minskad matlust, ibland matvägrar de flera dagar åt gången runt midsommar eller mot hösten. Om skäggagamen är frisk och inte går ner i vikt är detta normalt och ska inte vara en källa till oro eftersom de kan förbereda sig för vinterdvala. Honor i avel behöver å andra sidan mat av hög kvalitet och daglig utfodring om de inte ska få sämre kondition i perioder då de producerar stora mängder ägg.

Alla skäggagamer oavsett ålder kan vara betjänta av fri tillgång till pulveriserat kalciumkarbonat som man kan servera i en liten skål. Man kan även riva sepiaskal lite grovt och servera på samma sätt. Observera att det ska vara rent kalcium, inte en kalcium- och vitaminblandning som kan leda till överdosering av vitamin.

Vatten

Skäggagam vattenskålÖdleungar erbjuds bäst vattendroppar från en droppare eller sprayflaska varje dag. Vissa kommer att lära sig att dricka från ett kärl om man plaskar lite i vattnet så dem ser det. Det är inte säkert att äldre skäggagamer vill dricka vatten men färskt vatten bör alltid finnas tillgängligt och vissa kommer att dricka från en vattenskål. Vissa “skäggisar” tycker om att bada i ljummet vatten och kommer att lära sig att dricka medan de badar; men lämna aldrig en ödla i vatten utan tillsyn. Vissa skäggagamer lapar lite ljummet vatten från en droppare, som till exempel en “medicinspruta”, och detta kan erbjudas en eller två gånger i veckan. Vuxna skäggagamer dricker upp till 5 - 10 ml om de är törstiga.

Badning

Vissa, men långt ifrån alla skäggagamer älskar vatten. Många ägare ger sina ödlor regelbundna "badmöjligheter" och använder grunt och ljummet vatten i en plastbytta, ett badkar eller till och med en barnpool. Vattnet ska inte vara djupare än upp till ödlans axlar, temperaturen bör övervakas och den får aldrig lämnas utan tillsyn. En av författarens första skäggagamer klättrade så snart hon lade märke till den in i en stor grund vattenbehållare. Hon tycktes älska att paddla och simmade till och med som en krokodil i något djupare vatten. En annan av författarens skäggagamer hatade dock vatten och klättrade ur badet på en gång. Badning kan vara till stor hjälp om en ödla är uttorkad eftersom många kommer att dricka under ett bad. Det kan också mjukgöra lös hud vid ömsning och underlättar processen. Många skäggagamer bajsar i vattnet, vilket är en hälsosam process särskilt i slutet av brumation. (Självklart avslutar detta badet av hygienskäl).

Även om de i naturen sällan stöter på pölar eller bäckar verkar vissa individer verkligen lockade av vatten av någon anledning. Så länge en skäggagam kan upprätthålla sin optimala kroppstemperatur och kan torka sig helt efteråt så förefaller detta sätt att berika tillvaron för dem helt ofarligt och kanske ganska fördelaktigt.

pogona vitticeps

Allmän information

Temperament

Skäggagamer är sällskapliga varelser som är mycket lyhörda för varandra och för deras ägare; de verkar naturligt tama även om ödleungar är instinktivt skygga. Med regelbunden och skonsam hantering kommer de flesta skäggagamer dock att bli mycket vana vid människor. De verkar känna igen personer och kan vara märkbart mer skygga för främlingar. Det är ovanligt med skäggagamer som är aggressiva gentemot människor, även om det såklart händer.

Hantering

När du hanterar en skäggagam, ta aldrig runt kroppen eller med handen ovanifrån (som en rovfågel). Närma dig den långsamt från sidan så att hen kan se dina händer komma. Även mycket unga skäggagamer kommer att sitta på fingrarna om du skjuter dem under kroppen och låter den placera fötterna på din hand innan du lyfter den. Äldre skäggagamer kan lyftas genom att skopa dina händer under hens fötter, en hand till varje sida av kroppen, så att både främre och bakre fötter stöds när du lyfter den. Se till att du stöder höfterna för att undvika att skada ryggen. Du kanske upptäcker att det är bra att vila svansen längs armen. Drakar visar stort förtroende och klamrar sig inte fast hårt. Om den sitter på din arm eller axel, håll en hand i närheten för att förhindra ett plötsligt fall.

Social struktur

Skäggagamer har en distinkt social struktur; de känner igen varandra och vissa verkar bilda någon form av anknytning till varandra. Båda könen bildar dominanshierarkier. Två vuxna hanar kommer att slåss och bör aldrig hysas tillsammans. De kan skada varandra allvarligt och förlora såväl ben som svansar. Även om det är författarens övertygelse att alla skäggagamer bäst hålls individuellt, kan en enda hane ibland hysas framgångsrikt med en eller flera honor. Eller så kan honor hysas tillsammans, men det är viktigt att tillhandahålla tillräckligt med utrymme - speciellt vid solplatsen - för att förhindra mobbning. Det måste finnas mer än en solplats, med stort avstånd mellan, så att dominerande ödlor inte kan förhindra att de andra solar. Dominansen kan vara mycket subtil; ibland kan det enda tecknet vara att det mer undergivna djuret undviker det dominanta, och därför sällan solar vilket gör att den inte äter så bra eftersom de inte kan smälta maten ordentligt om de inte är tillräckligt varma. Om två eller flera skäggagamer hålls ihop, bör de erbjudas levande mat separat. Skäggagamer tenderar att undersöka vegetabilier med mindre konkurrens, så att bara placera grönsaker i en skål kanske inte orsakar några problem men var uppmärksam. Det är inte alla skäggagamer som accepterar burkamrater. Om du planerar att hålla mer än en “skäggis” behöver du mer än ett vivarium, ifall de behöver separeras.

Det är mycket viktigt att inte hålla skäggagamer av mycket olika storlek i samma terrarium, inte ens under korta perioder. Unga ödlor som växer är glupska och kan bita tår och svansar av sina kullkamrater, eller i värsta fall äta upp mindre artfränder.

Kommunikation

Sociala uttryck inkluderar guppande med huvudet och spänna ut skägget, vanligtvis i kombination med ett antal distinkta poser, bugningar och vinklande av kroppen. Ifall de har utrymme kan skäggagamer ofta hälsa på varandra genom att snabbt springa runt varandra i cirklar, puffa ut sina skägg, stampa med fötterna och till och med platta ut kroppen i sidled och tippa mot den andra ödlan. Hanar kommer ofta att försöka ta tag i en honas nacke och försöka para sig. Dominanta honor i en grupp med honor kommer ofta härma hanars beteende och uppvisa ett parningsbeteende. Undergivna skäggagamer, eller de som inte är mottagliga för en hane, böjer sig vanligtvis långsamt ner mot marken i en långsam rörelse som ser ut som om de armhävningar, eller så viftar de på armen, en undergiven gest som oftast uppvisas av unga ödlor och honor. Individer hälsar också varandra genom att beröra den andras ansikte med tungan. En upphetsad “skäggis” kommer att göra sitt skägg svart. Denna färgförändring är frivillig och kan ske på några sekunder. Hanar kan dock hålla skägget svart under långa perioder under avelsäsongen. Färgförändringen kan även bero på rädsla eller smärta.

Färgförändringar

Mängden svart pigment i det översta skiktet av huden styrs både av det emotionella tillståndet hos skäggagamer såväl som deras fysiologiska tillstånd. När den är kall, sjuk eller deprimerad kan de vara mörka eller gråaktiga i huden. När de vaknar och börjar sola kan de vara väldigt mörka med gråa eller svarta fläckar på magen, bröstet och armarna. Detta är ett sätt för dem att påskynda uppvärmningsprocessen, eftersom svart absorberar värme snabbare än bleka färger.

När de är helt uppvärmda kan de svarta fläckarna försvinna helt och magen kan vara nästan vit; ödlans rygg, huvud och hals kan bli ljusa eller mycket bleka beroende på den naturliga röda eller gula pigmenteringen. “Lyckliga”, aktiva skäggagamer med optimal temperatur och som får tillräckligt starkt ljus med bra UVB ser helt annorlunda ut än de som lever under sämre förutsättningar.

Oftast så mörknar de igen när de förbereder sig för att sova och svalnar. Konstigt nog så kan den mörka färgen blekna under sömnen och de kan bli väldigt ljusa tills de vaknar morgonen efter.

Brumering (Vinterdvala)

Vuxna skäggagamer svarar tydligt på årstidernas skiftningar även om de bara ser dem genom ett fönster och oavsett vilken typ av belysning som används i terrariet. Många kommer någon gång i augusti/september och framåt helt naturligt in i en period av brumering då de håller sig i svalare delar av terrariet, slutar äta och blir mycket inaktiva.

Det är dock stor skillnad mellan individer och vissa skäggagamer vinterdvalar aldrig. Andra verkar bara slumra hela dagen medan andra gräver i hörnet av terrariet och går praktiskt taget i viloläge i flera veckor eller månader i sträck. Så länge den vuxna skäggagamen är i gott kroppsligt skick är detta en naturlig viloperiod och det är inte nödvändigt att förhindra att det händer. I själva verket bör skäggagamer på väg in i vinterdvala inte uppmuntras alltför mycket att äta så att maten inte förblir osmält och orsakar problem invärtes. I Australien brumerar skäggagamer i den norra (mer tropiska) delen av sitt utbredningsområde bara i några veckor; de längre söderut, i mer tempererade områden där vintern är kallare och längre, kan försvinna under jord i månader.

Alla författarens skäggagamer har under flera år brumerat från september och framåt, så snart nätterna blir längre och svalare. De matvägrar efter slutet på september och sover i mörka hörn i slutet av oktober. I början av november är de djupt "sovande" med mycket långsamma andningsrörelser, och all uppvärmning och belysning i terrariet stängs då av. De blir kontrollerade varje dag, men de ska inte störas. Ibland kan någon vara vaken och får då lite vatten, men de äter inte och rör sig knappast. De tappar väldigt lite kroppsvikt - bara några gram. Hur de vet när våren återvänder är ett mysterium, men de vaknar alltid runt den första veckan i januari. De kravlar upp mot solplatsen, varpå lamporna tänds igen och de får lite vätska. Inom ett par dagar accepterar de mat, och bara några dagar därefter är de väldigt aktiva och förbereder sig för avelsäsongen med mycket social interaktion.

Ömsning

Unga skäggagamer som växer snabbt ömsar ofta - ibland med några veckors mellanrum. Vuxna ömsar bara en eller två gånger om året. Skäggagamer ömsar "bitvis". En fläck på huvudet, eller ett ben, eller ryggen - var som helst - mörknar när den nya huden under växer upp. Fläcken blir långsamt halvtransparent och slutligen nästan vit. Det kan ta flera veckor. Till slut skrynklar det övre, gamla skiktet och spricker varpå det börjar lossna. Detta sista steg kliar och ödlan kommer stryka sig mot stenar och grenar för att bli av med den lösa huden. Om det är runt ögonen kommer den att "puffa ut" huden runt ögonen (detta kan se lite oroande ut men det är ingen fara) och om det är runt skägget eller magen, kan den puffa ut dem för att sträcka huden och lossa det. Låt dig inte frestas att dra av den; du kan av misstag skada den känsliga nya huden i kanterna där gammal hud fortfarande är fäst. Blötläggning är det bästa sättet att mjukgöra och lossa torkad hud som inte lossnar, men det gör den i princip alltid i sinom tid.

Könsbestämma skäggagamer

Innan 4-5 månader är könsbestämning otillförlitlig, men hanar kan identifieras med ökande säkerhet när de växer genom att lyfta svansen och titta efter hemipenes, två utbuktningar på båda sidor om mittlinjen vid svansen alldeles vid svansroten. Hanar har även en bredare kloak. Sekundära sexuella egenskaper hos hanar som stora femoralporer, bredare huvudform, mörkt skägg och dominant beteende kommer med full mognad.

Avslutning

Sammanfattningsvis så är skäggagamer utmärkta och intressanta följeslagare om de sköts ordentligt. Det är viktigt att inse att de är sociala varelser och har både fysiska och psykologiska behov. Alla som håller en skäggagam har ansvaret för att tillgodose dessa behov, men den ansträngningen är inte stor jämfört med de belöningar som denna relation kan erbjuda!

© January 2017 Frances Baines

http://www.uvguide.co.uk/
https://www.facebook.com/groups/ReptileLighting/

Din kundvagn(0 artiklar)

Kundvagnen är tom
Totalt: 0 kr
Till kassan