Skäggagam - Terrarium
I fångenskap bör skäggagamer erbjudas ett terrarium med en väl tilltagen bottenarea. Enligt Jordbruksverkets bestämmelser (L80) krävs ett terrarium på 0,9 m2 med en höjd på minst 50 cm till marklevande ödlor 41–50 cm. Skulle skäggagamen bli längre än 50 cm krävs ett terrarium på 1,8 m2 med en höjd på minst 60 cm till marklevande ödlor 51–75 cm (fortfarande enligt L80). Observera att längden mäts från nos till svansspets, och om svansen saknas ska längden av svansen (om den inte hade tappats) uppskattas och medräknas. Detta är dock minimimått och vi rekommenderar att man väljer ett så stort terrarium som möjligt till sin skäggagam.
Det kan vara svårt att hitta färdiga terrarium med en bottenarea på mer än ca 1m, så som regel behövs då något specialbyggt, eller att man bygger något eget. Här i Sverige finns det företag, som t.ex. terrariebyggarna.se som kan bygga större terrarium på beställning.
För unga individer fungerar ett stort glasterrarium bra, medan de växer till sig. Tänk dock på att skäggagamer växer fort, så skaffa ett terrarium de kan växa i redan från början. Vi rekommenderar att man börjar med ett terrarium med måtten 180x60x90 cm, eller motsvarande (längd x bredd x höjd).
Terrariet bör ha ett ordentligt lager med bottensubstrat, t.ex. en blandning av sand och jord med ett topplager av barkbitar, rötter, grus, torra löv etc. En vanlig myt omkring skäggagamer (och andra reptiler) är att de lätt får förstoppning om de går på någon form av bottensubstrat. Detta stämmer naturligtvis inte. Djur som äter stora mängder bottensubstrat kan absolut få problem med förstoppningar, vilket i värsta fall kan leda till döden, men detta är inget normalt beteende/tillstånd hos något djur. Skäggagamer bör utan problem kunna transportera mindre mängder bottensubstrat genom tarmen och ut med avföringen. Problem med förstoppning beror som regel på att ödlorna aktivt äter stora mängder bottensubstrat på grund av till exempel kalkbrist, eller brist på andra mineraler. En skäggagam som får för lite fibrer, eller hålls för kallt riskerar att få en sämre motilitet i tarmen, vilket kan leda till att sand och liknande inte kan transporteras ut som det ska.
Så länge man aktivt jobbar för att skapa en bra miljö för sin skäggagam, samt erbjuder en artriktig och varierad kost, med tillskott av vitaminer och mineraler är riskerna för förstoppning alltså små. Ett ordentligt bottensubstrat är en grundförutsättning för att man ska kunna optimera miljön till reptiler i fångenskap.
Skapa även någon form av hålor på flera ställen i terrariet och inred med korkbarksbitar/korbarksrör, stenar, grenar etc. Tänk på att skäggagamer är aktiva ödlor som gärna både gräver och klättrar. Inred ditt terrarium så att ödlan har möjlighet att utföra så många olika naturliga beteenden som möjligt.
Plantera in levande växter för att skapa ytterligare gömställen och olika typer av mikroklimat. Se till att välja växter som tål ett torrt klimat, och att de inte är giftiga för ödlorna äter av dem. Fukta och vattna terrariet regelbundet, men med måtta. Skäggagamer kommer, som tidigare nämnt, från torra områden men det bör ändå alltid finnas minst ett lätt fuktigt gömställe tillgängligt i terrariet, t.ex. en håla under bottensubstratet, en grotta under en stor barkbit etc. Det är även bra att åtminstone någon gång i veckan duscha sin skäggagam för att stimulera att den dricker. Rent vatten ska dessutom alltid finnas tillgängligt i någon form av vattenskål.
Skäggagamer, liksom andra reptiler ömsar med jämna mellanrum sitt skinn. Går ödlorna i en för torr miljö kan gammalt ömsskinn fastna runt tårna, och i värsta fall strypa blodtillförseln till tån vilket leder till att tån dör och ramlar av. Kontrollera därför regelbundet din ödla, inklusive tårna, så att det inte verkar sitta något ömsskinn kvar någonstans.
Ett av de vanligaste problemen med skäggagamer i fångenskap är att de hålls i en konstant, och jämnt alltför torr miljö. Förutom ovanstående problem med ömsning leder detta på sikt även till en kronisk uttorkning vilket i slutändan ofta leder till njursvikt.